Visselkonstnär.

Dagens version av Melodikrysset var lite knepigt. Men med lite tur och fusk fick jag ut det till slut. Man får egentligen inte googla men Anders kan omöjligen kräva av mig att jag ska känna till brittiska visselkonstnärer från 50-talet. Men nu känner jag till en i alla fall. Ronnie Ronalde, som var och fortfarande är i en klass för sig vad gäller visselkonst. Ingen ton eller fågelläte verkar honom främmande. Dessutom är han en hejare på att joddla, något han studerade i Schweiz i slutet av 40-talet. Under 50-talet la han världen under sina fötter, och var tydligen ett stort namn även i Sverige. I Storbritannien hade han sitt egna radioprogram The Voice of Variety som var så populärt att flera extra sekreterare fick anställas för att kunna svara på alla beundrarkorrespondens. En fan-tidskrift kom två gånger om året och hade som mest en upplaga på 55 000 exemplar. I USA hotade han Frank Sinatra och Dean Martins dominans på skönsångarmarknaden. Redan 1949 fyllde han Radio City Music Halls 6 000 stolar varje kväll i tio veckor och han kom att göra över 1 000 konserter i den lokalen. Ronnie lever och verkar fortfarande, nu boende på Nya Zeeland. Därifrån skriver han också på sin kommande bok; ett uppslagsverk om vissling. (Källa: Wikipedia)

Vilken hjälte.

Nu går jag till centrum. Sen åker jag till jobbet. Sen går jag ut och dansar.

Fredag.

Försöker få igång rutinerna. Har städat och donat hela dagen. Men vems rutiner är det jag försöker få igång. Känns som jag söker återskapa forna glansdagar. Det är nya tider nu, Mikael. Nya tider kräver nya åtgärder.

Men när det inte ens är kul att lyssna på Karl Gerhard ensam…

Nu skiter jag i att dammsuga. Och går på teater istället. Kanske kan jag hitta tillbaka till scenkonsten igen. Skulle gärna få in den i mina rutiner igen. Även om den fortfarande skrämmer mig och ger mig dåliga vibbar. Men det är ju Halloween. Bu!

Gillart!

Ett litet techno-avbrott bland örhängena. Spela den så högt att grannarna bankar. Då är den som bäst.

Fann videon i premiärnumret av Friendly Noise’s journalistiska skapelse. Läsning rekommenderas.

Grötlunch.

Med Eldeman och alla de gamla tjommarna. Brita! Thory! Lasse D! Cacka! Karl Gerhard! Ulla B!

Da Capo!   

Det är en underbar fredag. Jag äter gröt, städar och går i genom Da Capo-arkivet. Bara det inte dyker upp nån Ernst Rolf-låt och pajar allting…

Godnatt.

Finns en best of-skiva på Spotify. Ta den till dig.

Holland.

I Holland kör de mer old school-trance fortfarande. Dagens vackraste.

Tyskland.

Hade glömt den där dansen. Var tog den vägen?

Igen.

Nu har dom gjort det igen. Konsertarrangörerna alltså. Krockat ihop grejer:

• På Lilla Hotellbaren är det releasekalas för Mixtapes and Cellmates nya skiva ROX. (Se en grym video här.)
• På Landet är det dags för Cosy Den igen. Och där bjuds det på framförallt engelska Horowitz. Som enligt arrangören bjuder på “väldigt distad och nästan osannolikt smittande tweepop”. Spelar gör dessutom Kronprinsen och Nils Folke Valdemar.

Jag hatar att behöva välja. Men jag väljer ändå Landet. Jag är ju så svag för smittande tweepop…

Onsdag.

Världens näst bästa fotbollslag; TSV 1860 München spelar i Zweite Bundesliga. Så varför skulle inte Bajen kunna spela i en andraliga?

Superettan, här kommer Bajen!

Grötfrukost.

Med Sibelius.

Tisdag.

Har jobbat idag. Och sett en Wes Anderson-film på statstelevisionen. Och lyssnat på norsk pop. Och ätit frukt, nötter och halstabletter. Har tydligen en tenta på torsdag.
Vad är meningen?

