En stor dag i V-ås

Nu har det äntligen börjat lägga sig. Den värsta veckan på länge känns inte längre hemsk. Nu är jag bara glad att jag var med. Att jag faktiskt vågade åka på de två avslutande matcherna i kvalet. Svetten sprutade och jag tappade känseln i benen hemma mot Leksand, men det gick ju vägen. Sen var VIK borta en härlig munsibit. Nu är det typ fem månader kvar till ES-premiären. Och med den sportchefen vi har begåvats med så spelar vi i Västerås igen om ett år. Om inte tidernas talang Jakob Markström spikar igen. Fy fan va bra han är.


Jakob Markström

Slutligen vill jag ge lite kredd till Västerås. Härligt med en arena med mer stå än sitt. Det uppskattas.

Så här såg det ut i alla fall (jag är en av dem som klänger på staketet bakom målet. Vi stod kvar trots vaktis-gubben som petade oss i magen med kvastskaft - så jävla hårda).