The Girl From Ipanema

Foto: Simon Davidsson

I lördags var jag i Arvika. På natten dansade jag mig svettig (trots viss knä-oro) till tyska technoduon Burger/Voigt. Hon var där. Hon dansade och tuggade tuggummi så förbannat snyggt. Och hon tittade på mig när jag dansade. Och jag tittade på henne när hon tittade på mig när jag dansade. Hon var tall and tan and young and lovely. Och när hon passerade, each one she passed went: "Ah!". När hon till slut stannade och stod bredvid mig pajade jag allting. Förstås.

Varför försvinner de hela tiden? Varför inbillar jag mig saker när de ändå bara försvinner?