Ibland dimper det ner ett paket från det trevligt tokpretentiösa Lundaförlaget Bakhåll på min hallmatta (eller...alltså, det kommer en avi, men det är inte lika stämningsfullt). Från detta mitt favoritförlag kan man alltid vara säker på att få ta del av litteratur av högsta kvalité. I senaste paketet fanns Daniel Ahlgrens senaste alster Jag gråter bara i andra dimensioner. Det är det andra samlingsalbumet med Ahlgrens serier om ungdomarna på superhjälteprogrammet på en gymnasieskola nånstans i Sverige. Jag har inte läst den första samlingen, men jag har läst enstaka serier i fantastiska Kapten Stofil som inte alls tycktes mig särskilt märkvärdiga. Men i samlad form var de så bra att jag nästan grät. Denna superhjälteutveckling som Ahlgren genomgått känns lika oväntad som självklar. Det är samma ångest och narcissism som i hans självbiografiska verk, men här i en helt annorlunda form. Spindelmannens och dennes hyllade personliga problem framstår nu som smått patetiska. Här är riktiga ungdmar med riktiga problem. Svinbra helt enkelt. Ahlgren har lyckats göra serier om det där man alltid undrat om. Om de privata problem (och fördelar) som kommer med fantastiska krafter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar