Premiärnerver

På lördag är det åter premiär på stora scen för min Dramaten-anställda sambo. Denna gång är det Ödon von Horváths Kasimir och Karoline från 1929 som ska uppföras. Skriven i en tid av begynnande fascism och finanskris i världen med en tematik sprungen ur sin samhälleliga samtid. Sällan har väl Dramaten varit så i linje med tiden (det skulle ha varit under 40-talet kanske, på ett mer skrämmande sätt). Hur som helst så lovar det jag hört och sett mycket gott om föreställningen och jag ser verkligen fram emot lördagens premiär. Under rubriken "Kärlek i krisens tid" i dagens DN berättar uppsättningens tyske stjärnregissören Michael Thalheimer att:

Som regissör är det inte min uppgift att ge åskådarna en trevlig kväll. Den som vill ha underhållning får sätta på teven eller gå på en musikal. Jag tror att teatern har en annan uppgift. Och det är att visa smärtsamma omständigheter, smärtsamma processer, och aldrig försöka försköna dem.

Inte första gången man hör nåt sånt, men jag hoppas verkligen att han har lyckats förverkliga något åt det hållet. Om inte annat för Sofias skull.

Foto: Sören Vilks.