En liten historia ur mitt jättelånga liv:
Jag jobbade sedan ett drygt år på ett lager i ett industriområde i Hagsätra. Jag trivdes som få. Det var ett skönt gäng på lagret, jag minns fortfarande vad alla hette. Jag hade truckkort, blåställ och stålhättor och jag var skyddsombud. Jag var 21 år gammal och den idag skrattretande lönen räckte till allt jag behövde, skivor och fest. Livet lekte.
   Det var en sensommarmorgon.  Jag stod vid Älvsjö station och väntade på buss 143 mot Högdalen. Plockade en Metro. Där stod att Aaliyah hade omkommit i en flygolycka. Jag hade hennes självbetitlade skiva på vinyl hemma. Hon var född samma år som jag.  Jag minns att jag grät. Det borde varit jag…

Jägarte.

Är lite krasslig i halsen efter Barcelona-trippen. Kurerar med österrikiskt Jagertee. En dryck som består av två delar hett vatten och en del extrakt bestående av svart te, obstler, redigt starkt rom, socker och kryddor som t.ex. nejlika. En dryck som varenda alphytta med serveringstillstånd har sitt eget recept på. En dryck som enligt legenden stärkte skogsproletärer i Tyrolen och Voralberg i deras kamp mot kölden på alpsluttningarna. En dryck som är skyddad av EU som en unik österrikisk dryck. En dryck som hjälpt många brittiska after ski-turister somna i snödrivor. Om det hjälper mot halsproblem vet jag inte, men glad blir man.

Proust!

Gillart!

1. En singel från Makthaverskans kommande, självbetitlade album (släpps 5/11) finns nu att lasta ned från skivbolaget Luxurys hemsida. Gört!

2.  En låt från The Ballet’s kommande album Bear Life (släpps 21/11) finns att lasta ned från deras piratskepp. Den heter “The House on Fire” och lovar gott.

Hemma igen.

Katalonien. Zlatan-land.

Jag packar min väska och lyssnar på Pavement. Jag åker nattbus till flygbussen om några timmar. På fredag ska det bli 20 grader och stor sooooooool. Kan inte tänka mig att nån är värd en liten utlandsvistelse mer än jag.

Barcelona, Freddie Mercury and Montserrat Caballe

Fast helst hade jag åkt till Paris. Men jag är nöjd ändå.

Tidigare ikväll såg jag filmen Lars And The Real Girl. Den var oväntat bra, framförallt hade de väldigt fina kläder. Sen såg jag om Eternal Sunshine Of The Spotless Mind. Den var inte lika fantastisk som första gången. Men Jim Carrey hade fina kläder.

Världens bästa låt.

I somras när jag mådde som sämst spelades den på min lilla jobbradio hela dagarna. Den var jobbig att höra. Jag lät mina trumhinnor blockera den. Nu har jag en radio bredvid sängen (som igår lät mig somna till Mendelssohn – P2!). Där hörde jag den igen. Och den är den bästa låten jag kan komma på. Vilken skulle vara bättre?

Huvud, axlar, knä och tår.

Jag är en vandrande barnvisa. Eller en vandrande förslitningsskada. Det gör ont lite överallt. Inte så man skriker, men tillräckligt för att man ska bli galen.

• Axlar. Egentligen bara axel. Men den tror jag börjar bli bra för denna gång.
• Knä. Högra knät är felskapt. Inuti. Knäskålen är hackig på undersidan och vilar inte i sin spilta som den ska.
• Tår. Förutom konstant nageltrång så har jag börjat misstänka att jag har samma vanskapta stortåleder som min far. Något han nyligen fick åtgärda hos en kirurg. Det klickar och smärtar.
• Allt detta gör självklart att huvudet blir ganska slitet och sorgligt. Men det är jag ju van vid…

 

Nu hoppas jag på att kinden klappen får!

Mer pop.

De var i Europa i våras allihopa. Jag såg spelningar i Berlin, Stockholm och Göteborg. Samma folk. Flera band. Riktigt jävla bra. Kvällens bästa combo.

Crayon Fields - 'Mirror Ball' from Geoff O'Connor on Vimeo.

The Besties R.I.P.

Ett av de där gamla hederliga amerikanska tweebanden, The Besties, ska lägga av. Snart är alla borta. Jag hade glädjen att se dem live på klubben On Our Honeymoon i Göteborg en gång. Läs en nekrolog på indiemp3-bloggen. Där finns också ett antal låtar för nedlastning. Finns några låtar på Spotify också.

(När jag bara tipsar om popmusik så kanske man kan tro att livet leker. Tror, det gör man i kyrkan blir min kommentar på det. Bajen spelar uselt, Freddy är inte Freddy längre och jag håller på att bli galen. Fast jag borde vara glad och nöjd.)

Nytt.

Idag släpper MJ Hibbet & The Validators en singel. Så här låter den.

Köp den här.

Heja Bajen!

Lördag+Söndag (inkl. Ångest XVII).

Det var en kulen dag. Jag mådde krokigt.

Ångest XVII. 090917. 5.30PM. Munkbrogatan. Gamla Stan. Höst.

Åt en pastasallad. Sen omfamnades jag av den kollektiva gemenskapen i en radikal bokhandel på Kungsholmen. Där föreläste en kamrat från Malmö och sen spelade en orkester. Orkestern hette The Spinning Jennies. De spelade sån amerikansk folkmusik med texter om klasskamp, solidaritet och kärlek. Chockerande bra. Jag rätade på mig och gick på 30-årsfest söder om Söder. Åh, vilken fest. Den bästa på länge. Tror jag också måste ha en 30-årsfest söder om Söder.

Idag har jag ätit brunch. Sillar och fruktsallad. Sen har jag blivit med kabinväska. Sen såg jag filmen Upp i 3D med 3D-glasögon. Fin film, emellanåt tänkvärt om livet, emellanåt klassiskt Pixar-skoj. 3D-glasögonen var inte såna i papp som man fick med Fantomen på 80-talet utan moderiktiga, RayBan-aktiga plastbågar. Hela salong åtta var full av hipsters.

Sen kom jag hem. Pantade burkar. Tog en promenad. Hängde i en gångtunnel och hoppades att nån skulle komma och försöka sälja nåt olagligt. Det  kom ingen. Gick hem igen och botade ångesten med Freewheel. Imorgon är det måndagjävel igen. Men jag lämnar landet på onsdag.

Nu knyter jag mig. Ska upp tidigt imorgon och promenera innan gröten.

Så här ser det ut idag.

Det är höst nu. Inne och ute. Jag vill inte gå utanför dörren idag. Vill bara ligga på en madrass i vardagsrummet och kolla på töntiga tv-program. Och lyssna på Jussi Björling. Och läsa en bok av nån av systrarna Brontë. Men jag ska gå på ett politiskt möte och sen gå på 30-årsfest. Förhoppningsvis skapar det lite solsken.

Så här såg det ut igår.

Det var en fin kväll. Låtarna från nya plattan var bra live tycker jag.

En fredag med BQ.

Jag kände mig ung, men inte yngre.

Ridå.

Gillart!

The Mary Onettes 'Puzzles' from Labrador Records on Vimeo.

Ladda ner “Puzzles” och “Dare” från kommande skivan Islands (släpps 4/10) från Labradors hemsida. Och förbeställ!

Ikväll.

Ikväll ska jag se The Bear Quartet på Debaser Medis.

Inatt skaffade jag mig ett finskt namn med en Facebook-app. Det blev Matti. En slump? Knappast. Nåt stort kommer hända/drabba mig ikväll.

 

PS. Missa inte förfesten med skivförsäljning, BQ-quiz, billig öl och skivspelande av bland andra King Kong-bekantingarna Jessika Westerlund och Mattias Jansson. DS.

Farmville?

Skribent II och Page Three Girl.

Idag landade ett nytt nummer av Folket i Bild/Kulturfront på min hallmatta. Jag har återigen medverkat. Denna gång med en intervju med popmusikern och brevbäraren Erik de Vahl. Ett kort samtal om musik och politik.

                       Erik de Vahl live på Cosy Den-festivalen i augusti. 

Annan fin läsning i nya numret är bland annat ett rikligt illustrerat reportage om läget i Nepal av Martin Schibbye och Jonas Gratzer. Dessutom intervjuer med skribenten och författaren Lena Sundström, serietecknaren  Henrik Bromander och barnneurologen David Henley som vittnar om den psykiska ohälsan bland barnen på Gazaremsan. Det finns dessutom en intervju med undertecknad. Jag är nämligen “Månadens medarbetare” eller som jag hellre kallar det: numrets Page Three Girl. Bara det är värt en prenumeration!

                 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   Min “slampiga” Page Three-bild. (Från Svikis Camping i juni.) Foto: okänd, men antingen Åskan eller John Pekkari.

Galen onsdag.

Igår var en galen kväll. Jag förbannade Stockholm. Inte för att det var så tråkigt som det brukar vara. Tvärtom, det var en höjdarkväll. Men allt hände på en gång;

• På Landet spelade Hell on Wheels.
• På Noel’s var det premiär för klubben Family Affair med Little Big Adventure live i fönstret (nästan gratis).
• Hos Fritz’s Corner på Lilla Hotellbaren spelade Parker Lewis (gratis).
• På Debaser Medis spelade Florence Valentin-Love (gratis).
• Och på Pet Sounds Bar spelade Solander (gratis).

Jag valde Solander och tror jag valde rätt. Det var en fantastisk spelning. Och en fantastisk skiva som relasefirades. Köp den!

Men i framtiden vill jag se mer samordning mellan stans konsertarrangörer! Så här får det inte gå till.

PS. Ska jag starta ett band ska det heta Selander, som en hyllning till Solander och Sveriges meste Brynäsare Patrik Selander. DS.

Hela Högdalen var ett disco.

“Tricken, var är den?
Tricken, vart tog den vägen?”

Filmat av prinsen av Stockholms lilla Japan (=undertecknad).

Ångest XV + XVI.

Har den gångna veckan vid två tillfällen lyckats hamna på riktigt ångestframkallande etablissemang. Ett på Söder och ett i Sala. I Sala trodde jag att jag skulle få gå på den klassiska klubben 30+ helt legalt. Och att Nanne Grönwall skulle uppträda. Och att det vankades styrdans. Men jag hade förstås tagit fel på vecka. Det blev 20- istället med ångesthits och gubbsjuka. Är inte matsalen öppen är det inte värt det…

Ångest XV. 091009. 12:38AM. Kvarnen (källaren). Södermalm.

091011. 12:50AM. Silverbaren. Sala Stadshotell. Sala.

Museum of Bellas Artes.

I somras var det en liten begynnande hype. I december spelar de på Club King Kong. Här kan du lasta ner deras “Who Do You Love” (släppt som digital singel hos Force Majure). Låten är en upphottad The Sapphires-cover (originalet finns här).

Skriv in femte december i kalendern! Och skriv in sjunde november också. Årets två sista King Kong-datum!

Sala i bilder.

Roger fyllde 30 och bjöd på screwdrivers som smakade Västerfärnebo.

  Vätskepaus vid fabriken.

Ångest i kubik. Garderobskön på Statt.

  Efterfest.

  Det har brunnit i morsans källare. Men Legot klarade sig. Hittade en liten stuga jag byggt för kanske 20 år sen. Den har ett fint fönster på baksidan också.

  Knök på Centrumbiografen.

Hedra Björn Söderberg.

Idag är det tio år sedan syndikalisten och fackföreningsaktivisten Björn Söderberg avrättades av nazister i sin egen trappuppgång. Det uppmärksammas med en demonstration. Samling kl. 18.00 ikväll på Medborgarplatsen för marsch till La Mano, de Spanien-frivilligas monument, kl. 19.00.

Läs mer på SAC:s hemsida. 

Ses där!

Sala.

Jag flyttar från Stockholm. Till Sala. Har spontanköpt en vindsvåning i centrala Sala. Nya tapeter åkte upp idag och när fönstren tätats ordentligt imorgon så flyttar jag in. Våningen blir en kombinerad bostad och ateljé. Jag har förstått att akvareller är min grej. Och jag har köpt en drejskiva på Blocket. Jag har äntligen funnit mig själv och tänker från och med nu leva blott för konsten. Det behövdes bara fokusering och kreativitet. Känn ingen sorg. Jag har aldrig varit lyckligare.