Kommer hem. Helt desperat. Har jobbat som fan. Knäpper på belysningen i badrummet. Sönderstressad av stan. Ser mig i spegeln. Överraskas av att jag för en kort stund gillar det jag ser. Känner nån slags hopp. Men inser snart att vi är alldeles för många. För många som tror nåt om sig själva utan att kunna göra nåt utav det. För många som låter idéerna fastna i halsen. För många som flyttade till Stockholm och trodde på nånting. För många som antagligen mått bättre av att stanna kvar. För många som väljer att vara tysta för att man ändå tror att det är kört. För många som väljer den enkla vägen och sväljer istället för att spotta.
Ett samhälle som ser ett värde i alla människors visioner och idéer och inte bara i deras arbetskraft; that’s all I want for christmas. (Och en cross.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar