Jag hade förhoppningar på Strand. Hoppades att det inte skulle bli ett nytt Debaser Medis med bara tonåringar. Ikväll var jag där. Jag var gamla gubben. Från en upphöjd position spelade skivvändarna hit efter hit. Och viftade med armar och nävar. Var tog känslan vägen? Var tog publikens krav vägen?
Det spelades några låtar från mina lyckliga år som jag något motsägelsefullt får för mig att citera:
The people
They don't understand
No, girlfriends
They don't understand
We are underground
And
We don't care
We don't care
We don't care what you say about us
Men jag önskar att de hade spelat den här istället. Den handlar om här och nu och ger inte upphov till minsta uns av misstänkt nostalgi:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar