Ångest XXII.

För en tid sedan var jag på mitt årliga läkarbesök. En för mig ny läkare med norsk brytning lyssnade på mitt hjärta, kände på mina leder och kollade blodtrycket. Allt var ok. Innan den fysiska undersökningen hade vi haft ett samtal. Hon frågade då om mina studier, mina jobb, mina motionsvanor (jag ljög i år igen). Sen fick hon för sig att fråga om mitt sociala liv. Bor du tillsammans med någon? frågade hon för att hastigt ställa följdfrågan; eller du kanske bor hemma? när hon såg att mina ögon ville dö. Jag bor ensam, svarade jag med ett försök till oberörd stämma. Har du nån partner? blev nästa fråga. Nej. Jag frågar inte av egen nyfikenhet, kommenterade hon med en darrning på rösten. Men du är ju i den åldern då många väljer att skaffa familj. Ridå, ridå, ridå.

Inte nog med att man begåvats med en genetisk sjukdom. Man ska få lida för sitt misslyckade “sociala liv” också. Efter läkarbesöket kändes det mesta krokigt och jag hoppades att de snälla sjuksyrrornas omhändertagande mentalitet i provtagningsrummet skulle dämpa ångesten. Men tydligen behövdes inga prover i år och jag blev hemskickad. Klev av bussen vid ett soligt St Eriksplan och kände för att promenera av mig det mörka. Tog riktning mot Gottfrid Larssons staty “Arbetaren” som alltid brukar lugna mig. Det funkade inte.

Att sedan promenera om lekparken med alla daglediga småbarnspappor gjorde inte saken bättre och jag kände att jag var tvungen till handling. Hur motverka den åldersnojiga ångesten? Jag kom fram till att det behövdes göra nåt fräckt. Jag beslöt mig för att gå och läsa livsstilsmagasin på tidskriftsbiblioteket på Odengatan. På vägen dit började det att också kurra i det inre. Jag var hungrig. Såg en sushirestaurang och fick en tanke om att bete mig ungt och modernt och äta sushi för första gången i mitt liv. När jag läser menyn i fönstret och ser att alla kotlettfrajsor käkar med pinnar på uteserveringen inser jag misstaget. Man kan inte göra sig yngre än vad man är. Men man kan göra sig äldre. Jag korsar gatan och köper strömming med mos, rödlök och gräddfil. Sen Sala Allehanda istället för nåt livsstilsmodernt. Sen repiga revyskivor istället för fräcka popskivor.

Sen kändes det lite bättre. Väl hemma igen hade jag en trevlig stund i horisontellt läge tillsammans med Tjadden Hällström.

Sen bjöds jag på middag och sen vann Bajen med 5-0 över Ålands bästa lag. Sen drack jag veteöl, som sig bör när man är gammal.