Oslo

Oslos nya operahus har nominerats till EU:s pris för för samtida arkitektur som delas ut i maj. Jag är ofta skeptisk till såna här stora byggnader då de allt för ofta plockar resurser från de mindre byggnaderna och verksamheterna. Men Oslos operahus var verkligen imponerande. Framförallt toaletterna.

Tack. Torsdagens hjältar.

Samlare

Jag har alltid samlat på saker. Idag bestämde jag mig för att börja samla på saker relaterat till mitt smeknamn. Jag har denna:

Nu är jag på jakt efter denna skiva.

Sida A:
1. Tomtar Och Troll (4:42)
2. Våren (3:47)
3. Passa Dej! (3:09)
4. Dagens Nyheter (2:54)
5. En Drömmare (3:24)

Sida B:
1. Smygarn (3:15)
2. Jag Står På Min Himmel (3:13)
3. Sökka (4:34)
4. Regnet (3:56)
5. Vingar (2:43)

Internet-kul

INTERNET-KUL 1 (Från Facebook)

1 - Go to "wikipedia." Hit “random”
or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.

2 - Go to "Random quotations"
or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.

3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days”
or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.

4 - Use photoshop or similar to put it all together. Preferably in a square format layout, like a nice old-timey vinyl album cover.

Mitt resultat belv över förväntan lyckat, jag vill liksom bara ha den skivan. Nån som vill vara med i mitt band?

INTERNET-KUL 2

Läste om detta i en blogg för länge sedan, men pga av dödsfall i släkten kändes det inte så kul att skoja om döden just då. Hur som helst, gå in på Googles bildsök, skriv in dina initialer och det som visas på den första bilden kommer vara en bidragande orsak till din död.

Mitt resultat:

Att stora pengar för stor olycka med sig är härmed bekräftat. Men när jag gjorde sökningen i höstas fick jag upp nedanstående bild (med en månads sömnproblem som följd):

Sliten

Det blev en söndag i sängen. Måndagen känns slitsam och tung, men ändå glädjande. Precis som jag hoppades och trodde i förra inlägget så blev det dubbla tummar upp i lördags. Storslagen premiärsuccé för Apberget samtidigt som Brynäs tog ytterligare ett tryggt steg mot slutspelet.

"Fruktansvärt roligt om puberteten" - DN

"På Angereds teater visas blixtsnabb, ung teater om att våga bli den man är." - GT

"Fullpoängare mot Djurgården" - Brynäs' hemsida

Med detta som bakgrund är det klart att premiärfesten blev enormt trevlig och lyckad. Olle i ensemblen visade sig vara leksing (och bekant med Peter Nolander) och jag råkade slå vad om 500 kr med herr Wolf om att Brynäs slår Frölunda i ett eventuellt slutspelsmöte. Och ändå var det en fantastisk afton...

Störst var kanske ändå att Mr Ljussättare Anton komplimerade min egenhändigt designade ljusramp bredvid baren...

Nu ska jag snart se min handledare samtala med America Vera-Zavala om communityteater på Kulturhuset Blå Ställets berättarcafé. Men först lite mer catering-rester...

Dubbla tummar upp!

Kan det vara en tillfällighet att Apberget har premiär samma dag som Brynäs spelar en enormt viktig match mot Djurgården..?

Jag hoppas och tror på dubbla succéer!

Premiär

Idag kl. 15.00 är det premiär för Apberget av Anders Duus på min praktikplats Angereds Teater. Så här beskriver teaterns hemsida pjäsen:

Dafne och Jenny är bästa vänner, Friends Forever. När de börjar högstadiet hamnar de i två olika klasser och plötsligt förändras allt. Jenny blir populär, bara så där, utan att ens anstränga sig. Alla vill vara med henne, även skolans snyggaste löfte, Kevin med fotbollsdrömmar. Med Dafne är det annorlunda. Hon är dödstrött på att vara populär-tråkig-normaaal! Hon längtar efter något men vet inte till vad och dras till Apberget, trappan där skolans punkare och freaks sitter.

Apberget handlar om förändringar och förvandlingar. Om vänskap som kanske inte överlever allt. Om musiken som är mer än du nånsin trodde musik kunde vara. Om att offra allt för att bli den man är inuti.

Anders Duus är är frilansande dramatiker samt dramaturg på Riksteatern där Apberget hade sin urpremiär 2005. Han har skrivit ett flertal pjäser för både barn och vuxna, bl a Allt ska bort och Carl Philips längtan. För skolår 6-8. Premiär 21 februari 2009

Det är en pjäs som alla som varit 13 år kan känna igen sig i, och det har (enligt SCB) faktiskt 85,6 % av svenska folket varit så här har vi verkligen en pjäs för alla. Jag har sett genomdrag och repetitioner i flera veckor nu och har ännu inte tröttnat. Det som beskrivningen ovan missar är att pjäsen innehåller en mycket intressant och tankeställande klassaspekt.

I den fantastiskt unga, nya och begåvade ensemblen finns: Ove Wolf, Sasha Becker, Josefin Neldén och Olle Liljas. Med på scen finns också Nisse Wohlrabe (som tidigare bl a spelat i Lädernunnan!). För regi svarar Masthuggsteaterns Rolf Sossna och för scenografi och kostym Lisa Hjertén.

Foto: Ulrich Hillebrand

Apberget spelas fram t.o.m. 8 maj 2009. Kom och titta!!!

Ur spår är tiden

Lennart Oldsberg och Björn Hellberg har kickats från På Spåret och svenska folket går bananas. Men var fanns Facebook-grupperna, folkstormarna eller namnlistorna när miljontals TV-tittare inte längre kunde finna Ken Wennerholm eller Göran Rudbo vid Oldsbergs/Hellbergs sida?



Sällan har väl världen skådat en sådan härlig Siwan-tolkning...

Rumpmaspunk

Det finns fördelar med att sitta och researcha kring tonåringar, subkulturer och identitetsskapande. Inte bara bidrar det till en (förhoppningsvis) mycket bra föreställning; Apberget på Angereds Teater där jag håller till för tillfället. Man hittar godbitar, njutbara enbart för det högt ärade egot.

Artikeln är från Aftonbladets UNG-bilaga och innehåller vissa sköna och vissa motsägelsefulla påståenden. De sköna kan ni säkerligen hitta själva genom att klicka på bilden. Det motsägelsefulla ligger i att Robin hävdar att han är Avestas enda punkare samtidigt som han också är "trummis i sta'ns enda punkband, 'Mullvaden Anfaller'". Inventarierna i hans pojkrum skulle förvisso kunna innebära att han var nån slags multiinstumentalist. Men i påföljande kommentar dyker några "vi" upp. Alternativen är således; att de andra medlemmarna i Mullvaden Anfaller inte var punkare (eller eventuellt nån av Avestas två-tre "modepunkare") eller att de övriga musikanterna inte var från Avesta (kanske de var från Ludvika eller Fagersta?). Enligt den mycket trevliga punkbloggen Farbror Punk, som digitaliserat artikeln ovan, så ska Aftonbladet ha gjort en uppföljande artikel i mitten av 90-talet. Kanske klargjordes problematiken där...

Passar också på att delge er denna fantastiska punkguide ur Veckorevyn som jag också hittade i nämnda blogg:

Supporterkultur

Det måste vara rejält förnedrande att överröstas av en fana i tunnaste nylontyg. Till slut kom förklaringen till varför vissa hockeysupportrar väljer att dölja sina ansikten.



Och det där med att Göteborg är grönt å rött - var då? Även om det finns fler rödingar än rikssnittet i stan så känns det mest grått (med lite kallt vitt på toppen).

