Sportens bättre sidor

Det är på sportsidorna sanningarna finns.

"i onsdags var det fem år sen USA invaderade Irak. Av denna invasion har inte kommit någonting gott, bara elände och ondska." - Mats Olssons krönika i dagens Expressen Sport.

En långfredag att minnas

Fan att man inte var där.

Bäst just nu... Sad Day For Puppets

Till slut har jag börjat tröttna lite på Vit Päls-skivan. Känner mig redo att gå vidare. I typ somras var jag på Nytorgsteatern på en stödfest för en ny teatergrupp. Då gjorde bl.a. Sad Day For Puppets en magisk akustisk spelning. Sedan des har jag följt bandet på nätet och hela tiden funderat på att försöka boka dem till King Kong. Det kanske är för sent nu. Nu kommer äntligen deras EP snart (releasekalas 1/4) och på deras MySpace finns nya låtar. Singeln "Big Waves" är ace. I maj kommer de turnera som förband till Television Personalities.

Åsa och Proletären

Åsa Linderborg i Aftonbladet 8 mars:

"Gamla krav - ännu aktuella
Kommunistiska Partiet, före detta KPML(r), brukar beskyllas som den grabbigaste och mest antifeministiska delen av vänstern. Veckans 8 mars-nummer av Proletären får fördomarna på skam.
Tidningens antikvariska redigering ger en kongenial inramning till gamla krav lika aktuella som någonsin: sex timmars arbetsdag för alla, rätt att arbeta heltid, rimliga arbetstider inom låglönesektorn, kamp för socialförsäkringssystemen, nyanställningar i offentlig sektor... och så vidare.

...kvinnor och män, sida vid sida
'Flertalet kvinnor har ett intresse av att högerns politik bekämpas, inte bara som arbetare utan också som kvinnor', konstaterar man i en ledare som inte skäms för att ha både ett köns- och klassperspektiv. Högeralliansens 'arbetslinje' kan bara besvaras med en 'arbetarlinje' där kvinnor och män står sida vid sida.
I Proletären är inte ord som jämställdhet pliktskyldig fernissa med anledning av ett årsdatum, utan ärligt kompromisslös politik kring krav som alla feminister med hjärtat till vänster borde ställa upp på."

Jag kan bara instämma. Läs den själv och bilda dig en egen uppfattning.

Åsa Linderborg var själv intervjuad i Proletären nr 36 2007. Läs den intervjun här.

Tisdag är Shutrick-dag

Sitter på Lilla Wien och firar senaste tentaresultatet med tre andra västmanlänningar och en utböling. Gjorde just dagens bloggkoll och hittade lustigt nog två inlägg där den gamla popmannen David Shutrick omnämns. Först i Canariebloggen och sen i En man med ett skägg-bloggen.

Själv är jag väldigt förtjust i skivan med "Sambos på försök" (kan tom med vara så att skivan heter likadant?). Minns bland annat när jag spelade den låten på Rockland i Sala när det var Hej Baberiba-festival senast. Då gnällde folk ur Antennas och ville höra rock.

Grattis i efterskott Barbro

Hörde just på söndagens Da Capo och insåg att jag glömde att gratta Lill-Babs på hennes 70-årsdag i söndags. Så jag gör det nu: Grattis Barbro.

Sala i omvärlden del 3: Sveriges Chicago?

Svenska Turistföreningens årsbok från 2007 heter Brott och trakt - En kriminell resa genom Sverige. STF beskrev den i ett pressmeddelande på följande sätt:


Brott och Trakt är titeln på Svenska Turistföreningens årsbok 2007. STF går från att vara en traditionell skildrare av natur till en berättare som bryter ny mark och tar fasta på det ökade intresset av brottslig verksamhet. [...] Nästan varje bygd i Sverige har något otrevligt att berätta. Vi rör oss från 1100-tal till nutid, och vi bjuder på spänning från Skåne i söder till Lappland i norr. Ta del av kvinnliga piraters äventyr på Västkusten, bockstensmannens brutala död i Halland, Tumba-Tarzans flykt i Södertörns skogar, Salaligans härjande och miljonkuppen i Vietas. Till det kommer fakta och restips om en mängd ställen.

Kulturnyheterna uppmärksammade årsboken i november förra året och valde precis som STF att lyfta fram min hembygd Sala som exempel ur boken. Citatet ovan visar att det rör sig om Salaligan; vilka under 30-talet spred skräck i Sala-trakterna och lämnade fem lik efter sig innan de haffades. Ligans ledare hette Sigvard Nilsson-Thurneman, där Thurneman var ett anagram på manhunter. Denna Thurneman är idag rikskändis och verkar i vissa ungdomskretsar med nära ankytning till Sala-bygden ha blivit nån slags kultfigur. Till exempel så har en vinylsingel släppts av ett Stockholmsbaserat punkband med rötterna i Sala som valt att kalla sig just Thurneman.

