Alec vs. Henric

Här om dagen såg jag den klassiska filmatiseringen av Dickens Lysande utsikter från 1946 med John Mills i huvudrollen som Mr. Pip. I rollen som Pips förtrogne vän Herbert Pocket ser vi en ung Alec Guinness debutera på vita duken (för många kanske mest känd som Obi-Wan Kenobi i Stjärnornas Krig-trilogin). Utan att gå in på hur vare sig filmens eller Mills' respektive Guinness' inverkan på mig tog sig uttryck så var det en detalj som slog mig. Alec Guinness är slående lik den svenske skådespelaren Henric Holmberg.

Holmberg var under 70-talets politiska teater-era medlem i den fria gruppen Musikteatergruppen Oktober och hade en framträdande roll (på och bakom scen) i Tältprojektets uppsättning Vi äro tusenden (1977). Men hans kanske främsta rolltolkning måste nog ändå vara den som batteristen Kennet Persson i Oktobers filmatiserade pjäs Sven Klangs kvintett (1976), som han även författade tillsammans med Ninne Olsson.

Hittade inte några perfekta match-bilder på nätet, men visst är de smått identiska?!

Åhh...Brita

Idag är det Brita Borg jag gillar allra mest. Allra bäst just nu är Ramel-kompositionen "Ulliga krulliga gubbar".

I Sydsvenskans sita intervju med Ramel (13/8 -06) så svarade han bland annat följande på vilka hans egna Ramelfavoriter är:

"Ulliga krulliga gubbar" som är rätt okänd och som Brita Borg sjöng en gång. Jag tycker att det är en bra melodi. Kanske är det bara jag i hela Sverige som tycker om den (skratt).

Du har en vän i mig, Povel. Alltid.

Va fan...?

I skrivande stund ligger högsta bud på 3550 kr. Det är en sjuk värld, kamrat.

http://www.tradera.com/auction/auction.aspx?aid=51434887

Vad som snurrar på Sjösavägen en torsdag.

Mina torsdagar har förvandlats från stress till noblesse. Idag är jag ledig från Södertörns högstadium och i och med min teatergrupp lagt ned pågående produktion så är det inte rep hela kvällen heller.

En sån här vardagslyx måste dock fyllas med relevanta och karaktärshöjande aktiviteter. Än så länge har det gått fint. Kaffe, jos, leppe-mackor och Proletären till frukost. Sedan lyssna på helgens DaCapo på P4-webben. Anders E, du är min idol!

Innan hann jag också lyssna på den nya låten, "The Ballad of The Haunted Hearts" med The Secret History. De forna My Favorite-hjältarna (minus Andrea) presenterar material som får mig att längta efter en skiva. The Secret History är nog just nu drömbokningen till min lilla klubb.


Igår halsov jag mig genom Blanche och Marie på Dramaten. Spontana kommentarer från min sida var "fin scenografi" och "fin kostym". Så här dagen efter fäster sig mina tankar mest vid Elin Klingas stundtals bisarra tonfall. En Celebrity Deatmatch mellan henne och Rapport-Katarina Sandström står högst upp på min torsdags-önskelista.

Det var en liten statusrapport från min verklighet. Förhoppningsvis blir det fler. Känner lite att bloggandet håller på att ta över mitt liv...