Widing, Dixon och Wanvig

Fan att man missa matchen igår. En sån jämn och målsnål drabbning emllan Tigerränderna och Tallarna (Örnarna?) hade man ju velat vara med om. WDW-linan tar oss till nya höjder!

November-skräck

Den femte delen i filmserien Saw går nu på landets biografer. Har inte sett nån av dem, tänker inte se nån av dem. Men man blir ju lite sugen när nån mördare eller vad det är på affischen har slitit av Antikrundans leksaksexpert Peter Pluntkys ansikte och gjort nån slags mask av det. Eller?

Ikväll ska jag se Det kommunistiska manifestet på Teater Tribunalen för en andra gång. Men innan dess ska jag lyssna på den fantastiska höstskivan Na Na Ni med Malmö-gruppen Fredrik. Den är så bra en mörk och trist novemberdag så att jag nästan blir rädd.

Dagens arkivfynd

Grävde lite i skivbackarna idag igen och fann den här moderna klassikern. The Strokes Is This It från 2001. NME-soundens ursprung. Jag kan fortfarande inte riktigt förklara hur ett modernt NME-band låter, men det är ju såna som alla skriker om utan att de är särskilt bra. När skivan kom visste jag knappt vad NME var för en tidning. Hade läst några gamla artiklar om hur musikrörelsen i England under 80-talet protesterade mot den växande rasismen. Men då var det mest ska- och punkband det handlade om. The Strokes lyckades i mina öron aldrig riktigt heller följa upp debuten. Jag såg dem live på Cirkus samma år med Stereo Total som förband. Det var en minnesvärd kväll. Kommer ihåg att min vän Jens kom upp från Göteborg några timmar och inte ens hann se klart huvudakten. Men jag tror han gillade det också.

Jens har förresten blivit pappa för andra gången i dagarna. Grattis till lilla Inez önskar jag honom och Linda och storasyster Rut.

Storm i ett vattenglas

Hittade via facebook en trevlig blogg tillhörande en av personerna bakom nya klubben Rendezvous I Rio (som jag ser fram emot att besöka framöver). Efter lite scrollande hittade jag nedanstående citat om kvällen i oktober då Club King Kong körde Twigs releasefest:

igår var det releasefest på King Kong. Fin kväll. En vän fick ett glas vatten över sig av Sarah Nyberg Pergament (aka Action Biker) för att han inte visste vem hon var. Dj:n spelade Haninge punks, Twig gjorde sitt jobb och det var knökfullt och livat.

Minns när jag spelade Florence' "Haninge punks" och minns framförallt när jag fick requesten på den. Jag hade laddat en skiva med en annan låt (kan ha varit Lekman) och spåret efter denna var just den önskade Haninge-anthemen. Craaazy. Ryktet som spred sig om vattenglaset under kvällen blev härmed också bekräftat. Att Twig var bra och att det var knök och liv minns man ju också. Oh, what a night...

Favorit i repris. Foto: Simon Davidsson

Vit kväll med päls

Ikväll går jag till Landet.




PS. Tack Anders. Eller ursäkta. DS.

Ja, jag är väl en jävla nostalgiker då för tjyven!

Det är skitfånigt att kolla på gamla barnprogram på YouTube och lägga sig till med ett fånigt leende och säga att det var bättre förr. Men med Jalle, Julle och Hjulius är det nåt visst ändå. Jag älskade verkligen Hjulius futuristiska motorljud och Jalle och Julles skitfula östgötska dialekt. Serien skapades av mannen i klippet, SVT-profilen Larz-Thure Ljungdahl, 1962 och den sista säsongen sändes 25 år senare 1987. Vill minnas att det var ett inslag i Café Norrköping i min barndom. Minns också att det fanns en gammal VHS med serien på Sala Stadsbibliotek som jag hittade på 1990-talet, men inte vågade låna. Rädd för att nån skulle se mig. Nu är jag rädd att nån läser detta. Fan.




Larz-Thore, sittande som nummer fyra från vänster. Flankerad av bl.a. John Pohlman och en Moliére-utstyrd Ragnar Dahlberg.

Kabaréklubb

Nu är biljetterna ute till den oansenliga julkabarén där jag medverkar som DJ. Kabarén baseras på Tove Janssons visor och innehåller både skådespelare, sångare och en hel massa musiker. Det hela går av stapeln den 16 och 17 december på Tantogården på Söder i Stockholm. Biljetten kostar endast en hundring och bokas genom skicka ett mail till kabaretkonstellationen@live.se eller tala in ett meddelande på 0762-88 45 80 (uppge namn, telefonnr, antal biljetter och till vilken dag ni bokar.)

Jag kommer spinna finsk tango, annan tango, chansons, deppiga schlagers och några olyckligt romantiska mespoplåtar.

Mer info finns på Kabarékonstellationens MySpace-sida.

Gnägg

Så här uttryckte sig f.d. jämställdhetsministern och tv-programledaren Jens Orback i Ekot i november 2004. Det var ett försök från Orbacks sida att visa att han inte var homofob.

Jag hade också en härlig syster till min mormor som bodde i Kanada. Hon bodde med en häst där. Jag tyckte det var underbart. Låt människor leva med vem de vill, hur som helst. Jag har inga synpunkter.

Då blev det en liten skandal av det hela. Igår tävlade vi mot varandra på Gröna Lund. Vi rullade bollar mot olikfärgade hål. Allt för att få hästarna på galoppbanan att röra sig framåt. Jag log.

Dagens arkivfynd

En av fördelarna med att ha alldeles för mycket saker på lager; skivor, böcker och sånt är att man med jämna mellanrum hittar guldkorn som nästan helt glömt bort. The Turtles' skiva Battle of the Bands från 1968 är dagens exempel på detta. Fantastisk skiva som osar av allt det som var så spännande i 60-talspopen. Här finns "Surfer Dan" - en surf-dänga som för tankarna till tidiga Beach Boys, Simon and Garfunkel-klingande balladen "Earth Anthem" eller Zappa-ekande receptlåten "Food" (frontmännen Mark Volman och Howard Kaylan, ä.k.s. "Flo" och "Eddie", kom senare att bli fasta medlemmar under en tid i Zappas Mothers of Invention). Lägg därtill lite countryvispande i "Chicken Little Was Right" och hitten "Elenore" som Arvingarna anklagades för att plagiera med sin "Eloise" i Melodifestivalen 1993.

Blogg-roll

Har setat och klickat runt i bloggar en stund och hittat en massa härliga saker. T.ex. följande:


Hittad via Johan Wanloos Blorg!


Ladda ned denna charmiga calypso-platta med hits som "Castro Eating a Banana" och "Kennedy & Khruschev" i den underbara bloggen Schadenfreudian Therapy (som jag hittade via David Nessles blogg).


Funnen i canariebloggen

Premiärnerver

På lördag är det åter premiär på stora scen för min Dramaten-anställda sambo. Denna gång är det Ödon von Horváths Kasimir och Karoline från 1929 som ska uppföras. Skriven i en tid av begynnande fascism och finanskris i världen med en tematik sprungen ur sin samhälleliga samtid. Sällan har väl Dramaten varit så i linje med tiden (det skulle ha varit under 40-talet kanske, på ett mer skrämmande sätt). Hur som helst så lovar det jag hört och sett mycket gott om föreställningen och jag ser verkligen fram emot lördagens premiär. Under rubriken "Kärlek i krisens tid" i dagens DN berättar uppsättningens tyske stjärnregissören Michael Thalheimer att:

Som regissör är det inte min uppgift att ge åskådarna en trevlig kväll. Den som vill ha underhållning får sätta på teven eller gå på en musikal. Jag tror att teatern har en annan uppgift. Och det är att visa smärtsamma omständigheter, smärtsamma processer, och aldrig försöka försköna dem.

Inte första gången man hör nåt sånt, men jag hoppas verkligen att han har lyckats förverkliga något åt det hållet. Om inte annat för Sofias skull.

Foto: Sören Vilks.

Kompakt disk

Jag lyssnar nästan aldrig på radio. Men när jag ska diska brukar jag rulla igenom SR:s sändningsarkiv. Förr brukade lyssna ikapp på P3 Pop, men nu verkar jag ha blivit gammal märker jag. För just nu, precis som vid de flesta disktillfällena, så blev det Da Capo med Anders Eldeman.

Björn II

Ranelid håller låda i Debatt. Han är så jävla bra.

Det här väl också kärlek antar jag

Fan, att man ska få lägga upp klipp med andra hockeylag än mitt hjärtas Magic Brynäs. Men jag må säga att jag är imponerad av det mesta som sker kring Bajen Fans IF.

Varm vänskap och en valp

Rent genrellt är jag ingen sucker för kärleksskildringar i konsten. Jag har nog genrellt sett i stället varit en sucker för klasskampsskildringar. Det är jag nog förvisso fortfarande, men det slog mig just att de senaste dagarna har jag blivit rörd av några skildringar av just varm vänskap. Dessa var (utan någon som helst inbördes ordning):

• Den fantastiska skildringen av kärlek och fruktansvärd förlust mellan Kinetica och hennes tidsresande pojkvän (med för mig okänt namn) i avsnittet "Imorron" i den nedan nämnda Jag gråter bara i andra dimensioner av Daniel Ahgren (Bakhåll förlag).


• Den litet annorlunda kärlekshistorien mellan Sibel och Cahit i Riksteaterns uppsättning av Faith Akins film Mot väggen (en film jag tyvärr inte sett...än). En något uttjatad tematik kring hederskulturer fick en intressant vändning på Södra Teatern igår kväll.


• Och slutligen måste jag bara tipsa om låten "Varje stavelse" med Vit Päls som nyligen dykt upp på deras MySpace-sida. Jag hörde den live i en lägenhet nära Malmö Folkets Park i somras och jag lyssnade så noga att jag inte märkte att en söt liten hundvalp bet av bredbandskabeln.

Bästa boken

Ibland dimper det ner ett paket från det trevligt tokpretentiösa Lundaförlaget Bakhåll på min hallmatta (eller...alltså, det kommer en avi, men det är inte lika stämningsfullt). Från detta mitt favoritförlag kan man alltid vara säker på att få ta del av litteratur av högsta kvalité. I senaste paketet fanns Daniel Ahlgrens senaste alster Jag gråter bara i andra dimensioner. Det är det andra samlingsalbumet med Ahlgrens serier om ungdomarna på superhjälteprogrammet på en gymnasieskola nånstans i Sverige. Jag har inte läst den första samlingen, men jag har läst enstaka serier i fantastiska Kapten Stofil som inte alls tycktes mig särskilt märkvärdiga. Men i samlad form var de så bra att jag nästan grät. Denna superhjälteutveckling som Ahlgren genomgått känns lika oväntad som självklar. Det är samma ångest och narcissism som i hans självbiografiska verk, men här i en helt annorlunda form. Spindelmannens och dennes hyllade personliga problem framstår nu som smått patetiska. Här är riktiga ungdmar med riktiga problem. Svinbra helt enkelt. Ahlgren har lyckats göra serier om det där man alltid undrat om. Om de privata problem (och fördelar) som kommer med fantastiska krafter.

R.I.P.

Miriam Makeba (1932-2008) uppträdde i februari 1966 på Berns salonger i Stockholm.

Referensmaterialet

På fredag är det fest i Björkhagen. Referensmaterialet är utsänt. Stämningen stiger i takt med förväntningarna!






"Jag gjorde en kebab till daj - för det kurrarrr i min maoge"