Ovärderligt - i dubbel bemärkelse

Från Kristdemokratiska Ungdomsförbundets "Ovärderligt"-kampanjhemsida:

Ovärderligt. Ett starkt och vackert ord som enligt ordboken handlar om något som är så viktigt och värdefullt att man inte kan sätta något värde på det. Kristdemokratiska Ungdomsförbundets vårkampanj handlar om livets viktiga värden, och behovet av ett samhällsklimat som uppvärderar gemenskap, familj, tillhörighet, trygghet och stabilitet.
KDU vill ha ett varmare samhälle. För att göra det möjligt krävs en politik som bygger på insikten om att allt inte kan köpas för pengar och att politiker faktiskt inte kan lösa alla problem.

Låter ju ganska mysigt och trevligt (speciellt det där med "varmare" låter gôtt i goa, grå Gbg). Fan, man kanske skulle bli KDU:are på äldre dar. Det där med att ha ett rött hjärta som ung och blå hjärna som äldre kanske inte var så tokigt ändå? Hmmm...googla lite. Ahh...ett "Ovärderligt" YouTube-klipp. Klick. Klick.



Så kul har KDU det! Jag förblir nog en revolutionär röding i alla fall. Lite roligt måste man ju ha för katten!

(Undrar förresten hur låga krav man kan ställa på en "regissör"..?)

Kerstin, Arne, Claes och Björn. Älskog i kvadrat.

Läser vidare i Kerstinarnas blogg. Det var en het midsommar i skärgården förra året kan jag lova. Efter "bastu, bad och älskog" med den ständige Naturist-Arne så infann sig ett visst antiklimax när denne kungjorde att han skulle resa bort med nån Claes i en vecka. Vad försöker då Kerstin B peppa upp sig igen med? Jo, Björn Ranelids sommarprogram. Klockrent misstag! Något som även Kerstin erfor.

Det programmet skrev jag om i september och det går fortfarande att klicka sig till rätt plats. Och det är fortfarande lika fantastiskt.

Nä, nu ska jag lyssna på Makthaverskan igen. Så jävla bra!

Ljus i kulturmörkret

När kulturutredningen lagt sig som en äckligt fuktig filt över Kultursverige så var det glädjande att hitta Kerstin och Kerstins blogg. Kåta...eller kanske snarare lustfyllda...kulturtanter som tycker om att dricka rödtjut på Folkoperan och åka på dansresor till Kuba. Om Schwartz och co var hälften så livsbejakande hade jag roppat "hurra!"

Nedan ett smakprov ur bloggen, på följande sätt kommenterar en av kerstinorna finanskrisen:

Jag har väl aldrig brytt mig om världspolitik. Det var Görans domän när vi var gifta. Han brukade grymta till bakom tidningen ibland och då slog jag genast dövörat till. Men nu kan jag inte låta bli att nästan bli lite till mig i trasorna när hela världsekonomin håller på att falla sönder. Jag känner mig uppfriskad, glad, sprallig och nästan som sexuellt upphetsad. Jag vet inte vad som tagit åt mig. När jag ser Henry Paulsons kala, blanka, svettiga hjässa och huvudform kan jag inte låta bli att associera. Det är som alla dessa gubbar står med byxorna nere och allt vi kan göra är att flytta ut i djungeln och leva som infödingar. Vira in oss i stora vackra skinn, dansa och leva av naturens resurser.

Henry Paulson

Tack Jerk och Christine för tipset.

Lördag har blivit söndag

Hamnade på karaoke-krog. Tordes förstås inte sjunga nåt. Men jag ville sjunga nån av dessa:

Lördagen den 14 februari 2009

Torsdagen den 12 februari 2009

Onsdag 11 februari 2009

Tisdagen den 10 februari

Passar på att framföra ett stort grattis till sopgubbarna i Stockholm efter den till synes lyckade vilda strejken.

Som Nynningen sjöng: Vilda strejker lönar sig! Klicka och lyssna.

Nu ska jag värma upp med ett boxningspass inför aftonens drabbning mellan Brynäs och det där indiangänget på Scandinavium.

Folkpartistisk madness

Att Folkpartiet inte alltid kommer med de mest genomtänkta förslagen är väl allmänt känt numer. Men ändå fortsätter dess reprensentanter ständigt att överträffa sig själva. Igår skrev Stockholms folkpartistiska idrotts- och kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt på DN Debatt att det vore en bra idé att slå samman Dramaten och Operan. Detta skulle i hennes värld rationalisera bort dubbelarbetande i verkstäder, biljettkassor och på marknadsavdelningar. Leif Zern kommenterar detta i DN Kultur idag och sågar förslaget med samma tandhöjd som han (enligt mig något orättvist) sågade Dramaten-premiären av Muntra fruarna i Windsor med i gårdagens tidning och kallar det för "en skrivbordsprodukt av det mer komiska slaget". Avslutningsvis låter han presentera ett motförslag; "slå ihop skrivborden i stadshuset".

Nytillträdda Dramaten-chefen Marie-Louise Ekman kommenterar förslaget på liknande sätt; "hela stan är ju full av kontor som ligger vägg i vägg" angående Sjöstedts idé om gemensamma verkstäder och menar att Dramaten i så fall lika gärna kan slås samman med Melanders blommor i grannfastigheten.

Antingen försöker Sjöstedt föregå eller förbereda torsdagens presentation av Kulturutredningen, vars huvudbudskap verkar vara att slå ihop och slimma eller så är det bara det gamla hederliga liberala behovet av att vädra lite arbetarförakt som ligger till grund för hennes artikel. Den tekniskt kreativa personalen i verkstäderna verkar i hennes bubbellika värld kunna jobba dygnet runt. Inte heller personalen i biljettkassorna tror hon klarar av att fylla en arbetsdag, varför inte låta dem jaga lite bidragsfuskare efter tre-fikat...

Jag tycker vi likt förre Dramaten-chefen Lars Löfgren konstaterar att förslaget är "korkat" och att vi i Zerns och Ekmans anda försöker slå ihop saker på ett mer konstruktivt och givande sätt.

Först tar vi oss an alla dubbelarbetande friskolor, lokaltrafiksentreprenörer, post-, telefon- och elbolag och samlar dem under samma tak igen. Vi fortsätter sedan med att slå ihop alla folkpartister och låter sammanslagningen debattera med en sammanslagning av Janne Josefsson och Lennart Ekdal i en sammanslagning av alla stojiga och stökiga debattprogram i en två-dygns sammanslagen sändning i en ny TV-kanal sammanslagen av samtliga kommersiella brötkanaler.

Tänk vad mycket behagligare de övriga 363 dagarna av året skulle bli. Antagligen skulle folk må betydligt bättre och kanske gå mer på teater? Och vips, så var Dramatens och Operans problem lösta...

(Äh, vi slår ihop Maud Olofsson med en kärnkraftsreaktor när vi ända är uppe i varv...)

Måndag den 9 februari

Am I Harry Schein or not?

Läser följande i Svenska Dagbladet:

60 år efter den första filmen är Åsa-Nisse återigen på väg mot vita duken. Det är komikern Henrik Dorsin som skrivit manus till filmen som är tänkt att gå upp på biograferna inom ett år.

- Jag kan inte säga någonting om rollistan förutom att jag är väldigt nöjd. Vi försöker mixa gammalt och ungt, både komiker och skådespelare, säger Dorsin till Aftonbladet.

Enligt tidningens källor är det Kjell Bergqvist som ska spela Åsa-Nisse och Robert Gustafsson hans vapendragare Klabbarparn. Ann Petrén är påtänkt för rollen som Åsa-Nisse fru Eulalia medan Sissela Kyle spelar Klabbarparns hustru Kristin. Dessutom är Johan Glans, Anders Jansson och Johan Wester aktuella för filmprojektet.

Jag gillar i och för sig de gamla Åsa-Nisse-filmerna. Men nu undrar jag om det inte får räcka med nyinspelningar. Det bevisade väl Göta Kanal 2 och Vi hade i alla fall tur med vädret igen. Det som skulle kunna få mig på andra tankar skulle kunna vara en fortsättning på/nyinspelning av Pensionat Paradiset.

Torsdagen den 5 februari 2009

Alerta! Alerta! Alerta que camina la espada de Bolivar por América Latina!

Sommaren 2005 var jag i Venezuela med en samling goda kamrater. Vi besökte Världsungdomsfestivalen som det revolutionära Venezuela stod värd för. En festival med Sovjetkommunistiska anor som lever vidare och idag är ett centrum och ett forum för den globala revolutionära och antiimperialistiska solidaritetsrörelsen. Idag fick jag nys om detta klipp från invigningsceremonin. Jag hade nästan glömt bort denna gigantiska folkfest. Borgare och sossar må kalla oss revolutionärer och socialister för hjärntvättade och lurade, men upplevelsen och känslan av den internationella solidaritet som var fysiskt och mentalt närvarande den augustidagen i Caracas kan de aldrig ta ifrån oss.



PS. Kolla extra noga cirka 7.30 in i klippet då våra stolta, stora och röda RKU-fanor syns för en stund, precis innan den turkiska delegationen. Vi var grymma. Fråga Chávez. DS.

Uje vs Uffe vs Carl Gustav

Ta inte emot medaljen, Uffe!

Club King Kong på lördag! Live: Palpitation + Moofish Catfish

Efter januaris succé med The Ballet och The Big Picture är det dags för en ny grym line-up.

LIVE:



Palpitation
Duon släppte i somras EPn "I'm Happy Now". Så här skrev Sonic om den: "Tänk er ett Broder Daniel på lustgas, shoegaze man kan dansa till eller möjligen något så konstigt som The Cure på DIY-kurs. På sin debut-EP lyckas i alla fall denna hemlighetsfulla stockholmsduo med konststycket att få längtan och svårmod att bli korta, roliga tvåminutersserenader. Det är väldigt mycket »here today, gone tomorrow« över såväl koncept och låtar som den forcerade psychorösten, men också attack, framåtrörelse och väldigt mycket kärlek. Indie så det sjunger om det"
http://www.myspace.com/palpitationband



Moofish Catfish
Släppte förra året EPn "On a sunbeam to your heart” på vår favoritlabel Cosy. Digfi beskrev bandet som "En kvartett från Stockholm vars spretigt blixtrande pop under våren har framkallat en gryende hype. Den hjärtskärande vackra semiballaden "At the club" har allt en indiehit behöver och lite till."
http://www.myspace.com/moofishcatfish

Vi instämmer med föregående talare och hälsar er välkomna till Club King Kong där ni också får träffa våra residenter Smgarn, Don och Riggs och ta del av deras indiemixdisco. Residenterna gästas även av Jerk från The Second Band.

Kalaset går loss på 50 kr.
Dörrar 21.00 - 03.00 för alla över 18 år.

Mer info på: http://www.clubkingkong.com/ eller http://www.myspace.com/clubkingkong

Äntligen

Den ska jag köpa idag eller imorgon.

Dagens kul

Det finns, som alla vet, en väldigt tunn gräns mellan stor komik och studentikos dito - där den förra allt som oftast är att föredra. Efter ett besök hos en god vän i en annan del av Majorna insåg jag ikväll att en person jag tidigare uppfattat som något studentikos i själva verket befann sig långt över på den "säkra" sidan; Weird Al Yankovic! Kolla klippen nedan och bege dig sedan in på YouTube för att njuta mera.


Weird Al Yankovic - The Saga Begins




"Weird Al" Yankovic - Bob


Weird Al Yankovic - Trapped In The Drive-Thru

Hmmm...

Tänkte på en grej. Gamla människor säger att en person som inte riktigt hänger med i svängarna "står på läktaren". Yngre människor säger istället att personerna i fråga "sitter på läktaren".

Kommersen inom idrotten har inte bara i mångt och mycket förstört läktarkulturen utan också förändrat språket i en, enligt undertecknad, negativ riktning.

Peter Englund, agera mot sportkapitalet!