Egypten. Skoj.

Dagens “video”: Jenny Wrangborg - “Löftet (Avanti Video RMX)”

Igår tilldelades poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg Kommunistiska Partiets kulturstipendium till Ingmar “Spingo” Nilssons minne vid en progressiv kulturgala i Jönköping. Väldigt glädjande då hennes debutsamling Kallskänken från i våras fortfarande är årets bästa läsning. (Läs min recension från Proletären). Boken finns nu också som ljudbok, läs mer om den och lyssna på fler smakprov här.

För  jävla bra den här dikten alltså…

Ikväll: Pop Songs på Debaser Malmö. Live: Kisses (US) + Tonto.

Jag och Sara är tillbaka med vår Pop Songs-klubb på Debaser i Malmö ikväll. Live spelar amerikänska Kisses och Tonto. I DJ-båset gästas vi i afton av Gustav från Gentle Touch. På Facebook står det så här:

Kisses är en duo från LA som inkluderar Jesse Kivel från popbandet Princeton och hans flickvän, författaren & modebloggaren Zinzi Edmundson. Eftersom svenskar från Jens Lekman till The Tough Alliance har erövrat marknaden på denna studsiga, vemodiga electro-kissed indiepop de senaste åren är det lätt att känna sig som musiken föddes där, men naturligtvis går rötterna mycket längre tillbaka till "the Balearic 80s" och "the AM gol...d 70s". Kisses första singel "Bermuda" slog ner som en blixt bland liknande välljudande band på detta område och ingen kunde motstå deras "breezy light-disco". Första singeln var en luftig sommarlåt och en fin introduktion till bandet och nu i Oktober släpps deras efterlängtade debutalbum "The Heart Of The Nightlife" och beskrivs som: "a late nite version of their sound, as if the day’s beach party later gathered around a bonfire. Saint Etienne push it further into the small hours".

Support är Tonto, fyra desillusionerade romantiker från Stockholm. De gör långsam, poetisk croonerpop med influenser i såväl technon och elektron som shoegazen. Bandet bildades 2009 och gjorde sin första spelning på Landet i Stockholm, sedan dess har de hyllats och älskats av popfolk med god smak. När de spelar på Pop Songs kommer kvartetten att vara utökad med ytterligare tre personer.

Jag är i Egypten dårå.

 

Torsdag.

Torsdag är ingen arbetsdag. Jag åker till Egypten om några timmar. Det gjorde Ivan Aguéli också. Och Asterix.

Dagens band på Spotify: The Second Band

Bästa vännerna. Goda grannar. En gång spelade de i vårt mitt vardagsrum. Två gånger spelade de på Sjöhästen. Nu äntligen kompletta på Spotify.

Mickesmygarn, socialdemokratin och Weeping Willows. En berättelse i två akter. Med musik i pausen.

Onsdagskvällen tar oväntade vändningar. Först Facebook-postar Dror Feiler länken till debattartiklen “Ta strid för en god kapitalism” som s-märkte journalisten Björn Elmbrant och förre Metall-pampen Göran Johnsson (säkert utan större svårigheter) lyckats få publicerad på högerorganet Svenska Dagbladets debattsida. Debattörerna får mig att spy. Spy över vad som blivit av svensk arbetarrörelse och vad dess så kallade företrädare klämmer ur sig:

2010-talets näringspolitik handlar inte i första hand om att staten ska driva företag, utan om att trygga växande företags växtkraft, genom mer av såddkapital och långsiktigt statligt riskkapital, eftersom de så kallade riskkapitalisterna inte vill ta risker och är kortsiktiga.

Vi menar att Socialdemokraterna måste släppa idén om att återinföra förmögenhetskatten. Det kanske är att svära i kyrkan, men man måste kunna bli förmögen på att starta nya växande företag, till exempel familjeföretag i Sverige, eftersom den egna förmögenheten är en förutsättning för att stå fri från kortsiktiga vinstintressen och spekulanter, och få företagen att växa.

Finanskrisen och valnederlaget har öppnat ett fönster för Socialdemokraterna att bryta upp från det förflutnas fördomar om företagsamheten. Det är en uppgift för vänstern att slåss för den goda, långsiktiga kapitalismen, innan fönstret slår igen och allt återgår till det gamla med nya bubblor och nya kriser.

Jag brukar ibland säga att jag innerst inne nog egentligen är sosse. Eller att jag gärna skulle vilja vara sosse, en sån som min farfar var. Men att den reformistiska delen av arbetarrörelsen totalt visat sin handlingsförlamning och därmed meningslöshet efter det att arbetsköparna och dess organisationer insett att samförstånd inte behövs för att säkerställa profiterna. Till alla er jag sagt detta; förlåt. Förlåt. Förlåt! Visst finns det många ärliga och hedersvärda socialdemokrater kvar i detta land, men ni räcker inte till. Gör som jag, bryt länkarna som bojar era lemmar samman med såsseförlorarna och kom med i den del av vänstern som inte ser “den goda, långsiktiga kapitalismen” som historiens slut. Den del som istället ser kampen mot alla former av kapitalism - och för socialism - som vägen mot frihet, jämlikhet och syskonskap.

Här hade inlägget kunnat varit slut, men samtidigt som jag läst färdigt artikeln och spytt upp spanska kockens baconinlindade kycklingfiléer så ser jag en annan Facebook-postning. Det är en Spotify-länk till Weeping Willows låt “So It’s Over”. Jag klickar och lyssnar. Tänker att fan vad jag älskar den här plattan, trots att det gör ont överallt när man lyssnar på den. Men Elmbrant och Johnssons svek har tyvärr inte lämnat mitt inre tillsammans med de vomerade matresterna. Deras svek ger texten en ny mening. Låten blir till en uppgörelse mellan mig och socialdemokratin. Den socialdemokrati jag som sagt nånstans djupt inom mig känt nånting för. Men. Det är över nu. Fett över. Imorgon är en annan dag. Då ska solen stråla mera klar.

So it's over
It's over and gone
I'll have to leave you for good
'Cause this can't go on
And tomorrow must be another day
I know I will have no regrets
'Cause I can't stand to stay

Bonusläsning: Proletärens senaste ledare kommenterar Mona Sahlins avgång och socialdemokratins förfall mycket insiktsfullt.

Fibban#11 2010

Efter en tids frånvaro medverkar jag nu åter med material i Folket i Bild/Kulturfront. I senaste numret har jag gjort en kortare intervju med dramatikern Johanna Emanuelsson som ett litet extramaterial till det pjäsutdrag av henne som publiceras i samma nummer. Omslagsbilden med Johanna är tagen av Eva Wernlid på Gärdet i Stockholm vid Torsten Fridhs monument Protest.

Dagens video: White Town – “Cut Out My Heart”

Första smakprovet från kommande albumet från Jyoti Mishra’s musikaliska projekt White Town som planeras släppas i det tidiga 2011.

I samband med att Club King Kong stod värd för den officiella förfesten till den gångna sommarens upplaga av Cosy Den-festivalen så lyckades vi boka in Jyoti som gäst-dj. Grymt var det.

Vid samma Sverige-besök han också göra ett framträdande för Stockholm Boat Sessions med en akustisk version av en av mina favoriter - “Death In Kettering”:

Och nu såg jag på hemsidan hanses att det också fanns en liten duett-video där Jyoti repeterar sin stora hit “Your Woman” tillsammans med Elizabeth från bästa Allo Darlin’

Tisdag.

Jag är hög på kodein. Spanska kocken är tillbaka i köket. Snart drar jag till Afrika. Tjoho.

Dagens video: Museum of Bellas Artes - “Days Ahead”

      Det känns som nåt stort är på gång. Och jag som inte kommit över den förra:

För att inte tala om den moderna klassikern:

Här finns hemsidor: http://www.force-majeure.se/ och http://www.myspace.com/museumofbellasartes

Lördag.

