Vill ni mig något så träffas vi där. Inte här.

Jag har en massa foton jag tänkte dela med mig av. Jag har en massa känslor jag ville beskriva. Men… Vem fan bryr sig? Det räcker nu. Nu sätter jag dolken i ryggen på mig själv. Sväljer pillren. Halar fanan. Sjunger på refrängen.

Om du mot förvånan brytt dig om mina musiktips, hitta mig på Twitter. Om du mot förvånan funnit nåt annat i denna blogg intressant slå mig en signal och berätta om du hatar eller älskar mig.

Kanske ses vi igen. Kanske inte.

Hursomhelst. Det är över nu. En blogg bidrar inte till friheten. Vare sig min, din, Latinamerikas eller Nybroplans. Jag har ett liv att leva. Ett samhälle att förändra. En vuxenvärld att förstå. Ett hjärta att begripa. En kärlek att befästa. En prinsessa att övertyga:

Avslutar med det centrala: Heja Brynäs. Heja Bajen. Heja Sala. Heja Högdalen. Leve socialismen. Älska dem som älskas bör.

PS 1. Behöver nån ett livs levande rytminstrument så står jag beredd. Hjärtat mitt har skrumpnat till en valnötsliknande skapelse som skallrande far runt innanför mina revben. DS 1.

PS 2. Är du isracing-kvinnan från Hovet igår så är svaret “ja, ja, ja, förstås och såklart” DS 2.

Uppdatering #4.

I början av året gjorde jag en lista på 2009 års bästa musik. Till den gjorde jag en Spotify-lista. Cats on Fire’s Our Temperance Movement hade förstås en självklar plats på årsbästalistan. Nu finns skivan på Spotify och därför också inkluderad i min Spotify-lista.

Asså…

…det blir inte så mycket bättre än så här. Holiday Records bjuder på en gratis digital EP med världens bästa The Motifs. Lasta ner den nu och skit i curlingen.

Asså…

…vilken skitdag. Somnade i soffan efter en period av Kanada-Ryssland i natt. Vaknade till av ett tjeckiskt mål. Vaknade klockan fem. Ont i kroppen. Torr i munnen. Alla lampor påslagna. Masade mig in till sängen. Upptäckte kissnödigheten. Masade mig till do. Försov mig. Missade frukost. Missade bussen. Kom för sent till skolkamraterna. Fick reda på att Tre Kronor spelat. Och att de förlorat. Seminarieuppgiftsarbetet gick inte så bra. Tre av åtta micror på kåren funkade. Inställt tåg. Brände tungan på hett kaffe. Jobb. Missade tunnelbanan. Frös. Glömde köpa lök. Såg damkronorna förlora i eftersändning. Men nu kan det bara bli bättre imorgon. Tvättstugan!!!

Dagens video: Solvor Vermeer - “Hope”

Spöktimmen är förbi. Dags för en ny video. Det sköna brittiska skivbolaget Lacy Acre Records (som tidigare släppt bl.a. The Little Hands of Asphalt och My Little Pony) släpper snart en EP med Solvor Vermeer. De verkar precis som jag ha en svaghet för det lilla landet till väster om oss. Här är en liten preview från en showcase-spelning på by:Larm i lördags. Helt ny bekantskap för mig, som lovar gott och skapar mersmak. Passar fint denna ångestfyllda natt.

Mr Right.

Han kom som ett yrväder en februariafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Han tog långsamt av sig den korta pälsjackan, lyfte upp ena benet, slog med mössan bort snön från stöveln, gjorde sedan detsamma med andra benet, kastade mössan i en vrå och steg vaggande på sina långa ben, in i rummet. Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna och så spotta han ut snuset. Sa “min sköna får jag lov”. Hon var vacker, han var stolt, rak i ryggen som en fura. Det var vinter det var glädje och de dansade och sjöng. Så mindes han och sa: “Det som var finns kvar. I hjärtat mitt. Hjärtat mitt vill ha det som det var. Hjärtat vill ha sitt. I hjärtat finns det kvar”.

Vinter.

Det är vinter nu. Ena stunden älskar jag det. Andra stunden vill jag ha sommar. Jag är kluven till det mesta. Jag kan inte bestämma mig. Jag tvekar. Jag ångrar mig. Allt blir bara fel, fel, fel. 2010 skulle ju vara framtiden. Men dåtiden biter sig kvar. På allt för många plan. “Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien”, sa den kloka George Orwell för länge, länge sedan. Jag har tappat kontrollen över båda historien och nuet. Vill helst bara sitta ensam och tänka på hockey och lyssna på progg. Men när jag är ensam kryper dunkla föremål på mig. Man mår inte bra av ensamhet. Det kan rent utav vara farligt:

 

Tillbaka till vintern. I måndags var det kallare ute än i frysen. Det ledde till kaos i kollektivtrafiken. Jag gillade det. Plötsligt pratade människor med varandra i köerna. Folk hjälptes åt. Bilar stannade och erbjöd plats. Ingen var särskilt arg. Bara en ytterst ilsken holländare vid Gullmarsplan:

Men annars är soliga och kyliga vinterdagar det vackraste jag vet. I konkurrens endast med en sprillans ny och träblond EU-pall. När den har tömts på sin last och rullas till travaren. Det är tillsammans med ett snö- och soldränkt Högdalen skönhet i dess mest koncentrerade form.

Den här gamla ungdomssynden känns mer än passande i sammanhanget:

Tipstack till F:et.

Ännu mera Steso Songs.

Låten är inte ny, men har äntligen fått den uppmärksamhet den förtjänar. Jag saknar hennes krönikor i ETC Stockholm. Skickar in prenumerationstalongen idag. Facket betalar. Alltid nåt…

Teater att gilla.

Alltid lika underbara Teater Tribunalen har inom kort premiär för sin FREDRIK – En helkväll i arbetslinjens tjänst. En pjäs, gästartister, professionella gästtyckare, livscoacher, musik av Dror Feiler, Norra Europas minsta vridscen och mycket mer därtill. Ses där, kamrater!

Dagens låt: Rocketship – “Hey Hey Girl”

Ikväll: The Mare!!! The Garlands!!!

Från Facebook-eventet:

THE MARE var för ett par år sedan något av ett husband på Cosy Den. Bandet har musicerat ihop sedan 2004, och bland annat spelat i Hamburg, London, Åbo, Haninge och Emmaboda. Efter en ofrivillig paus har man nu kommit tillbaka i stor stil, och bland annat gjort en väldigt övertygande spelning på vår favoritklubb King Kong. Vi är väldigt glada över att kunna hälsa The Mare välkommet tillbaka i Cosy-sammanhang, där de med sina klockrena no nonsense-poplåtar blir grädden på ett ypperligt potatismos.
http://www.myspace.com/themarethemare

Kvällen till ära gör THE GARLANDS sin första spelning någonsin! Ingen lär väl ha missat den fantastiska debut-EP:n på Cosy Recordings och Cloudberry, eller den fina splitsjuan med The Sugarplums på engelska Atomic Beat. Om man mot förmodan har det, så kan vi berätta att The Garlands gör de mest självklara tweelåtar vi hört på evigheter. Sprött och hårt, surt och sött och salt. Precis allt man behöver för en snabb fix. Nu har man alltså äntligen fått ihop en livesättning! Denna består, utöver Christin Wolderth, av medlemmar från Action Biker, Le Futur Pompiste, The Gentle Smiles, Ring Snuten! och Strawberry Fair! Vi är väldigt glada över att The Garlands gör sin första konsert hos oss - detta bara några dagar innan man spelar på London Popfest! Off-stage utgör Roger Gunnarsson andra halvan av bandet.
http://www.myspace.com/garlandssweden

Så här skrev Jenny Damberg i På stan:

Oförtröttliga indiebolaget-/klubben Cosy Den ställer två band, nya live­konstellationen The Garlands och gamla favoriten The Mare, på Landets scen på onsdag [sic!, det är tisdag som gäller]. Twee as fuck, som det brukade stå på anorak-pinsen.

Så ta er till Landet ikväll. Det öppnar 19.00. Första bandet 21.00. Stängning 00.00. Jag ramlar in efter jobbet nån gång. Om det är svettigt att ta sig dit pga att det snöat i Stockholm så har de ytterst kundmedvetna klubbarrangörerna gjort ett högkvalificerat servicearbete genom att bl.a. presentera alternativa resvägar. Buss 147 från Liljeholmen till Nyårsvägen verkar vara bästa alternativet. De har tom gjort en karta åt oss:

  Så jävla twee!!!

Skiva jag gillar: Efterklang – Magic Chairs

Nya Efterklang-skivan låter ganska annorlunda än de tidigare. Mer popigt, mindre pretto. Jag gillar det. Vill minnas att nån kommenterade att detta var årets Grizzly Bear. Mycket möjligt. Lyssna på Spotify,

Kan det vara på grund av OS och norsk-hatet som jag väljer att blicka söderut istället för som allt för ofta västerut? Kanske.

Nya brickor.

En bild till mamma. Så här ser de nya brickorna ut:

Hoppas du gillar dem.

Dagens video: Steso Songs - “The Worse”

Klockan är efter midnatt. Dags för en ny video. Återigen en “Musik med” från PSL. Denna gång med trollbindande Steso Songs.

Nya skivan finns på Spotify.

Mera filmtrailer.

Den vill jag se.

Gå och se en film.

Imorgon jobbar jag min sista tisdag. Typiskt att det är då man kan se David Liljemarks nya film i Jakten på Bernhard (producerad av Lukas Moodysson) hos dokumentärfilmsklubben Doc Lounge Stockholm på Allmäna Galleriet. Detta är alltså en uppmaning till alla andra att gå dit.

Dagens video: Monzano - “Yes, We Can’t”

Fortsätter att tjata om Monzanos nya skiva. Du streamar den här.

Men åh…

Jag mår inte bra. Är jättetrött idag.

Mår krokigt.

Jävla tentajävel. Jävla OS-helvete. Jävla Monaco-Anja. Jävla ångest. Jag måste nog gå och se Avatar igen ikväll.

  Tipstack till Micke Sol.

Äntligen…

…är Steso Songs’ skiva Now it’s dark (Lyckan) klar. Och den är hur bra och trollbindande som helst. Skivan finns på Spotify.

Ikväll uppträdde hon som en del i nya “Handen på hjärtat”-turnén på Debaser Slussen. Men jag har tenta imorgon och OS på apparaten så jag blev hemma. Rackarns typiskt.

Dagens video: Avtalet - “Tuffhetsfiltret”

Ytterligare en video från underbara Avtalet-konserten hos Svenska Musikklubben på Debaser Slussen för några veckor sedan. En rakt igenom underbar kväll…

Så jävla bra.

Bästa bloggen.

Jag har stora förväntningar på ordvitsiga bloggen Lou Reed i tweed. Mina favoriter hittils:

 “James Joyce i Noice”

 “Klaus Nomi och homie”

                                            “Platon fyller arton”

Tipstack till David Nessle.

Bästa norska i år?

Jag gillar Norge. Jag gillar Oslo. Jag gillar Monzano. Jag gillar By this time last year everything will seem younger (Spoon Train Audio). Jag gillar Sjur Lyseid. Det var en ära att befinna sig i Oslo på releasedatumet i måndags.

Streama. Köp.

Bli ett fan avMonzano på Facebook.

Dagens videos: Fredrik - “Vinterbarn” och Fredrik - “Viskra”

Organiska art-popparna och King Kong-bekantingarna Fredrik från Malmö har nyligen släppt albumet Trilogi (som samlar tre 3”-ep:s från de senare åren) som bland annat  innehåller ovanstående två spår. Släppet skedde på US-amerikanska The Kora Records i januari. I skrivande stund befinner de sig på turné i det stora landet i väster och förhoppningsvis får man se dem i Stockholm snart igen.

Mer stämningsfulla grejer får man i alla fall leta efter. Debutskivan Na Na Ni (Jezebel Recordings) tillhör mina absoluta höstfavoriter och har en naturlig plats i lägenhetens ljudbild när novembermörkret tränger sig på. Trilogi känns som en blivande dito för tunga vinterkvällar och nätter. (Törs man hoppas på en vårskiva?)

Trilogi och Na Na Ni finns båda på Spotify.

Vit Päls.

Även Göteborg har sina stunder.

Separationen.

När separationsångesten nu är som starkast finns det bara två (2) saker som hjälper. Ettan baksnus och Britt Damberg.

Imorgon. Fjärilar, päls och sill.

Imorgon åker jag till Göteborg. Tidigt som fan för att hinna se på barnföreställningen Fjärilspiloterna på min gamla praktikplats Angereds Teater.

Sen ska jag hinna med typ tusen saker under dagen innan jag hamnar hos klubben Snap-tight! på House of Win-Win på Tredje Långgatan för att avnjuta en trevlig kväll med Vit Päls och Poppets. Det tycker jag alla Göteborgare borde göra. Men man måste OSA till snaptightgbg(a)gmail.com eller klicka i “attending”-rutan på Facebook. Gör det nu!

Vit Päls är bäst tycker jag. Fick nya skivan “nu var i all fall så” med posten idag. Och I’m loving it. Och på lördag spelar jag skivor när de kör live hos Klubb Poplogg på Revolver i Oslo. Kjempegreit!

En sista gång (igen)

Vi kunde inte hålla fingrarna borta från syltburken. Så vi kör ytterligare en klubbkväll på Sjöhästen igen. Det blir fri entré, DJ-maraton och 2 x Big live. Så här:

Det bjuds på en radda gäst-DJs. Alla goda vänner till King Kong. Alla från Söderort. Och det bjuds på livemusik. Little Big Adventure är vårat favorittillskott till skivbolaget Labradors fantastiska laguppställning och återkommer till Club King Kong med lite elektriskt och lite akustiskt. Hela vägen från Peking återkommer också en annan gammal bekant och favorit. Micke Salomonsson är The Big Picture och han bjuder oss på ett akustiskt solo-set.

DJ-listan är imponerande:

Micke "Smygarn" Andersson (resident, Högdalen)
Andreas "Skägget" Nilsson (resident, Hägerstensåsen)
Anders "Konstskolemössan" Hemingsson (resident, Hökarängen)
Jennie Sundström (ljudproffs, Hammarby sjöstad)
Mattias Jansson (Cosy Den, Vårberg)
Markus Bergström Björn (Everyday Sensations, Örnsberg)
Jessika Westerlund (Östra stå, Årsta)
Fridabritt Jansson (Avtalet, Bagarmossen)
Jerk Sörenson (The Second Band, Björkhagen)

Hårda fakta:
Club King Kong @ Sjöhästen (för absolut sista gången tillsammans)
Långholmsgatan 24, T-bana Hornstull.
Torsdag 11/2 kl. 20.30-01.00.
FRI ENTRÈ!!!
18 år.

Måndag.

Det finns en överhängande risk att jag blir beroende av de rosa. De inte bara såg goda ut. De smakade äckligt bra.

Lördag enligt Jerry.

Jerry Boman hade sin kamera med sig till Club King Kong i lördags och fotade och filmade när Kronprinsen och Umiumi framträdde på vår lilla, lilla scen. Sen skrev han några härliga rader till fotona och filmerna och lastade upp alltsammans på sin som alltid förträffliga blogg.

Så här ser filmerna ut:

Wollberth.

Den här bilden förtjänar och kräver ett eget inlägg. För vad vore vi utan mannen med alla namnen?

Den speciella lördagen.

Det blev en kväll att minnas. Vi firade av Sjöhästen som sig bör. Inget extravagant, inget speciellt (förutom att vi hyrde en ap-dräkt på Buttericks och lät den bjuda på bananer). Bara ytterligare en gammal hederlig King Kong-drabbning med musiken i mitten. Upplägget var lika enkelt som bekant, två grymma liveakter med stigande stjärnor. En gäst-dj som kompletterade residenterna. Och så ett riktigt djävla sjöslag till dansgolv med allt från “Ramlar” till “I Never Promised You A Rose Garden”. Så enkelt. Så fantastiskt.

Jag kände mig tom fram till cirkus midnatt. Sen kom alla kramarna. Alla fylle-komplimanger (bl.a. sa sångaren i det ena av King Kongs eviga favvoband att vi var hans favvoklubb). Alla frågor. Alla förslag. Det kändes som att våran lilla apa och hans sjöhäst under sina snart fem gemensamma levnadsår gjort sig ett namn och lämnat spår. Jag var, är och kommer alltid vara stolt.

Så här såg det ut:

      A&A in da box.

  Kronprinsen sjöng för oss. Det var fantastiskt. Han är så fin.

       Lika fin var Umiumi som sjöng och dansade för oss.

         Det var trångt. Men Aron från OBL-kollektivet trivdes bland alla kroppar.

  Ungdomarna i vip:en skötte sig exemplariskt och skapade en härligt lyxig känsla.

Världens bästa ljudtekniker ser min kamera och ger upp.

              “Joax” (eller var det Joar?) kommer vi sakna.

        Vår första gäst-dj “Lill-Pajsarn” var med när allting började. Hela vägen från Göteborg var han självklart också med när det slutade.

        The Honeydrips-Micke gästade i hörnan.

       Och så fann de varandra.

  Fantomen och Folkparkskungen hade garderob-spexat och körde crossdressing kvällen till ära.

    Peppe Nilsson var som alltid ett tryggt stöd att luta sig emot.

   Gossarna spelade skivor…

             …och jag dansade på möbler.

Nu är det alltså över sägs det. Men det finns inget ont som inte för något gott sig. “Yin och yang ni känner till” som Sonny så vackert uttryckt det. Även om Sjöhästen på något vis blivit som en del av min kropp och själ så lämnade vi i alla fall Hästen på topp. Vi är grymt peppade på att skapa något nytt. Håll utkik. Snart smäller det nån annanstans. Var vi hamnar vet vi inte. Men vi kommer alltid att äta burgare på Crave istället för att gå på efterfest: