Skaffa katt - en vändpunkt?

I mars 2000 publicerade jag ett fanzin med serier och texter under namnet Peripeti. Det var mitt sista aktiva deltagande i svenska seriefandom. Peripeti innehöll serier av bl.a. Mats Jonsson, Ralle Pererea och Adam Boman. Upplagan sålde slut och jag har faktiskt hört ryktesvägen att vissa sidor var ordentligt uppskattade (bl.a. min egen "Pappas fitta").

I fanzinet fanns också en s.k. jam-serie som jag gjorde tillsammans med Max de Wilde och Gnugge Lans. Serien handlade om en man, Herr Berbel, och hans katt, Dal-Pelle. Det var ett försök till en ångestladdad stripserie om en ensam man som i alla fall hade en katt som vän (ursäkta den dåliga bildkvalitén, men mobilfoto kändes enklare än att laga scannern).

Minns inte om vi hade katten Gustaf och hans husse Jon i åtanke. Men idag påmindes jag om vår gamla skapelse när jag av en näthumorns nestor tipsades om hemsidan "Garfield minus Garfield". Ett enkelt, men smått genialiskt projekt. En tragiskt dålig serie når med en enkel justering istället stundtals briljanta tragikomiska höjder.

Om stripparna om Herr Berbel skulle må bra eller dåligt av samma behandling är jag högst tveksam till. I den sista stripen vi gjorde har nämligen Dal-Pelle lämnat Herr Berbel och det är uppenbart att det tog hårt på honom. Men "Garfield minus Garfield" är i alla fall denna förmiddags något ångestladdade, men ändå humorfyllda höjdpunkt.

Kanske kan min ångest också bli rolig en dag? Eller borde jag köpa en katt för att dämpa den?

Det blir aldrig som man tänkt sig

Vet inte hur många gånger jag varit med om detta. Hasseåtage-filmen åker in på skivsläden och peppen är total. En och en halv timme senare har man skrattat en hel del, men jobbighetsfeelingen tar över allt mer. Hur kommer det sig att man alltid blir besviken när man ser deras filmer? Hur kommer det sig att man aldrig lär sig? Antagligen är det revyernas fel. De är ju aldrig dåliga. Inte vad jag kan minnas i alla fall.

Sällskapet var det hur som helst inget fel på. Även om jag tycker de visade lite dålig uppskattning inför mina boktips.

Strömlöst

Igår kväll försvann min ström i cirka fem timmar. Tror inte jag varit med om det sedan barndomen. Ingen TV, inget Internet, ingen telefon och när batteriet i mobilen också dog så var jag helt utan kontakt med omvärlden. Nu är det ju så att jag för tillfället inte har så mycket till övers för omvärlden, den är ju mest bara DN-töntar och annat elände.

Jag fann omvärlden i en batteritransistor där det spelades norsk avant gardé-a capella. Konstiga strupljud och stämsånger. Jag tände stearinljus. Jag tog upp en bok; Trollkungen av Kolbeinn Karlsson (Galago). Den var fantastisk. Skogsmiljöer med håriga homosexuella och barnafödande män, morotsmänniska som förvandlas, drömmande troll med mera. En surrealistisk sagovärld som var både skrämmande och lockande (Karlssons blogg är en tillika fantastiskt surreal sagovärld!). Och allt så färgglatt och vackert att man nästan kvävs.

Det blev en fantastisk kväll. Hoppas det blir strömlöst snart igen. Omvärlden kan dra åt helvete.

Cover

Jag bestämde mig för en tid sedan att inte lyssna på The Field Mice på ett tag. Det blir bara så himla deppigt. Men man får lyssna på St Etienne när de gör en Field Mice-cover. Eller?

Mitt i natten

Kommer hem alldels för sent. Festen flyttade sig från Zinken till Kungsholmens höjder. Jolly Bob och jag höll igång och hittade den gemensamma fiendens högkvarter. Akta er, kadetter!

Zinken-lördag. Jag spelar skivor på Bullie Bar

Ikväll är det i Zinkensdamm det händer. Jag och mina King Kong-kollegor spelar skivor på klubben High Drama som håller till på lilla Bullie Bar. Fri(villig) entré! Live spelar Pasadena (de spelar tidigt!). Jag kommer att köra ett härligt twee-set.

Tvärs över gatan i Southsides källare ordnar Galago och Cosy Den releaseparty för Simon Gärdenfors' nya bok Nybuskis. För 40 kr får man bok och entré. Läs mer i NYBUSKIS-bloggen.

Och dessutom fortsätter Teater Tribunlanes festival "2 veckor i maj" (som bjöd på mången trevligheter igår) ett kvarter bort. I kvällens program finns bland annat ett samtal mellan teaterchefen Frida Röhl och den ständigt klarsynte Åsa Linderborg.

Det blir till att ränna fram och tillbaka.

Frihet

I torsdags var det 78 år sedan skotten i Ådalen föll och tog med sig fem personer i graven. Där handlade det om kamp för frihet. Riktig frihet. Det glömmer vi aldrig. Sen kan folk lägga vad de vill i begreppet frihet. I sammanhanget bryr man sig inte.

Ybab

På turbo-promenad med Tribban. Trevligt, spännande och intressant. Skylten säger: "Världens farligaste djur".

Det är så jag säger det

Detta är otäckt på flera plan. Och då menar jag inte själva låten. Den är nästan så bra en låt kan bli. När knät är helt igen ska jag börja spela squash. Kanske har farsan kvar sitt gamla rack.

Nya perspektiv

Jag försöker få perspektiv på saker och ting, som det så vackert heter. När jag inte kunde sova inatt la jag mig därför på en madrass i ett hörn i vardagsrummet. Där sov jag en stund. Men grannarnas morgonsoffa-tv väckte mig (undrar om sovrum är bättre ljudisolerade rent generellt sätt, känns som nåt folkhemsbyggarna borde tänkt på).

Fan, jag skulle ha flytt med cirkusen som höll till nedanför mitt köksfönster igår. Jag hade kunnat umgås med de dresserade pudlarna, vi hade kunnat måla tavlor och skriva kupletter tillsammans. Men nu är det för sent. Bara lite sågspån och lama-skit kvar.

Nu ska jag gå och köpa kaffe, en vetelängd och en hårborste.

Nästan teater

Av diverse skäl har jag för tillfället lite svårt för teater (undantaget den fantastiska Apberget på Angereds Teater, vilken jag såg sista föreställningen av i fredags). Men teatertok som jag är så kan jag inte riktigt hålla mig borta. Rör mig lite i gränslandet. Passar de "riktiga" föreställningarna och går istället på kringarrangemangen.

Idag skulle jag gått med en fribiljett på en föreställning som verkade hyfsat intressant, men bangade. Gick istället på Teater Scenarios "Massa Manus" och fick höra några dramatiker läsa. Det spretade åt många håll, men det ska det väl göra. Bäst var Johanna Emanuelsson och Anders Duus (som även skrivit den ovan nämnda Apberget).

I helgen går jag på Teater Tribunalens årliga festival "2 veckor i maj". Samhällskritik och debatt. Svängigt!

Landet Norge part 2

Han med trummorna äter micropizza i mitt kök just nu.

Landet Norge

Snart sätter jag på mig mina nya fina skor och åker med 165:ans buss via Liljeholmen till Telefonplan och Landet. Där spelar i afton My Little Pony fra Oslo. De spelade på Club King Kong i augusti förra året. Senare på hösten beökte jag deras releasespelning i Oslo som DJ och nu är de alltså här igen. Ses där då!

Detta har hänt

Hon packade en väska och gick.

Jag har mått skit. Jag har mått lite bättre. Jag har mått skit igen. Jag har mått bra. Sen mådde jag illa. Sen försökte jag att inte tänka på det. Sen tänkte jag på det och då kändes det lite bättre. Jag har testat varenda känsla som finns och uppnått alla möjliga tänkbara effekter. Fysiskt och mentalt.

Jag har räddats av Vit Päls-skivan Det har varit ett sjukt år, Hammarbys fotbollssektion, blåställ på Ahlsell, goda vänner, upplyftande telefonsamtal och Facebook-meddelanden, Ryska revolutionen-nörderi, Jeffrey Brown, Göteborg och göteborgare.

Nu vet jag inte vart jag är på väg. Inte ens var jag vill hamna. Men jag vet att jag vill till den där lilla byn i Österrike där jag alltid kan varva ner och andas frisk luft och promenera till ett kapell och titta på utsikten. Och dricka öl. Men innan det händer lite annat. Det tänker jag försöka skriva om.

Dramatik på flera plan

Igår var jag på Ny Texts releasfest på biblioteket i Högdalen. Jag var där på besök. Det var trevligt. Två av de medverkande dramatikerna var bekanta till mig. Boken som releasefirades fick man alldeles gratis. Läste den när jag kom hem...eller dit där jag bodde igår. Boken var väldigt ojämn. Men när den var bra var den ofta väldigt bra. Alla medverkande dramatiker i boken var tjejer.

Idag får jag åka till Högdalen på riktigt igen. Men först ska jag gå på vernissage. På Nordiska Museets utställning om proggens affischer. Ska skriva recension. Klockan sex spelar Södra Bergens Balalajkor. Klockan sju spelar Bajen mot makrillarna i Götet. Det ser jag på nån TV.

Jag har tidigare skrivt om hur sport är det bästa som finns när man är ledsen och nere. Bättre att kolla på fotboll än att lyssna på poplåtar som är ledsna och nere. Och mest uppiggande av allt är nog Hammarby. Speciellt när de bjuder upp till dans i Lolo Chankos blogg. Tur för mig för idag mår jag skit.

I love Jeffrey Brown

Läste världens kanske bästa bok igår. Fumlig av Jeffrey Brown. Den handlade om honom och om mig. Tack, Jeffrey. Du dök upp från ingenstans i Galago rätt nyligen. Det var bland det bästa som kunde hända. Jag älskar dig!

Fullspäckat

Det gäller att fylla sin kalender så man inte hinner tänka efter så mycket i tuffa tider. Det blir mycket aktiviteter i helgen. Det började egentligen redan igår. Då firade jag Världsboksdagen på Kulturhuset genom att byta fem Hamilton-romaner mot:

Sen besökte jag Carl-Johan De Geers vernissage på Galleri Operatingplace som för tillfället håller till i PUB-varuhuset. Där visades främst så kallade vintage photos. De var väldigt fina och jag var på vippen att klistra upp en röd prick på ett foto, men två lax i dessa dagar blev lite svettigt.

Sen torskade Bajen och jag valde öl framför Kaurismäki.

Idag ska jag åter på vernissage. På Tegen 2 öppnar idag utställningen Gaza: Boningar med fotografier från Gaza av Kent Klich. Hemska bilder, utbombade palestinska bostäder.

Efter det behöver man säkert muntras upp och vad passar då bättre än friplåt till Gröna Lunds genrep. Den nya karusellen Insane verkar helt, ja...galen.

Ikväll blir det kalas i en fäktningslokal och förhoppningsvis även ett besök på Landet där Kartago och Cosy Den ordnar relasekalas för Henrik Bromanders nya seriealbum Allt jag rör vid försvinner.

Imorgon drar sedan den internationella seriefestivalen SPX igång på allvar på Kulturhuset. Där kommer jag hänga typ hela helgen. Jeffrey Brown kommer också dit! Ses där!

Torsdag

Igår lyssnade jag mest på The Go-Betweens. Idag är det Cars Can Be Blue som är bäst. Riktigt, riktigt bäst.

Go To Hell, Ms. Rydell

Måste bara tipsa lite. Elenettes debutfullängdare Neurosor är släppt. Och den är fantastisk. Oavsett vad Ms Rydell anser.



Lyssna:
Att göra en hit (som också ingick på förra årets Club King Kong-samling)
Jag hatar män

Dagens låt

Min far har under hela min uppväxt hållit Tina Turner som sin stora idol (innan min uppväxt var det Kicki Danielsson). Först nu börjar jag förstå honom. Tänk att man missade henne i Globen förra veckan.

http://open.spotify.com/track/2zGIn2qANKHKsDurGq733y

The Most Celebrated Graphic Novel Of All Time

Jag har väntat i 15 år. Ikväll såg jag den. Jag är inte missnöjd. Men glöm inte att läsa boken. Den slår det mesta. Nu vill jag vara med i ett kärnkraftsexperiment som går snett, bli upplöst i atomer, sammansatt som levande blå atombomb, teleportera mig till Mars, bygga ett klockverksslott och fundera över meningen med livet.

Derby

Igår klättrade jag ner från läktaren i lägenheten, där fanns bara tomhet och tystnad. Ikväll ska jag upp på en annan läktare, södra läktaren på Råttsunda, där finns sång, styrka och gemenskap. Jag vill åka till läktaren i Glasgow igen också, där är man aldrig ensam.

Dagens låt

Jag är han som sjunger med. Eller han är jag kanske.

