Farsan teasar mig med mail fyllda av bilder från St. Wolfgang. Jag kom inte iväg i år heller. Nästa år. Nästa år! Tre veckor. Minst.
Det regn som sakta faller här i stan gör husen grå
Neonljusen de speglar sig i asfalten den blå
bilar signalerar, jag ser människor på språng
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Säg, är det konstigt att man längtar bort nån
Om man gärna vill lyss till lärkans drill eller trastens glada sång?
Om man älskar hav och vindar och är trött på neon och betong?
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
I staden där studerar man, där har man sin fabrik
Där har man sitt kontorslandskap, sin marknad, sin butik
Man talar om sin marknadsdel, sitt jobb och sin säsong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång
Säg, är det konstigt att man längtar bort nån gång...
Här talar man om kärleken i stora runda ord
Här spränger man för tåg och bil, man våldtar moder jord
Men så när vinden ligger på, känns plötsligt doft av tång
Är det konstigt att man längtar bort nån gång
Säg, är det konstigt att man längtar bort nån gång…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar