Det fanns tider då man såg stort på livet. När en blomma på väg till hennes hand var större och starkare än allt. När man orkade springa på gator och hustak. Eller bara sitta ner på vilket underlag som helst. När en ballong var vackrare än allt. Hela tiden mirakel.
Men luften går ur ballongerna, ibland med en smäll – ibland pysandes under en soffa. Och rosorna vissnar. Och hoppet och drömmarna försvinner. Det finns inga mirakel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar