Några idoler

Club King Kong på lördag!

Nu på lördag (2/8) är det dags igen för Club King Kong. Vi kickar igång den fjärde säsongen. Säsongspremiären gästas av norska indiepop-bandet My Little Pony och stockholmsbaserade Erik Halldén. Dj-båset gästas av Karin och Mattias från Cosy Den.

Som vanligt på Sjöhästen mellan 21 och 03.

My Little Pony

Erik Halldén

Ett himmelskt projekt

Är du intresserad av LEGO-JESUS? Checka ut hans blogg. (Han bor i Västerås).

När jag var liten ville jag mest bygga robotar. Eller borgar.

Club King Kong @ YouTube I

Passar på att lägga upp några YouTube-klipp från Club King Kong.


Stars in Coma. Spring 2008.



Almedal. Winter 2007.

En mycket bra låt

Mina vänner i The Second Band har släppt en mp3-singel som heter "No Song". Den var också med på Donkeyboys Recordings (det är vi som gör Club King Kong som är DNKYBYS) senaste samlingsskiva Med musiken i mitten vol. 3. Men nu finns den alltså med eget omslag och allt. Ladda ner singeln här: www.orangegrammofon.se/no_song.zip

Måste också skryta lite om att jag indirekt bidragit till texten. Efter att jag kommenterat en tidig version så hamnade delar av mina komentare i texten. Gissa vilka!

I started the sentence in mid November and ended it somewhere close to the end of May. It was the saddest words I ever spoke and the longest winter, I ever spent trying to wake up. And now I don't know where I will fit in and what's the point of making music no one listens to? I've got nothing, no education and career-ladder to climb. I've got nothing but time, to waste.

I haven't really got anyone on my team and this is not really a song it's more like scribbles in the margin of my to-do list. I can surely make a new copy of some great song someone else made, but I haven't got anything that is mine.

We recorded this song for the king kong compilation and they said that it was sad but altogether not that bad. Although I tried the best I could I was a little disappointed that the word didn't really tell anything important. I know exactly where we will fit in and that we lost whatever we had in the beginning. No we're nothing especially original, just another Swedish indie band made up of hetero middle class guys. Uhhu.

I haven't really got anyone on my team and this is not really a song it's more like scribbles in the margin of my to-do list. I can surely make a new copy of some great song someone else made, but I haven't got anything that is mine.

Sala i omvärlden del 5

Om du inte fick tag i Aftonbladets bilaga om Salaligan här om dagen, så finns delar av den inläst och tillgänglig för lyssning/nedladdning här.

Da Capo

Tittade nyss på Bert-klippet nedan än en gång. Klockrent. Kom att tänka på att det ofta är ganska kul att spela förståndshandikappad. Inte så kul att man gör det hela tiden, men när man väl gör det... Detta ska inte ses som ett hån mot de som är handikappade på riktigt. Snarare bör det ses som en hyllning. Nedan syns jag och svågern efter att vi blivit döpta in i Mattis-rövar-gänget. Finns vissa likheter med Bert och Åke i ovan nämnda klipp.

Presenter

Jag minns när jag i min ungdom som trogen Kalle Anka-läsare blev så irriterad över alla leksaker och prylar som medföljde tidningen att jag gav upp. Jag slutade köpa och stödja. Det var en utveckling bort från seriernas magi till plastens ondska. Har också märkt att min lillebror väljer serietidningar efter just vilken pryl som följer med. Hjälp.

Men idag är jag trots mitt tidigare agg lite mer positivt inställd till medföljande presenter. Inte när det gäller Kalle Anka & C:o. Där är jag principfast. Men Aftonbladet har nu två dagar i rad bifogat mycket trevliga prylar/presenter. Igår medföljde en dubbel-dvd med åtta stycken Bert-avsnitt. En av de bästa svenska tv-serierna som gjorts. Främst på grund av en närmast perfekt rollbesättning. Den fanns med även i dagens upplaga och kanske också resten av veckan. Missa inte. I dagens blad fanns en bilaga (i papper, om nu det räknas som pryl) om inga mindre än mina favoritmördare Salaligan. Rafflande svensk 30-talshistoria!

Amalthea 100 år

Detta korta tal höll jag vid Anton Nilsons grav på Skogskyrkogården i Stockholm idag. Det var en fin liten ceremoni med trevlig fika med kamrater efteråt i ett fint hus ritat av Gunnar Asplund.

Amalthea 100 år (Det talade ordet gäller)

Det är i dagarna är 100 år sedan sprängattentatet mot strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö hamn. Det var natten till söndagen den 12 juli 1908 som ungsocialistena Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern gick till aktion mot organiserade strejbryteriet som gick fram som en löpeld över Sverige detta klasskampsår 1908. Jag behöver inte hålla någon historielektion för er här, ni är säkert väl insatta i händelserna. Men några få ord om bakgrunden till sprängningen och varför vi står här idag måste ändå sägas.

