måndag 16 januari 2012

MUSIK: Vit Päls - "Hösten talar med oss"




Första singeln från nya plattan Nånstans ska man va (Playground) är bland oss med en splajans video.


Jag har inte skrivit nåt om den nya skivan - känns som jag inte gör annat än att tjata på om hur bäst Vit Päls är. Men nu kan jag meddela att jag vet att Nånstans ska man va är årets bästa skiva. Den är inte lika underhållande spretig som demo-samlingen Nu var det i alla fall så (Make It Happen, 2010). Den är inte lika boom-blaster-maffig som förra årets mästerverk; minialbumet Studio Möllan sessions. Den är istället lite tillbakalutad och mer berättande, ungefär som det digitala gratis-släppet från 2009 Det har varit ett sjuk år, som väl måste klassas som det egentliga debutalbumet. Hur som helst så är Nånstans ska man va ett stycke magisk musikkonst som jag hoppas alla tar del av. 

Mitt favoritspår från plattan är nog ändå "Varför tittar din pappa så där på mig?" som finns fångad i lins från en spelning på Inkonst i Malmö i oktober förra året:



Från samma spelning finns också nya låten "Sikk fukk" bevarad:



Den 10 februari så spelar de live i Stockholm tillsammans med en annan favorit; Parker Lewis hos STHLM Indie på Debaser Medis. Vi ses där! Längst fram!

CLUB KING KONG: Åh lilla emo i DJ-båset på Le Muhr-släppfesten 27/1. FRI ENTRÈ!!!

Foto/design: Jerry Boman
Programmet till Le Muhrs releasekalas hos oss på Club King Kong på Södra Teatern börjar utkristallisera sig. Förutom den tidigare utannonserade live-spelningen med Le Muhr kan vi nu också lägga till de omtalade nykomlingarna Åh lilla Emo. De kommer bjuda på ett festligt DJande under kvällen tillsammans med King Kongs residenter Smygarn, Skägget och Tanzen. 

ÅH LILLA EMO 

Åh lilla emo är en samling gamla och nya vänner. Maja Thorén spelar vanligtvis bas i succéebandet Le Muhr och tar här steget till att fronta som Åh lilla emos sångare och mesta låtskrivare. Daniel Ahlgren är stans mest energiske trummis, Julia Ekholm och Anders Ny är rutinerade svängiga poppare och Mikaela Mars spelar vanligen cello med Kajsa Grytt (Tant Strul) och driver det egna bandprojektet Varannan Vatten.
Gilla Åh lilla emo på Facebook: http://www.facebook.com/ahlillaemo

Vi kan också avslöja att ett förband kommer presenteras inom kort!

Kvällen har förstås förärats med ett Facebook-event.

Och så klart är det gratis!!!

söndag 15 januari 2012

MUSIK: Norska idoler prisade på Spellemann-gala (inkl. rasist-skandal)

Ikväll har norska Spellemannpris (motsvarigheten till vår Grammis) delats ut. Några vinnare gladde mig verkligen:
(Lista på alla vinnare och nominerade här.)



Ytterligare ett glädjeämne på galan var att årets hederspris gick till Jan Eggum. En norsk artist vars storhet jag endast känner genom låten "Kor e alle helter hen". En låt som glatt mig flera gånger, båda full och pank på Revolvers dansgolv och bakfull i hörlurar på väg hem från flertalet Oslo-besök.




Men...

Tyvärr verkar galans ovan nämnda glädjeämnen överskuggas av en helt galen och - i mina öron - rasistisk kommentar från vinnarna i årets hit-kategori. Vinnare (framröstade av VGs läsare och norska P3s lyssnare) blev bandet Plumbo med låten "Møkkamann". Priset överlämnades av förra årets vinnare Madcon - en norsk hiphop-duo vars medlemmar råkar ha nån slags icke-norsk bakgrund i sina släktled. Just denna bakgrund föranledde Plumbos sångare Lars Erik Blokkhus att vid mottagandet försöka ge sig på nån slags lustighet kopplad till Madcon-medlemmarnas hudfärg samt titeln på sin vinnarlåt: "När jag ser på er två får låten plötsligt ett nytt namn - Moccamann" [min övers.].  Tror ni mig inte? Se det hela genom att klicka här. 


Publiken buade, men Plumbo försökte skoja bort det hela och framförde en specialskriven vals som tacktal. Blokkhus ursäktade sig snabbt i norska medier (t.ex. här) med "förklaringen" att de är från landsbygden och inte är vana vid sådana här stora tillställningar. Madcons Yosef Wolde-Mariam kommenterade Blokkhus försök till vits med ett rakt och enkelt "Fuck han." På galans efterfest belönades sedan en uppenbart överförfriskad Blokkhus, i VG-TVs direktsändning, med ett upp-och-ned-vänt glas öl över frisyren från Kaizer Orchestras gitarrist Terje Vinterstø Røthing, som sedan krossade glaset i golvet bredvid Plumbo-sångaren (på glaset stod det Moët, men Vinterstø meddelar att det var öl i glaset, då han aldrig skulle "kasta bort dyr champagne på den mannen").  


"Møkkamann" är en låt jag aldrig hört och Plumbo är ett band jag (glädjande) aldrig hört talas om innan ikväll. Låten som kommer från plattan Råkk'n Råll Harry (!) kan musikaliskt beskrivas som nåt liknande vår egen hemske Nordman. Vad texten bekommer är det svårare. Den verkar handla om nån ilsken man som bor ensam i skogen och ibland på nåt våldsamt sätt försöker hitta sin ex-fru, allt toppat med lite referenser till den nordiska mytologin. Jag försökte google-translatea titeln utan framgång, men en norsk vän hjälpte mig på traven med förklaringen att en "møkkamann" är en "ful typ. Filthy man. Dirty man." (Handlar den om Blokkhus själv?) Jag gav mig också på att googla på bandnamnet "Plumbo" och översta sökresultatet blev träffande hemsidan www.plumbo.no - ett norskt företag inom hushållsrengöringsmedelsbranschen. Låt oss nu hoppas att bandet skrubbas bort genom att de fråntas priset och att NRK (som kallat till krismöte imorgon) stoppar bandets medverkan i den kommande norska melodifestivalen. Och att norska folket har den goda smaken att välja en bättre låt nästa år. För nog har de väl egentligen bättre smak än att rösta på ett band som på sin hemsida kallar rödvin för "museolja"...



fredag 13 januari 2012

MUSIK: Nytt med Liechtenstein


Det kommer ny musik hela tiden. Idag fick jag nys om att King Kong-bekanta Liechtenstein från Göteborg släpper nytt på Fraction Discs inom kort. Den 25 februari släpper de sitt andra fullängdsalbum Fast Forward och redan nu finns låtarna "Strange Ideas" (video nedan) samt "Amitions" att tillgå. Detta var en musikalisk nyhet som gladde min fredagseftermiddag enormt. Precis som jag älskar när popmusik låter. Skramligt och snyggt, snabbt och släpigt - allt på en och samma gång. Dessutom såväl dansanta melodier som tänkvärda, politiska texter. Pressreleasen beskriver det träffande: 
Med låtar som ”Heads On Golden Plates”, ”No Idealists Left” och ”Fast Forward” har Liechtenstein åstadkommit en stark (och mörk) skildring av dagens Sverige. Samtidigt är det en skiva som för arvet från 80-talets England vidare, en tid när band som The Housemartins och McCarthy fick kidsen att dansa med knutna nävar. Och, vem vet, det kanske händer igen?



Debutalbumet Survival Strategies In A Modern World (Fraction Discs) från 2009 finns på Spotify.

Gilla Liechtenstein på Facebook!


MUSIK: Magnus Ekelund & Stålet drar på turné.


En av mina bästa nya musikaliska bekantskaper 2011 var Magnus Ekelund. Hans skiva Svart flagg har snurrat flitigt och vi hade också den stora äran att få arrangera en spelning med honom på Club King Kong i Södra Bar. Nu drar han ut på en rejäl turné i vinter/vår (i gott sällskap av Mattias Alkberg resp. Jakob Hellman) och jag uppmanar som har möjlighet att ta del av denna fantastiska lilla man och hans norrländska schlager-pop-rock:

14/1 Kalmar, Palace

18/1 Stockholm, Fritz Corner @ Lilla Hotellbaren

19/1 Norrköping, Munken w/ Mattias Alkberg

20/1 Växjö, Kafé DeLuxe w/ Mattias Alkberg

21/1 Malmö, KB w/ Mattias Alkberg

27/1 Uppsala, Katalin w/ Mattias Alkberg

28/1 Stockholm, Debaser Medis w/ Mattias Alkberg
+ Raketen
03/2 Jokkmokk, Folkets Hus w / Norrbotten Big Band

04/2 Arvidsjaur, Medborgarhuset w / Norrbotten Big Band

05/2 Boden, Folkan w/ Norrbotten Big Band

06/2 Pajala, TBA, w / Norrbotten Big Band

17/3 Narvik (No), Vinterfestukan

12/4 Malmö, Debaser w/ Jakob Hellman

13/4 Borlänge, Bolanche w/ Jakob Hellman

14/4 Norrköping, Dynamo w/ Jakob Hellman

20/4 Uppsala, Katalin w/ Jakob Hellman

21/4 Göteborg, Stadsteaterns Foajébar w/ Jakob Hellman

27/4 Umeå, Scharinska Villan w/ Jakob Hellman

28/4 Piteå. Studio Acusticum w/ Jakob Hellman

04/5 Eskilstuna, Brasserie Le Grand w/ Jakob Hellman

06/5 Stockholm, Södra Teatern w/ Jakob Hellman

25/5 Östersund, Club Corazon

31/5 Malmö, Debaser

02/6 Stockholm, Debaser Slussen

Vill i sammanhanget också passa på att tipsa om Ekelunds blogg på Djungeltrumman. Framförallt hans videoklipp. En favorit:

BIG NEWS: Klubbpremiär för OPPOSITIONEN på Debaser Slussen 28/1

Så är det äntligen officiellt! Jag är med och startar ytterligare en klubb. Denna gång på Debaser Slussen i Stockholm tillsammans med min King Kong-kollega Andreas "Skägget" Nilsson och min älskade Sara-Märta "Smärtan" Höglund (som också jobbar på Musikguiden i P3 och är en tredjedel av DJ-kollektivet Velocity Girls). Klubben heter Oppositionen och så här lyder vårt manifest: 

Oppositionen kommer smygande. 
Oppositionen drabbar er med full smärta.
Oppositionen talar alltid ur skägget.
Oppositionen söker inga allianser.
Oppositionen vägrar rätta sig i leden.
Oppositionen bär tyskor på vintern.
Oppositionen gillar datorer och gitarrer.
Oppositionen älskar popmusik som sliter hjärtat ur kroppen.
Oppositionen är allas nya popklubb.

På premiären gästas vi av inga mindre än våra favoritelectropopvirtuoser The Sound Of Arrows. Aktuella med nytt material som följer succér som Tiësto-remixade Nova! Det är länge sedan de fick oss att hoppa och taket att lyfta - äntligen är det dags igen. På scen c:a 23.00.


Utöver detta kommer jag, Smärtan och Skägget att bjuda på ett galet lördagsdansgolv med allt vad det kräver. I DFBn gästas vi av inga mindre av Parker Lewis (med 2011 års bästa svenska rockplatta i bagaget) samt Matilda Berggren (från, tyvärr nu nedlagda, Mixtapes and Cellmates). 

Den tjusiga loggan är gjord av Emma Lemon.

Detta kan bara bli succé!!!