Klart man är bitter

Jag gjorde quizet "Vem i Rederiet är du?" på Facebook och blev Gustav Sjögren. Jag fuskade en hel del (bl.a. valde jag "Skägget" som det i mitt utseende jag är mest nöjd med - vilket skägg?) för att bli just honom. En av de sista riktiga arbetarna i svensk television. Men jag känner inte helt igen mig i Facebook-applikationens beskrivning av Sjögren/mig:

Du är bitter, väldigt bitter. Men du har ett gott hjärta och ställer upp när det väl behövs, tom på oäkta barn. Du kan din sak - jäkligt bra. Det är du som bestämmer. Du har ett hårt skal men när det väl kommer till kärleken visar det sig att du är en riktig mjukis.

Visst, han var lite bitter. Men vilken arbetare är inte det, det ligger väl lite i sakens natur i det ojämlika kapitalistiska samhället. Jag tyckte han var rättvis och principfast (även om hans svaghet för överklassdamer ter sig lite fånig). Minns med tårar i ögonen avsnittet där han startade och ledde en vild strejk på M/S Freja för att protestera mot den nytillträdde VD:n Pehr Silvers planer på utflaggning av Freja (klippet nedan är dock från en senare konflikt).



Fördjävligt att folk inte kan låta bli att klippa och klistra med klipp på YouTube. Men användaren PleppoxD ska dock hedras för sin kulturgärning. Han har i nuläget lagt upp de första 26 avsnitten av Rederiet på nämnda videoklipp-sajt.

Lillördagshumor

Oj,vad roligt! Bryssel-sosse-mamma läste tydligen inte direkt Kalinin. Men det hade man kanske inte väntat sig i och för sig.

http://www.expressen.se/debatt/1.1531377/viktor-wallstrom-vi-lobbyister-ar-eu-s-smorjmedel

"Viktor Wallström är konsult på Diplomat PR:s Brysselkontor. Han spelar också i belgiska elitserien i innebandy."

Bonjour

Berlin

Jag träffade Brecht.

Mera idoler

I lördags spelade Makthaverkskan på Club King Kong. Det var hur bra som helst. Bäst är låten "German Boy" som påpassligt filmades av Jerry Boman.



Boman är precis som jag rätt rejält förtjust i dessa göteborgska tonåringar och skriver:

Det är kris i landet, det gör ont att läsa om vardagen. Unga, gamla och alla däremellan får slag på slag. Folk mister jobbet, de förlorar sina sparpengar, själens sol verkar ha tagit semester för gott.Makthaverskan fångar kirurgkänsligt tidens anda. Hela luften dryper av cynism och tångstankar. Majas röst säger precis det vi alla tycker, det är ett helvete just nu. Makthaverskan ger oss inte en flykt bort. De knuffar oss rakt in i draken gap. Tuggar sönder vårt hopp om att det går över, sliter bort plåstret utan förvarning, fyller glaset med vinäger. Makthaverskan är hela landets glasbit i naivitetens kyckling. Vi får vad vi förtjänar för att vi gått runt i lyckorus allt för länge. Klipp ut, knyt handen i fickan och försök inte härda ut. Det kommer bli värre.

Makthaverskan är just nu det viktigaste bandet i Sverige.

MAKT!

Makthaverskan spelar på Diamond Dogs på söndag... Du vet vad du skall göra. På allvar.

Min nya idol

Jag var på Moderna Museet idag. Såg på utställningen Play med en massa videoverk. Fick en ny idol. Cirkusdirektören Alexander Calder.

Club King Kong ikväll.

King Kong ställer ikväll upp med följande line-up: The Paper Merchants (Sundsvall) och Makthaverskan (Gbg).

Så här skriver Lars Jämtelid på Digfi om saken: "Makthaverskan spelar live för första gången i Stockholm nu på lördag 4 april på Club King Kong på Sjöhästen. Kvällens andra band är The Paper Merchants. Antagligen en av årets bästa konsertkvällar."

Och för att inte vara sämre skriver Jerry Boman såhär: "På lördag går alla som bor i Stockholm med mig till Klubb King Kong och kollar på Makthaverskan. Bara de spelar German Boy så är hela helgen gjord! Det är allvar nu!"

Glöm nu inte heller bort att Den Mänskliga Motsvarigheten samtidigt passar på att fira att de släpper The Paper Merchants debut A Friend of Mine! Om du vill förhandslyssna och samtidigt lägga vantarna på en grym första TPM-singel så kan du ladda ner "I Don't Care" här.

Jag och mina kollegor har en känsla av att både Lars och Jerry har rätt, vi ses mellan 21 och 03 på Sjöhästen i Hornstull som vanligt. 50-lapp önskas!