Salaligan var i det svenska 30-talet så hänsynslösa och fruktansvärda, t.ex. så gasade man ihjäl en kvinna i sitt hem med bilavgaser för att endast komma över ett fåtal kronor, att det drogs paralleler till den italienska maffian i USA. Thurneman var Sveriges Al Capone och Sala således Sveriges Chicago.

Just detta om Sala som Sveriges Chicago påpekas i Kulturnyheternas inslag. Om detta är citerat ur boken vet jag ej, men det lär väl vara mycket troligt.

Jag har själv väldigt sällan upplevt lilla charmiga Sala som något jämförbart med världsmetropolen Chicago, som år 2005 uppbringade hela 2.842.518 invånare. Vilket kan jämföras med Sala tätorts 12.118. Frågan är väl om det finns fler kopplingar mellan Sala och Chicago än städernas våldsamma historia?

Och problemen hopar sig om man googlar på "Sveriges Chicago". "Sveriges Chicago" ligger också i Landskrona, Sundbyberg, Södertälje, Borlänge, Mjölby, Sandviken, Göteborg, Eskilstuna, Helsingborg, Rimbo, Malmö, Örebro, Svenljunga, Gävle, Söderhamn, Skövde, Varberg, Arboga, Uppsala, Johannishus samt Vingåker. Borlänge, Malmö och Eskilstuna känns efter all läsning som de städer som i folkmun mest är ansedda att vara just "Sveriges Chicago". Men STF har skrivit det i en bok så därför vinner ändå Sala.

Club King Kong i Uppsala

I morgon fredag (7/3) kommer jag och min King Kong-kollega Andreas att gästa klubben Dakapo! på Östgöta Nation i Uppsala. Vi kommer spela en hejdundrande blandning av indiepop och gamla hits. Förutom oss kan besökarna också ta del av Arvids live-musik.

Så här såg det ur när jag och Sofia var i Uppsala förra sommaren och levde rövare vid Uppsala Slott:

Sala i omvärlden del 2

I världens första avsnitt av Hylands hörna 1962 så förklarar Lennart läget och därefter ger han sig ut i publiken. Förutom "en mörkhyad dam" från Sierra Leone hittar han också fru Bibbi Larsson, kassörska från Sala. De firade sin enda gemensamma semesterdag med ett besök i TV-huset och fru Bibbi Larssons man som ofta är "upptagen med affärer" skojar friskt med nationalikonen Hyland om Djurgården och AIK. Värt ett eget blogginlägg är det faktum att makarna Larsson från Sala var "Årets Igloopar 1958". Ska försöka göra efterforskningar och ber att få återkomma om detta.

Som tur är finns detta stolta Sala-ögonblick bevarat och gjort tillgängligt av SVT Play.

Bäst just nu... Vit Päls

I helgen spelade Malmöorkestern Vit Päls på min klubb King Kong. Det var bland det bästa som hänt våran lilla klubb. Stämningen på topp, musiken fantastisk och människorna supernajsa.



De spelar på Mejeriet i Lund på söndag. Om ni är i krokarna så hoppas jag ni går dit. Om ni inte har möjlighet till det så ska ni köpa deras nya skiva. Köp den via deras MySpace eller på Rundgång i Malmö eller på vårat distrobord på nästa Club King Kong (som äger rum 5 april). Skivan (vars omslag syns nedan) har snurrat i min cd-spelare tre dar i streck nu. Årets bästa!

Sala i omvärlden del 1

Min hemstad Sala känns ibland som en isolerad plats, speciellt när man befinner sig i den. Men med jämna mellanrum så dyker Sala upp även utanför Sala. Det kan handla om nåt hemskt mord (såna sker ofta i Sala), nån nedbränd barnstuga eller nån rappare i melodifestivalen.
Denna blogg kommer rapportera om detta med jämna mellanrum.

Häromdan såg jag långfilmen Halva sanningen (2005) och kände att denna måste omskrivas. Knappast nån höjdarfilm, men den är inspelad i Sala. Minns att morsan var och såg den på Centrumbiografen i Sala. Jag ville se den på bio i Stockholm men den gick bara upp på nån bio i Jakobsberg och det är ju nästan lika långt som till Sala. Filmen floppade i alla fall totalt och ryktena säger att den hade fler besökare i Sala och grannkommunen Heby än i hela övriga Sverige.

Det var en ganska stor film-hajp i Sala när filmen visades där. (Vilket inte minst märks på Curt Hellman, kultur- och fritidschef i kommunen, som framträder och hyllar filmen i extramaterialet på DVD:n). Det som roade och/eller upprörde Sala-borna verkade mest vara att bilar körde mot enkelriktat, att bilar körde i Stadsparken och att platserna i filmerna hängde ihop på ett sätt som de inte gör i verkligheten. När huvudkaraktären går ut från Folkets Park hamnar han vid Måns Ols och kort senare står han och pissar i en damm i Stadsparken. Upprörande!

I övrigt rörde sig karaktärerna stilistiskt vackert kring tågstationen, Stora torget, Fiskartorget.
Tyvärr har jag inte hittat nåt YouTube-klipp, men dock en massa bilder. Två nedan fler här.