Amaltheamännens avsikt var aldrig att skada de beväpnade engelska strejkbrytare som var inhysta på Amalthea, utan i stället att protestera mot en allt aggressivare arbetsköparklass som bland annat genom den förhatliga paragraf-23 lagen krävde rätten att själva leda och fördela arbetet, inklusive rätten att använda sig av strejbrytare. Men också var dådet en skarp protest mot LO:s och SAP:s undfallenhet och passivitet gentemot dessa arbetsköpare. Branting och LO:s tal om lugn inom rörelsen inför stundande val mättade inga magar hos svältande arbetarfamiljer.


Det är i detta perspektiv vi måste se på Amaltheahändelserna när Kommunistiska Partiet nu 100 år senare hedrar Anton Nilssons och Amalthemännens minne. För även om arbetarrörelsens breda lager, då som nu, visade föga stöd för sjävla attentatet så fanns en djup förståelse för handlingen då hatet i arbetarklassen mot arbetsköparna och deras organiserade strejkbryteri var enormt. Denna förståelse kom senare att manifesteras i det gigantiska och ihärdiga krav på Amaltheamännens frigivining efter dödsdomarnas fall som också ledde till att de frikändes revolutionsåret 1917. Man kan ha principiella invändningar mot metoden men sprängningen av Amalthea var inte ett isolerat, individualistiskt anarkistdåd, utan attentatet var en spektakulär del av en rasande klasskamp, av en klasskamp som året därpå resulterade i storstrejk.

Därför nedlägger Kommunistiska Partiet denna krans vid Anton Nilssons grav och vill med detta hedra Amaltheamännen som kommit att utgöra en symbol för kampen mot strejkbryteriet - en stolt del av den svenska arbetarrörelsens historia. För ett revolutionärt parti som Kommunistiska Partiet är det en självklarhet att uppmärksamma detta jubileum och vi ser det som en inspirerande kraft inför kommande kraftmätningar i vår svenska klasskamp.

Leve Anton Nilssons minne,
Leve socialismen.
Klass mot klass, kamrater!

På Proletärens webbplats finns två långa artiklar om Amaltheahändelserna, dess bakgrund och efterspel. Mycket läsvärt. [Del 1. Del 2.]

Wiehe, Internet och socialismen

I en debattartikel i dagens DN Kultur skriver Mikael Wiehe om de hemska konsekvenserna som uppstår när folk laddar ner musik över nätet utan att betala för sig. Ett inlägg som i mina ögon hade kunnat varit hett för fem år sedan. Argumenten som Wiehe försöker punktera är knappast de som är mest gällande idag.

Men det som mest intresserar mig är i alla fall när Wiehe skriver om socialismen. Han hävdar att han hört folk säga att lösningen på nedladdningsdilemmat skulle vara att "revolutionen blir genomförd och att vi får ett socialistiskt samhälle med statligt avlönade konstnärer." Wiehes kommentar på detta blir att han aldrig vill bli beroende av "en samling politruker som ska avgöra om jag gör politiskt korrekta sånger eller inte." Är det socialism i Wiehes ögon? Ett gäng politruker som bestämmer vad som är rätt och fel? Det hör man ju jämt och ständigt från högerhåll - men från Mikael Wiehe? Jag är besviken och lite förbannad.

För att komma på bättre humör sjunger jag Lars Forsells svenska text av "Avanti Popolo"

Kom med förtrampade, gå med förtyckta,
vi går mot frihet, vi går mot lycka.
Slå ner dom mäktiga, slå ner dom rika
för alla lika är världen till.

Röda är fanorna och rött vårt blod
vi vill en värld som är för alla god.
Socialismen ger dig mod min vän,
socialismen går mot friheten.

Kom med förtrampade, gå med förtryckta,
socialismen den för till lycka.
Kom med förtrampade och slåss för livet,
vår kamp för frihet är också din.

Kasta din boja av, och kom min vän.
Socialismen bär till friheten
krossa förtyckarna som världen styr,
röd mot svarta molnen dagen gryr.

Kom med förtrampade, gå med förtryckta,
vi går mot frihet, vi går mot lycka.
Hör hur det dånar i rättens krater,
gå med kamrater mot rättens stat.

Röda är fanorna och rött vårt blod,
vi vill en värld som är för alla god.
Socialismen är god min vän,
socialismen går mot friheten.

Socialismen hägrar ständigt. Med FRA-elände, strejkande sjuksköterskor och bussförare och instängda gruvarbetare i Malmberget blir det än tydligare. Oavsett vad Wiehe anser.