--------------------------------------------------------------------------------------
KLUBBPREMIÄR: OPPOSITIONEN @ DEBASER SLUSSEN
Lördag 28 januari kl. 20.00-03.00
Live: THE SOUND OF ARROWS
DJs: Smygarn, Smärtan & Skägget.
Gäst-DJs i DFB: Parker Lewis & Mixtapesmatilda
20 år - Fri entré innan 22.00. Därefter 100 SEK.
Mer info: http://www.debaser.se/kalender/7219/

LYSSNA: Ny låt med Le Muhr - "Svenskt musikliv" (Releasefest på Club King Kong 27/1)

Den 25 januari släpps indie-punk-synth-emo-pop-bandet Le Muhrs nya EP Flickorna på klubben (som distribueras som tygkasse med nedladdningskod till låtarna, samt digitalt på nätet) på klassiska punkpolaget Beat Butchers. Detta kommer firas under storslagna former hos Club King Kong på Södra Teatern fredagen den 27 januari. Klart är att Le Muhr kommer framföra låtarna från plattan. Dessutom tillkommer gäster i såväl DJ-bås som på scen. Det blir en pangafton!

Redan nu finns ett av spåren tillgängliga:


Plattan och releasespelningen har redan omskrivits av bl.a. bloggarna Desmond In A Tutu och Musik Enligt Jerry.

Debutskivan Generation Destruktiv från 2007 finns på Spotify.

I april förra året gästades av Club King Kong, då i Södra Bar. Då såg det ut så här när Musik Enligt Jerry filmade:

MUSIK: Honningbarna till Debaser Slussen


Hej, vad glad jag blir! Äntligen kommer norska stjärnskotten Honningbarna till Stockholm och Debaser Slussen med sin politiska cello-punk. Deras Stockholms-premiär sker den 3 februari på nya klubben Lost Sound (ett samarbete mellan Who Killed Marilyn, I Hate The Kids och Club Monkey Business). Det blir galet!



Som förkämpe för den norska populärmusiken är det glädjande att Honningbarna verkar fått ett fotfäste även i Sverige. I detta fall beror det nog mycket på att PSLs Per Sinding-Larsen länge tjatat om bandets storhet (rekommenderar verkligen intervjun nedan med en norsktalande Sinding-Larsen). Men jag var före.



I maj spelar de även på Popadelica-festivalen i Huskvarna. Kanske dags för ett premiär-besök?

På Spotify finns både debutalbumet La Alarmane Gå och den självbetitlade EPn. Med låttitlar som "Borgerskapets utakknemlige sønner", "Fri Palestine" och "Yankeesane Kommer" är det inte svårt att förstå att jag är hooked. 

onsdag 11 januari 2012

LYSSNA: The Magnetic Fields - "Andrew in Drag"


The Magnetic Fields - Andrew in Drag by MergeRecords

Från nya skivan Love at the Bottom of the Sea som släpps på Merge den 5e mars. Den 12 maj spelar de live i Filadelfia-kyrkan i Stockholm. Det gjorde de 2010 också. Då var det mars och jag sålde mina biljetter för att kunna se Brynäs spela slutspel. Det gör jag inte i år (för då är redan SM-guldet bärgat).

tisdag 10 januari 2012

MUSIK: Todd Terje och Lindstrom remixar Roxy Music


Norges finest Todd Terje och Lindstrom & Prins Thomas remixar varsitt klassiskt Roxy Music-spår. Läs mer och beställ här.

Roxy Music - Todd Terje and Lindstrom & Prins Thomas Remixes by factmag (Om spelaren ovan inte funkar, klicka här)

Originalen:

Musikåret 2012: Cap Up och Dude Step

Foto: Sara-Märta Höglund

I lördags var jag på fest. Då förutspådde en klok man att det som gäller i musikväg 2012 är genrerna CAP UP och DUDE STEP. Peppen!

Refused are not fucking dead

Precis innan sängång inatt så dök ett tweet från Pitchfork upp i min Twitter-feed. Där stod att Refused skulle spela på Coachella-festivalen i USA. Jag retweetade (min Twitter finner du här) med några tillagda utropstecken och frågetecken. På plats i sängen berättade jag om det för min flickvän som svarade med kommentaren: "Det Refused?" Sen sov vi.

På morgonen idag var det all over internet. Inte bara Coachella utan även Way Out West i Götborg skulle besökas av Refused. Alla blaskor skrev om det. Alla twittrade och facebookade om det. Och alla hade åsikter om det. 

Min åsikt så här ett drygt halvår innan spelningen är att det vore himla kul att se dem igen. Jag såg dem på Volvopalooza-turnén på Medborgarhuset (nuvarande Debaser Medis) i Stockholm 1998, det måste varit en av de sista spelningarna i Sverige. Jag minns kvällen väldigt väl. Det var en jävla line-up med bl.a. The Hives, No Fun At All och Liberator som förband. Jag minns att jag och en bekant från Sala gick iväg under nåt av förbanden för att få i oss lite öl, och att det enda stället vi hittade som serverade starköl till en tonåring som mig var Pizza Hut i korsningen Götgatan/Folkkungagatan. Så där charmig landsortspunkigt på nåt vis. 

Hur som helst håller jag med bandet när de i sitt uttalande säger att:
We never did “The shape of punk to come” justice back when it came out, too tangled up in petty internal bickering to really focus on the job. And suddenly there’s this possibility to do it like it was intended. We wanna do it over, do it right. For the people who’ve kept the music alive through the years, but also for our own sakes.
Det är en fantastisk skiva. En av de få skivorna från den "hårda" perioden i mitt musikaliska liv som levt kvar. Synd bara att återföreningen sker på den lökigaste festivalen av dem alla. Jag lär ju missat. Jag lär ju vara i Oslo eller Helsingfors då. Fast jag räknar med att Martin Schibbye är hemma då och han gillar ju Way Out West. Så...

Hur som helst, ändå stort.



Tips: Min gamle vän Staffan har skrivit en läsvärd artikel om nyheten på hemsidan SWEHC.COM.

måndag 9 januari 2012

LYSSNA: Burning Hearts - "Burn burn burn"


Burning Hearts: Burn Burn Burn by Solina Records

Från Norge i väst riktar sig nu min tips-kompass mot Finland i öst.

På Spotify finns mer med Burning Hearts, bland annat Shelflife-EPn Into The Wilderness från förra året. Mycket nöje!

VIDEO: Team Me - "Show Me"



Team Me - Show Me from APPARATET.

Mer Norge. Vårturnén stannar i Norge, Holland, Tyskland, USA, Danmark, UK och Belgien. Men inget stopp inplanerat i Sverige ännu. Det måste jag göra nåt åt. 24 februari släpps i alla fall debutplattan To The Treetops! utanför Norge (Propeller Recordings). Nedan kan du lyssna på och lasta ned ytterligare ett spår från skivan: "With My Hands Covering The Both Of My Eyes I Am Too Scared To Have A Look At You Now" (även på Spotify):



Känns som det kommer bli ett bra år för Team Me (året började lovande med att videon ovan premiärvisades på NMEs hemsida).

EPn Team Me EP från förra året finns på Spotify.


CLUB KING KONG: 10 jan @ Södra Bar - Live: Ylva Bulldozer DJs: Happy Ever After. Fri entré.

Club King Kong blir ännu mer av Södrans mesta indieklubb under 2012. Fler kvällar och massor med bra popmusik. Först ut på det nya året blir en live-spelning med Ylva Bulldozer och ett DJ-set från Happy Ever After.


YLVA BULLDOZER (LIVE)





Ylva Bulldozer är Simon Norrsveden, Robin Göthberg, Oskar Ekeberg, Johan Harrius, Martin Lundin och Jonas Elander.

Ingen av dem vet hur man kopplar in en laptop till ett instrument på scen, hur man triggar trummor, syncar backtracks eller dubbar körer. De håller sig till det de kan: repa, svettas och spela på instrument.

