Amalthea 100 år

Detta korta tal höll jag vid Anton Nilsons grav på Skogskyrkogården i Stockholm idag. Det var en fin liten ceremoni med trevlig fika med kamrater efteråt i ett fint hus ritat av Gunnar Asplund.

Amalthea 100 år (Det talade ordet gäller)

Det är i dagarna är 100 år sedan sprängattentatet mot strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö hamn. Det var natten till söndagen den 12 juli 1908 som ungsocialistena Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern gick till aktion mot organiserade strejbryteriet som gick fram som en löpeld över Sverige detta klasskampsår 1908. Jag behöver inte hålla någon historielektion för er här, ni är säkert väl insatta i händelserna. Men några få ord om bakgrunden till sprängningen och varför vi står här idag måste ändå sägas.

Amaltheamännens avsikt var aldrig att skada de beväpnade engelska strejkbrytare som var inhysta på Amalthea, utan i stället att protestera mot en allt aggressivare arbetsköparklass som bland annat genom den förhatliga paragraf-23 lagen krävde rätten att själva leda och fördela arbetet, inklusive rätten att använda sig av strejbrytare. Men också var dådet en skarp protest mot LO:s och SAP:s undfallenhet och passivitet gentemot dessa arbetsköpare. Branting och LO:s tal om lugn inom rörelsen inför stundande val mättade inga magar hos svältande arbetarfamiljer.


Det är i detta perspektiv vi måste se på Amaltheahändelserna när Kommunistiska Partiet nu 100 år senare hedrar Anton Nilssons och Amalthemännens minne. För även om arbetarrörelsens breda lager, då som nu, visade föga stöd för sjävla attentatet så fanns en djup förståelse för handlingen då hatet i arbetarklassen mot arbetsköparna och deras organiserade strejkbryteri var enormt. Denna förståelse kom senare att manifesteras i det gigantiska och ihärdiga krav på Amaltheamännens frigivining efter dödsdomarnas fall som också ledde till att de frikändes revolutionsåret 1917. Man kan ha principiella invändningar mot metoden men sprängningen av Amalthea var inte ett isolerat, individualistiskt anarkistdåd, utan attentatet var en spektakulär del av en rasande klasskamp, av en klasskamp som året därpå resulterade i storstrejk.

Därför nedlägger Kommunistiska Partiet denna krans vid Anton Nilssons grav och vill med detta hedra Amaltheamännen som kommit att utgöra en symbol för kampen mot strejkbryteriet - en stolt del av den svenska arbetarrörelsens historia. För ett revolutionärt parti som Kommunistiska Partiet är det en självklarhet att uppmärksamma detta jubileum och vi ser det som en inspirerande kraft inför kommande kraftmätningar i vår svenska klasskamp.

Leve Anton Nilssons minne,
Leve socialismen.
Klass mot klass, kamrater!

På Proletärens webbplats finns två långa artiklar om Amaltheahändelserna, dess bakgrund och efterspel. Mycket läsvärt. [Del 1. Del 2.]