Paradox

Lovade Simpen att jag bara skulle skriva glada saker från och med nu. Men jag är inte glad. Inte hela tiden i alla fall. Jag har en orolig själ för tillfället. "Upp och ner" är mitt högst motvilliga valspråk. Eller kanske "Högt och lågt". Oroar mig för allt. Kanske mest för framtiden. Vad händer imorgon? Vad händer nästa helg? På semestern? I höst? Nästa sommar? När ska jag ta nästa kliv? Hur gör jag med bredbandet?

Just i detta nu oroar jag mig dock mest för min egen bredd. Känns som jag i massor av bemärkelser försvinner. Något som alla påpekar. Tror jag gått ner ungefär dubbelt så mycket som resväskan hon packade och tog med sig när hon gick.

Äter ju hela tiden känns det som. Borde nog sova mer. Men sova är det jobbigaste.