tisdag 20 oktober 2009

Huvud, axlar, knä och tår.

Jag är en vandrande barnvisa. Eller en vandrande förslitningsskada. Det gör ont lite överallt. Inte så man skriker, men tillräckligt för att man ska bli galen.

  • Axlar. Egentligen bara axel. Men den tror jag börjar bli bra för denna gång.
  • Knä. Högra knät är felskapt. Inuti. Knäskålen är hackig på undersidan och vilar inte i sin spilta som den ska.
  • Tår. Förutom konstant nageltrång så har jag börjat misstänka att jag har samma vanskapta stortåleder som min far. Något han nyligen fick åtgärda hos en kirurg. Det klickar och smärtar.
  • Allt detta gör självklart att huvudet blir ganska slitet och sorgligt. Men det är jag ju van vid…

huvudaxklarknarotar 

Nu hoppas jag på att kinden klappen får!

3 kommentarer:

sara sa...

du framställer dig inte som bästa kapet direkt (men du har bra musiksmak) <3

Micke sa...

Jag som alltid trott att det är insidan som räknas.

apan sa...

klapp klapp...