Kaffe

På Vetebullen på samma holme. Jag: en slät kopp. Folkparkskungen: en kanelbulle till kaffet. Nu påtår.

Lunch

Hos Melker på Kungsholmen. Oliv- och rosmarinfärserad lammtunnbringa med potatispuré, bulgursallad och standardmjölk. Och loungejazz på för hög volym.

Dagens bästa minne: Manfred Mann - “My Name Is Jack”

Den här dagen blev inte riktigt vad den skulle bli. Den kom efter en dag som innehöll alldeles för mycket. Jag umgicks horisontellt med soffan hela natten. Vaknade. Dukade undan spriten. Åt makrill. Tog en dusch och funderade på frisyren. Sen började jag minnas en massa grejer. Bra grejer. Jobbiga grejer. Jag försökte glömma med hjälp av norsk popmusik. Men då började jag minnas en massa andra grejer. Bra grejer. Jobbiga grejer. Jag försökte då glömma även dessa minnen med hjälp av mina tonårsskivor. Manfred Mann hjälpte mig att minnas mina år i Halmstad. Men detaljerna fanns inte kvar. Så vill jag att alla minnen ska vara. Bara som ett skal. Inga bra grejer. Inga jobbiga grejer. Bara ett omslag.

Fredag.

Fredagen var mäktig på många sätt. Jag intog en mäktig mängd alkohol. Lyckades trots detta hinna med två konserter. Den första var mäktigt bra. Den andra var alltför mäktig för att vara riktigt bra.

Fågelperspektiv.

Jag sitter i min vardagsrumsfåtölj. Den som börjar snurra av sig själv om man lyfter fötterna från golvet. Till höger har jag alla mina böcker. I fula Billy-hyllor. Hon gillade aldrig bokhyllorna. Och inte fåtöljen heller.

Dörren till ballen är öppen. Det är nog lite vår. Jag ser på ballens bord och tänker att det borde målas. Plötsligt landar en fågel på bordet. Direkt känner jag igen den. Den har suttit där förut. Det måste varit flera år sedan. Men då var den lite större. Den tittar in genom dörren, vänder sedan blicken i riktning mot Högdalens centrum och börjar kvittra. Jag tänker att jag känner igen melodin, men att jag inte kan placera den. Och jag minns att för alla dessa år sedan sjöng den med blicken riktad mot mig.

Sjunger den om att den är kär i en ängel som inte längre heter Natalie? Eller är det kanske den om han med rakbladsvassa pressveck som kommer gående upp för Sturegatan? Eller sjunger den om att den inte ens kan gå utan en viss annan fågels luft i sina lungor? Eller kanske är det den om att alla vetenskapsmän blivit arbetslösa på grund av att solen numer snurrar bara kring den lilla fågeln och dess kära fågelvän?  Eller kvittrar den om att socialismen ger alla små fåglar mod och tar dem mot friheten?

Jag vet inte. Men likförbannat sjunger den. Och jag undrar om den ens fattar att jag lyssnar. Sen lyfter den och flyger iväg mot stan. Det känns som en fuckin’ disaster. Men när jag reser mig för att stänga dörren ser jag att i det stora trädet på gården finns flera fåglar. Och en, med blicken riktad mot ballen och mot mig, sjunger:

if you hum along and remember the song
we may move on to the next one.

Karl Gerhard?

Bedrövligt utbud på K Karaoke. Men trevligt ändå.

Gubbängen

Clownen finns överallt.

Hemmapremiär.

Kvart över sju är det dags. Som vi har väntat på just denna dagen.

Bildgoogla, bildgoogla, bildgoogla!!!

           Om Lenin var den kloka så var Errol den snygga. Ibland vet man inte om man ska använda hjärtat eller hjärnan.

En bild säger mer än tusen ord.

Ikväll.

Efter midnatt hittar ni mig bakom skivspelarna tillsammans med bland andra Johan Hedberg (SKWBN). Observera att man måste vara medlem för att komma in på Pluto. Läs mer här eller här.

Dagens video: Best Coast - “When I’m With You”

Lasta ned från skivbolaget Black Iris.

Dagens video: Erik de Vahl - “Alltid så”

Först kom Lilla Gubben med sin “Siluett” och det kändes som årets låt var självklar. Nu är jag inte lika säker efter först The Radio Depts. “Never Follow Suit” och sen denna på samma tisdag.

The Price That I Pay.

The Field Mice - “Sensitive” (mp3)

En till mycket bra dokumentär.

Igår såg jag David Liljemarks Jakten på Bernhard som genom ett tragiskt levnadsöde skildrade ett Sverige man inte trodde, eller i alla fall inte ville tro existerade. Idag såg jag dokumentären Teaterdirektörerna som finns på SVT Play till och med den 25 april.

Spontan kommentar: Teatern ska skildra samhället, säger vissa. Och visst skildrar Niels Reises dokumentär om ett företagiserat institutionsteatersverige ett kapitalistiskt samhälle i krisartat förfall. Låt teatern var en del av förändringen av samhället istället. Den dokumentären filmar jag gärna. Varför inte i samarbete med Reise?

Jakten på Bernhard.

Såg precis dokumentären Jakten på Bernhard på SVT. Den var helt fantastisk. En smått otrolig historia som var gripande på flera plan. Fascination inför levnadsödet Bernhard. Fascination inför upphovsmannen David Liljemarks kurage och ihärdighet. Fascination inför det fruktansvärda människoföraktet hos myndigheter och byråkrati. Upprörande och rörande på en och samma gång. En sådan dokumentär som man får ont i magen av att uppskatta. Se den på SVT Play för katten!

2Torsk10

Såg den i en park häromdagen. Fick mig att tänka på den gamla Just D-strofen (ur låten “Var tog den söta lilla flickan vägen?”) som avslutas med: “…bara skorstenen kvar.”

Dagens video: Hip Whips - “Stay With Me Forever”

Här om dagen spelade Hip Whips på Lilla Hotellbaren tror jag det var. En gång spelade de på pre-King Kong-klubben Downtown som Skägget och Konstskolemössan körde på Bonden. Det var bra då och det var säkert bra här om dagen också.

Dagens video: Palpitation - Båtlåt

Musiken enligt Jerry-Jerry flyttade till Stockholm och saknade tydligen sina göteborgska tram-sessions och vips så fick vi Stockholm Boat Sessions. Bland de första att bidra med en båtlåt var King Kong-bekantingarna Palpitation. 28 april släpper Luxury deras självbetitlade debutalbum, men redan ikväll har de releasefest på Debaser Slussen i klubben Badges regi. Och undertecknad har fått äran att ingå i en fyrahövdad indieprofilstrojka som ska göra allt för att bidra till att skivan ska firas ordentligt med två poppiga dansgolv. De övriga är Tobias Isaksson (Irene/Falling & Laughing/Badges), Johan Hedberg (SKWBN) samt Micke Carlsson (The Honeydrips/Dorotea). Dessutom spelar finska Kiki Pau live.

Ångest XXII.

För en tid sedan var jag på mitt årliga läkarbesök. En för mig ny läkare med norsk brytning lyssnade på mitt hjärta, kände på mina leder och kollade blodtrycket. Allt var ok. Innan den fysiska undersökningen hade vi haft ett samtal. Hon frågade då om mina studier, mina jobb, mina motionsvanor (jag ljög i år igen). Sen fick hon för sig att fråga om mitt sociala liv. Bor du tillsammans med någon? frågade hon för att hastigt ställa följdfrågan; eller du kanske bor hemma? när hon såg att mina ögon ville dö. Jag bor ensam, svarade jag med ett försök till oberörd stämma. Har du nån partner? blev nästa fråga. Nej. Jag frågar inte av egen nyfikenhet, kommenterade hon med en darrning på rösten. Men du är ju i den åldern då många väljer att skaffa familj. Ridå, ridå, ridå.

Inte nog med att man begåvats med en genetisk sjukdom. Man ska få lida för sitt misslyckade “sociala liv” också. Efter läkarbesöket kändes det mesta krokigt och jag hoppades att de snälla sjuksyrrornas omhändertagande mentalitet i provtagningsrummet skulle dämpa ångesten. Men tydligen behövdes inga prover i år och jag blev hemskickad. Klev av bussen vid ett soligt St Eriksplan och kände för att promenera av mig det mörka. Tog riktning mot Gottfrid Larssons staty “Arbetaren” som alltid brukar lugna mig. Det funkade inte.

Att sedan promenera om lekparken med alla daglediga småbarnspappor gjorde inte saken bättre och jag kände att jag var tvungen till handling. Hur motverka den åldersnojiga ångesten? Jag kom fram till att det behövdes göra nåt fräckt. Jag beslöt mig för att gå och läsa livsstilsmagasin på tidskriftsbiblioteket på Odengatan. På vägen dit började det att också kurra i det inre. Jag var hungrig. Såg en sushirestaurang och fick en tanke om att bete mig ungt och modernt och äta sushi för första gången i mitt liv. När jag läser menyn i fönstret och ser att alla kotlettfrajsor käkar med pinnar på uteserveringen inser jag misstaget. Man kan inte göra sig yngre än vad man är. Men man kan göra sig äldre. Jag korsar gatan och köper strömming med mos, rödlök och gräddfil. Sen Sala Allehanda istället för nåt livsstilsmodernt. Sen repiga revyskivor istället för fräcka popskivor.

Sen kändes det lite bättre. Väl hemma igen hade jag en trevlig stund i horisontellt läge tillsammans med Tjadden Hällström.

Sen bjöds jag på middag och sen vann Bajen med 5-0 över Ålands bästa lag. Sen drack jag veteöl, som sig bör när man är gammal.

Dagens andra video: Veronica Falls - “Found Love In A Graveyard”

Singeln finns på Spotify. B-sidan “Starry Eyes” är ännu bättre.

Dagens första video: Solander - “Narcissus”

Malmöbandet Solander har jag tjatat om tidigare. Deras debutalbum Since We Are Pigeons (A Tenderversion Recording) var ett av mina absoluta favoritalbum från förra året. Nu har man precis släppt en andra singel från albumet och kirrat en video i samarbete med holländska filmaren Iris Piers. Singeln innehåller också två nya spår. Du lastar ned singeln gratis här. Nästa vecka åker de på Tysklands-turné. Hoppas få hit dem till Stockholm snart igen.

Foto: Ola Lindgren

Dagens video: William Clauson - “När jag var en ung caballero”

Ibland önskar man att man hade en tidsmaskin. Ibland vill man åka tillbaka i tiden och rätta till nåt fel man gjort. Ibland vill man återuppleva nåt fantastiskt. Ibland vill man uppleva nåt man missade. Ibland vill man ta del i historiska händelser. Men oftast vill man bara transportera sig till Viskafors den där sommarkvällen 2008.

Extramaterial.

Jag såg en film. En film jag tycker väldigt, väldigt mycket om. När den var slut ville jag inte att den skulle vara slut. Jag ville ha mer. Funderade på extramaterialet. Men lyckades hejda mig. Det hade bara förstört. Jag hatar extramaterial. Det borde alla göra. Men lyssna på soundtracket, det är ok.

Nu tänker jag titta på en film till. Bara för att jag kan. Nån borde stoppa mig.

2010-04-05. Glad påsk!

Tog en lov till den lokala lågprisbutiken. Alltid fyndläge. Vi snackar sjuåfemti per kilo! Jag menar hallå!

(Innan det hade jag upplevt en hockeymatch som kändes som om den spelades för tio år sedan. 1. Brynäs spelade mot Leksand. 2. Brynäs förlorade mot Leksand. 3. Globen var långt ifrån halvfull. Som kuriosa kan tilläggas att jag, när hesa Fredrik sjöng, sparkade så hårt i sätet framför mig att min gamla knäskada gick upp. Jag lever för det där laget.)

Dagens hjälte: Carlos Gaete Moggia.

Alla som tycker Jensa är den bästa är mig mycket kära. Om de sen råkar vara vänster och gillar Cuba [sic!] samt mammas hemlagade så gör ju inte det saken sämre.

Tipstack till Mattias.

Signe.

Det vore ju sinnes mysigt om Signe Hasso någon gång stoppade bröd i min mun vid frukosttid.

Gillart.

Haninge levererar. Som alltid.

Fredag.

Alla till Gun!