När nuet känns som värst, så som det känns nu, har jag en jävligt dålig vana att blicka bakåt istället för framåt. Jag tittar på gamla fotografier och jag läser gamla texter jag skrivit. Letar fram nån lapp som jag fått som jag egentligen borde kastat åt helvete. Tror jag ska bli glad. Det slutar alltid i elände. Som nu. Jävla internet och digitala fotoalbum där inget verkar försvinna. Jävla internet som inte skickar svar på mina mail om framtiden. Jävla framtid. Jävla dåtid att göra sig påmind om hur nuet och framtiden borde vara. Nu blir det gråtprogg, sen somna med näsan i Vertigo-snusk. Hur fan blev det så här? Men, men - jag är ju nykter i alla fall… Trots allt.
Gråtprogg - Den konservative revolutionärens tekopp. Den nostalgiske klasskämpens bästa vän. My saviour.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar