Rycker upp mig (och streamar kinesiskt).

För fyra år sedan idag åt vi middag vid den här tiden tror jag. Fast sittandes vid olika bord. Jag satt där hon pekade att jag skulle sitta hon satt några bord bakom. Det kröp i hela kroppen. Nu kryper det ut. Genom mina trängsta porer. Det gör ont. But it must out. Och rötterna måste upp. Jag går insane annars. Men jag kan inte göra det själv. Inte just nu i alla fall. Jag behöver hjälp av adressandring.se, Shurgard och annat folk. Vänner och fiender kan vi kalla dem.

Ikväll åker förhoppningsvis några rötter upp när jag åker till Stockholms bästa gula villa. Den ligger söder om Stockholm. Där spelar bl.a. The Big Picture. Peking-Micke är hemma från Kina och bjuder på sina fantastiska låtar (som bl.a. hörts på Club King Kong både en och två gånger tidigare) innan han far tillbaka för en China-tour.

Micke har ovetandes nästlat in sig i mitt liv på flera sätt. Dels genom hans fantastiska person. Dels genom hans fantastiska musik. En musik som tilltalade även henne så mycket att vi kom överens om att de skulle spela på vårat bröllop (tillsammans med Andra Generationen). Nu blir det ju inget bröllop. Hon tog ju en väska och gick. Den första som fick reda på att hon gått var Micke. Gråtandes och förvirrad satt jag framför datorn när ett sånt Facebook-chat-plopp-ljud signalerade att världen fortfarande existerade. Vår korta konversation på var sin sida av jordklotet räddade mig just då. Tack Micke, vi ses ikväll.



För den som inte vill se gitarrpop när den är som bäst så kan jag tipsa om Paulsimons spelning på Riche ikväll. Jag ser dem imorgon på Skankaloss i Gagnef. Och han som är Paul sover på min soffa inatt. Men vi hinner nog inte ses. Vi ses i Gagnef, Paul.