För sent för Edelweiß

Jag skulle fira att jag skrivit klar min hemtenta och antagligen säkrat höstens försörjning. Skulle fira med en pudas och ett avsnitt av Hedebyborna på SVT Play. Men det blev Dom kallar oss artister med Håkan Hellström istället. Och nu finns inte längre nåt att fira. Jag skulle kunna skåla min pudas mot köksvägen till Hellströms ära, han är en karl och artist jag uppskattar över de flesta.

Men Hellström var också en av de få idoler vi delade hon och jag. Förutom Hellström och Siw Malmkvist hade vi ganska olika smak. Hon gillade inte gamla kupletter och jag gillade inte sån Majorna-musik. Hon gillade inte twee och jag gillade inte Georg Riedel. Jag gillade Seinfeld och hon gillade Vänner. Jag gillade Hem till byn och hon gillade Andra avenyn. Jag gillade Kaurismäki och hon gillade Astrid Lindgren.

Men det kunde jag leva med. Men det är för sent. För sent för vin. För sent för kärlek ren som snö. Finns ingen väg tillbaka. Ingen alls. Nu vill jag bränna ner Stockholm. Har du tändstickor?