Nog.

2009 var berg-och-dal-banans år. Universum var ett monster. Hon var solskenet. Jag blev ensam. Men Inga broar tog mig aldrig riktigt över henne.  Tillsammans flög vi söderut, men jag visste från första stunden att hon skulle dra ner mig med tiden. Jag har alltid vetat att hon inte skulle stanna. Vi var luft.

Nu är det 2010. Nu får det vara nog med åkturer. Jag sliter av åkbandet, micrar mina köttbullar och ser ljust på framtiden. Tänker inte se min ungdom ruttna framför mig. Tänker inte låta tågen ta bekymren.

Ett sprucket hjärta må vara ett sorgligt sätt att starta nånting nytt. Men snart våras det. Startar en kampanj. Satsar på mig själv. Nu somnar denna klumpedunsen sött. Somnar nu och springer till världens ände. Och jag kommer springa länge.

2010: - Bring it on! Nu river vi ned staden!