Det var en fantastisk lördag. Den var så fantastisk att återkommande ångestattacker sköljde över mig för att jag var rädd att jag inte skulle hinna ta in allt det fantastiska. Bajen loosa, men uppladdningen och inramningen av tidernas cupfinal var bättre än bäst. Och Håkan-konserten…det finns inte ord att beskriva den. Jag grät tre gånger. Alla låtarna handlade om mitt liv. De handlade om hon den gamla. Om hon den nya. Om allt som varit och om allt som komma skall. Det var så mycket känslor igår att jag kände mig mättad. Mättad på liv. Mättad på musik. Mättad på allt. Men ensamheten fick mig att resa mig från spåret och ta tvärbanan mot nya jaktmarker. Mot ensamhetens undergång.

Åh, ensamhet…

Lördag fortsätter.

100 meter bort. En förlust senare. Ett underställ mindre. En gnagare mer. Stämningen stiger. Vi väntar på HÅKAN!

For en lördag

Avspark om en timme.

Imorgon 2.

Imorgon 1.

Fredag.

I väntan på världens bästa lördag.

Nu: Club King Kong @ Södra Bar. Resident DJ-night + live: ingenting.

Det blir ett litet annorlunda CKK denna gång. För första gången i vår femåriga historia anordnar vi en kväll helt utan livemusik. Istället tänker residenterna Smygarn, Skägget och Vargkiddet vara extra noga i sina val av skivor och bjuda er på den bästa, hippaste, sjukaste musiken ni hört. Sånt ni bara gått och längta efter att få höra.

Som vanligt är det fri entré så det räcker att du är 18 år fyllda för att få delta i arret.

Vi ses!

PS. Tro inte att vi slutat ge er den bästa livemusiken. Den 15/12 ställer vi två feta band på scen. Mer info om det inom kort. DS.

Live footage:

Tisdag.

Dagen gick i slaskets tecken. Sprucket revben konstaterades av läkare i norrort. Värken förpassade mig till konstant kassatjänst. Värktabletterna fick henne att kalla mig bitter (Jag bitter? Det måste vara tabletterna!). Men filmen var väldigt bra. Och som tur är finns det alltid korv.

Lördag. Metafoto.

Kredd till Acke W och Micke H.

Arkivbilden: Fastbo, 2010-06-14

Fredag.

Brill-brill. Koff-koff. Skjort-skjort. Gubb-gubb. Rock-rock.

TV.

Min TV gick sönder här om dagen. Jag tror det var i tisdags. Tur då att premiären av nya Grotesco-säsongen tjyvsänds redan imorgon på nätet. Ordinarie sändningstid är måndag. På SVTs humorsite kan man redan nu se några korta klipp från nya säsongen. Men jag peppar med två favoriter från förr.

En onsdag på jobbet.

Förut jobbade jag på en mindre butik inom samma kedja. Där var det lite lugnare än den så kallade flaggskeppsbutiken som jag numer jobbar i. Då fanns det tid för bus och skoj på arbetstid. Och ibland blev det till och med tråkigt för att det inte hände nåt alls. Idag vid ett av mina kassapass kom jag mitt i all hets och stress att tänka på ett skoj vi brukade köra när vi hade lite tråkigt. Vi böt ut ordet “rör” mot “röv” i olika rörfirmors namn. Klassiker som Rövknektarna, Allt i röv och Rövsnabben dök upp i skallen. Plötsligt störs min hastiga dagdröm. Snett-framåt-höger står en rörmokare med en kundkorg full med rörkopplingar av olika sorter och slag. “Firma?” frågar jag. “Håkan Hellströms Rör AB”, svarar han. ‘Nuff said…

Imorgon är det torsdag. En ny spännande dag i grossbranschen.

Mer bilder.

Den alltid så trevlige King Kong-stammisen Mattias Millbro (som också stått på scenen tillsammans med The Big Picture på Sjöhäst-tiden) hade också kameran med sig i fredags. Ett urval:

  

Bevarat för framtiden.

Gimme Indie var också på plats i fredags och sände konserterna direkt ut i internetsetern över hela världen. Jag vet att folk satt och lyssnade i Italien (bloggbevis här) och i Norge. Och säkert på massa andra ställen. Konserten med Suburban Kids kan man lyssna på i efterhand här. En liten webbkamera hade de med sig också. Den fångade upp följande:

Musikbloggen 520 var också på plats. Med kamera och allt. Se bilder från SKWBN-spelningen här och Vit Päls-spelningen här. Två smakprov: