Det är tydligen 10 år sedan nu. 10 år sedan vi satt i köket hos Frallans päron, han, jag, hans syster och nån mer. 10 år sedan vi inte kunde komma överens om det var magi eller trams. Det är 10 år sedan hon söta flickans storebror blev besviken över att jag hann före honom med ectasy-kopplingen i “uppe på fem”-strofen. Det är 10 år sedan man köade skiten ur sig till Nightlife på Dianas källare. Det är 10 år sedan jag insåg att hip-hop inte var min grej. Det är 10 år sedan jag var 10 år yngre. 10 år sedan jag var arbetslös. 10 år sedan jag var i Nordkorea. 10 år sedan jag tog mitt första riktiga jobb. 10 år sedan jag blev en del av LO-kollektivet. 10 år sedan jag blev kär för första gången. 10 år sedan jag läste I’m Spock av Leonard Nimoy. 10 år sedan jag fick smaka på den sanna kärlekens smärta för första gången. 10 år sedan jag åkte ambulans i horisontellt läge. 10 år sedan jag lämnade en polisanmälan. 10 år sedan jag förstod vad ångest var. 10 år sedan hemska maj. 10 år sedan jag blev stockholmare. 10 år sedan “Känn ingen sorg för mig Göteborg”.
I höst kommer en ny skiva. Undrar hur den står sig när jag är 10 år äldre än nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar