Hej bloggen,

Jag scrollar neråt och inser att trots att det är mer än mitten av maj så har jag bara gjort två inlägg denna månad. Men känslan jag bär säger mig att jag skrivit jättemånga. För jag har dem formulerade i mitt huvud. Men jag orkar inte. Jag orkar inte tänka på det jag tänkt på flera gånger.



Jag formulerar dem där i huvudet när jag vantrivs på jobbet. När jag går hem berusad från ersättningsbussen, dansandes över Rangstaplan och är världens gladaste. När jag vaknar dagen efter och är världens ensammaste. När jag glädjs åt att mina vänner är fina och lyckliga. När jag somnar i solen på ballen. När jag sitter på ett tåg från en annan stad och inte vet om jag längtar hem eller bort. När jag tvingas använda min gamla värdelösa dator som bara är fylld med bilder från dåtiden. Bilder som jag så klart inte kan låta bli att titta på. Och vilja skriva blogginlägg om. På min nya telefon finns Angry birds och Internet. Där har jag en vän som jag också skulle vilja blogga om. Eller flera egentligen, men mest en egentligen.



Mitt liv består av för många autosparade utkast just nu. Snart kommer den stora romanen. Eller kanske bara modet att säga det jag tänker, tror, tycker. Med det hoppas jag glömma sveken, misslyckandena och hatet.




Lev länge och väl,
//Er Smygare.

PS. Nu ska jag läsa klart Joe Saccos fantastiskt hemska bok Gaza - Fotnoter från ett krig och lyssna på Solanders fantastiskt magiska nya skiva. Och låtsas att jag är nån annan. DS.