Hon packade en väska och gick.
Jag har mått skit. Jag har mått lite bättre. Jag har mått skit igen. Jag har mått bra. Sen mådde jag illa. Sen försökte jag att inte tänka på det. Sen tänkte jag på det och då kändes det lite bättre. Jag har testat varenda känsla som finns och uppnått alla möjliga tänkbara effekter. Fysiskt och mentalt.
Jag har räddats av Vit Päls-skivan Det har varit ett sjukt år, Hammarbys fotbollssektion, blåställ på Ahlsell, goda vänner, upplyftande telefonsamtal och Facebook-meddelanden, Ryska revolutionen-nörderi, Jeffrey Brown, Göteborg och göteborgare.
Nu vet jag inte vart jag är på väg. Inte ens var jag vill hamna. Men jag vet att jag vill till den där lilla byn i Österrike där jag alltid kan varva ner och andas frisk luft och promenera till ett kapell och titta på utsikten. Och dricka öl. Men innan det händer lite annat. Det tänker jag försöka skriva om.
Inlägg
3 kommentarer:
ahhhh... du beskriver ju känslan så jävla spot on... Jag är fortfarande i må illa fasen... Bör kanske lyssna på dendär Vit päls skivan =)
Du ladder ner skivan här: http://vitpals.bandcamp.com/album/det-har-varit-ett-sjukt-r Helt lagligt och gratis. Den är så jävla spot on.
tack som fan! jag fortsätter bearbetningen med lite vit päls då...
Skicka en kommentar