Texterna är fantasilandskap, freudianska önskeuppfyllningar som ett sätt att slippa lägga pengar på hokuspokus eller budgetflygbolag med för små stolar. För några år sedan bodde alla tillsammans vägg i vägg i en av Stockholms studentkorridorer, var och en instängd inuti 19 kvadratmeter. Att de började spela först nu är väl lite som när man kommer på att man kanske ändå borde ringa sin gamla högstadiekärlek och kanske - göra ett försök.



15 februari släpps debutalbumet (Himlen Rekordings) och därefter väntar en turné runt landet. Spelningen på King Kong blir första tillfället att höra flera av låtarna från plattan.







HAPPY EVER AFTER (DJ-set)
Stockholms nytillskott i klubbdjungeln är Happy Ever After, en indieklubb som lever upp till sitt namn. Klubben håller (precis som King Kong i begynnelsen) till på Bonden Bar. Arrangörerna Michelle Kienast och Josef Hermansson (Navet) bjuder denna kväll dina öron på pop, indie, electro, ny musik, gammal musik, låtarna du älskar och låtarna du hatar att du älskar.

Som vanligt hittas också King Kongs residenter Smygarn, Skägget och Svänget i DJ-båset.


FRI ENTRÉ!!! FRI ENTRÉ!!! FRI ENTRÉ!!! FRI ENTRÉ!!! FRI ENTRÉ!!!

VIDEO: Love Dance - "Bergen, again"




Älska Norge! Älska pop! Älska Bergen! Älska Love Dance!

Love Dance på Spotify.
Gilla Love Dance på Fejan.

VIDEO: Love Antell tolkar Johnny Bode




Det bästa av två världar

Det är inte bara Strindbergs-år i år, det är dessutom Johnny Bode-år. I lördags firades det med pompa och ståt på Oceanen vid Stigbergstorget i Göteborg att herr Bode skulle ha fyllt 100 år i år. I klippet ovan framför Love Antell (vars insomnade (?) poporkester Florence Valentin är döpt efter en av Bodes pseudonymer) tillsammans med Beata Harryson Bodes klassiska kampsång "När atombomben faller" från skivan Bordellmammans dotter från 1973 - en av uppföljarna till den mer kända Bordelmammas visor. Tydligen var det Antell och Harrysons uppgift att framföra den mer ekivoka och barnförbjudna (och kanske mest kända) delen av Bodes repertoar. Om Antells förhållande till Johnny Bode i synnerhet och gammal svensk populärmusik i allmänhet kan man läsa i denna intervju.

Schlageridol, Åsa-Nisse-soundtrack-kompositör, fifflare, pornograf och allmänt genialisk/vettvillig; om Johnny Bode skulle jag kunna skriva otaliga rader, men hänvisar i stället till Johnny Bode Sällskapets hemsida och Wikipedia. En mer intressant svensk artist går nog inte att hitta, något som den läsvärda biografin Jakten på Johnny Bode av Ingmar Norlén gång på gång bekräftar.

På jubileumsfesten i lördags framträdde en imponerande räcka av artister. Jag hoppas verkligen nån av dem framförde min Bode-favorit "Fröken Gull ifrån Skanstull", som finns återutgiven bl.a. av Vax Records på samlingsskivan Ekenkisen - Populärmusik från gamla Stockholm (lyssna på Spotify).

Ett fyrfaldigt leve för Johnny Bode - Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

onsdag 4 januari 2012

Det stormar



Stormarna avlöser varandra. I norr och i söder. Men i den nyliberala experimentlådan som kallas Stockholm har det blåsta hårt och kallt väldigt, väldigt länge nu. 

tisdag 3 januari 2012

Ers höghet kromosomen och högervindarna

Dagens Nyheter verkar ha tappat det totalt. Kanske började det med teppanyakihäll-reportaget hösten 2010. Och sen peakade det med Anders Borg-reportaget och gulli-gull-artikeln om barnens bästa brevvän Fredrik Reinfeldt. Den totala avsaknaden på kritiska frågor är skrämmande. Idag skriver Expressen (ironiskt bara det i och för sig) på sin kultursida om ännu en propagandaartikel för överheten som DN publicerade i veckan innan jul. Under rubriken "En blåblodig hovleverantör" fjäskas det loss för vår mystiske och "talangfulle" prins. Kjell Häglund skriver på Expressens kultursida under rubriken "Värsta formen av fjäsk": 
När DN skrev att vi skulle få 'följa formprinsen en dag i verkstaden' blev jag först nyfiken - verkligen? I seriöst arbete? Men det visade sig vara ett pr-jippo. Carl Philip skrattade med svetslågan medan en riktig smed agerade livvakt. [...] Som när han hade en fotoutställning i Uppsala 2007 - där mästerfotografen Mattias Klum hade riggat kameran och prinsen fått sköta avtryckarknappen.
Sen kallar Häglund prinsen för "förvuxen praktikant" och skriver vidare:
Det komiska är att amatören Carl Philip uppgraderas till något han inte är. Det tragiska är att den verklige formprinsen [Sigvard Bernadotte], som aldrig formellt fick tillbaka sin prinstitel på grund av Carl Philips pappas konservativa envishet, nu håller på att devalveras och reduceras av samma familj ännu en gång.
Allt detta får mig att tänka på två saker:


1. Ang. Carl Philip
"Förvuxen praktikant"? "Amatör"? Varför stanna där? Jag kommer osökt att tänka på Devos gamla dänga "Mongoloid". Vi döper skämtsamt om den till "Royal Mongoloid" och sjunger gemensamt:


Mongoloid, he was a royal mongoloid 
One chromosome, too many
Mongoloid, he was a royal mongoloid
And it determined what he could see




2. Ang. DN
Skämt åsido. Carl Philips talanger och kunskaper kan ju kvitta. Mer oroande är förstås vad som händer med DN. Och de etablerade medierna i allmänhet. Något man blir riktigt mörkrädd inför när man läser Mikael Vesterlund Petterssons blogginlägg "Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor" i hans blogg Petterssons utläggningar. Pettersson har efter den enormt tragiska dödsskjutningen av en 15-åring i Malmö på nyårsafton granskat vad de etablerade medierna skrivit om händelsen och det är skrämmande. I årets hittills viktigaste text skriver han bland annat:
Journalisten Anders Haraldsson konstaterar i Svenskan att 'Skottdramat inträffade på Ramels väg i stadsdelen Rosengård och motivet är enligt polisen oklart då 15-åringen inte är känd av polisen sedan tidigare ...'. Efter att ha surfat runt på landets större mediasajter framgår det att Haraldssons infallsvinkel på inget sätt är unik utan snarare normen för hur svenska journalister väljer att bevaka barnamordet. Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet, vilket ger mig en konstig känsla i magen. Jag börjar ställa mig obehagliga frågor 

Den svenska Regeringsformen och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Alla människors lika värde är en bärande utgångspunkt för vår civilisation och vårt förhållningssätt gentemot varandra, har den principen krackelerat i vårt land? Gör journalisterna skillnad på barn och barn?
Den 6 oktober 2007 dödades Riccardo Campogiani på Kungsholmen i Stockholm. Den nu riksbekanta moderata karriärpolitikern Anton Abele skapade då Facebook-gruppen ”Bevara oss från våldet” som kom att få över 100 000 medlemmar. Den 12 oktober samma år samlades över 10 000 människor i Kungsträdgården för att visa sin avsky mot våldet. 2007 framröstades Abele till årets Stockholmare av tidningen City och kungen kom att uppmärksamma hans arbete mot våld i sitt TV-sända jultal 25 december 2007.

Det var fantastiskt att se hur det svenska samhället ställde sig upp och tillsammans sa nej till våld. Det vore förkastligt och oförsvarbart om journalisterna efter dödsmisshandeln hade börjat spekulera i vilka vänner Riccardo hade och eventuella motiv till dödsmisshandeln genom att skuldbelägga offret. Ingen journalist kom på tanken att skriva något i stil med att ”motivet är enligt polisen oklart då pojken inte är känd av polisen sedan tidigare”. Men när barn i Rosengård mördas är det utgångspunkten och det går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det.

Läs den! Och säg upp din prenumeration på den borgerliga morgontidningen som kanske dimper ner innanför din dörr varje morgon. Som De Lyckliga Kompisarna sjöng "Vi säger upp den":

söndag 1 januari 2012

LÅT: Vit Päls - "Watcha Gonna Do When You Get Out Of Jail" (Foxy Brown cover)

Så här låter det när Vit Päls-Calle tolkar Foxy Brown. Jag har aldrig lyssnat på Foxy Brown och jag orkade inte lyssna klart på originalet (plus att "Stjärnorna på slottet" började mitt i). Men Vit Päls gillar jag ju så covern har snurrat ett flertal gånger. Och visst är så mycket den bättre!?




Allt detta har jag hämtat från bloggen Tiden Står Stilla. I samma blogg, som rattas av Vit Päls-bassisten Kim så kan man också höra andra Vit Päls-medlemmar tolka The Magnetic Fields, Reigning Sound, Grandaddy och Feist.

PS. Snart släpps Vit Päls' nya platta Nånstans ska man va (Playground). Jag har hört den, och jag är minst sagt överväldigad. DS. 

VIDEO: Stig Larsson + Differnet - "ABC"


Ny skiva med Differnet i år. Little brittle ska den heta. 
Skivan Memories are Magnetic : The Lost Tracks 2001-2011 på Spotify.

Musikåret 2011: Scrobbling Top 20

Enligt last.fm var detta mina favoritartister 2011:


Enligt samma last.fm har jag i år bara lyssnat på Torkel Rasmusson och Nanne Grönvall. 

MP3: Johan Hedberg - "Vårdbiträdesblues"

Foto: Våldet Holmström. Omslagsdesign: Jonas H Martinsson

Årets låt är redan släppt!

Strax efter tolvslaget släppte det lilla, men naggande goda skivbolaget Arctic Nutter årets antagligen första singel. Och ta-mej-fan om det inte är årets bästa låt. Johan Hedberg (också ena halvan av Suburban Kids With Biblical Names) har skrivit och komponerat ett smått fantastiskt stycke. Kreativt hat skulle jag välja att kalla det. Hedberg har skrivit många bittra betraktelser om sin samtid i allmänhet, och bland annat om sitt arbete som vårdbiträde på ett demensboende. Men där han tidigare för det mesta stannat vid just betraktelser så väljer han här att peka ut de riktiga gangstrarna och samtidigt visa på vad dagens situation kan och kommer att leda till. Precis så som jag vill att politisk pop ska vara - progressiv:

Har du lärt dig läxan / Spotta på den häxan / Ekrarna som gnäller när du växlar mellan villakvarter / Snart är det din tur / Mitt hjärtas lilla vilddjur / Knappa tjugo kvar tills du tar på dig smileygubben igen / Låser upp dörren / Kaffet smakar sump men / Ensamheten värmer och du dunkar pop innan pöbeln är där / Och dom bränner dina pengar / Så varför ska du orka / Målar om och inpräntar att nu är det minsann vi / Sparar och knullar / Allt som är vackert / Och satsar allt på en yta men ingenting inuti / Och ditt leende skitsnack gör mig inombords skitlack / Men jag bugar och ber och pratar på som om ingenting hänt / Men börserna ska falla och dra ner såna som dig / En röd tsunami utan livboj / Sen är det slut för dig / Svin 

Jag hade äran att höra låten på ett tidigt stadium redan i höstas - långt innan Carema- och Attendo-skandaler. Men tack vare dessa skandaler, eller snarare på grund av, så kan man verkligen säga att det är en text i tiden. Tack, Johan "Årstas Joe Strummer" Hedberg. Du är vår samtids största protestsångare, som en annan klok politisk popartist sa i somras.



Ladda ner singeln här. Gör det genast och sprid den, så kommer den välbehövliga röda tsunamin lite tidigare!!! 

fredag 30 december 2011

Nyårshälsning från Etiopien.

Martin, jag och vår gemensamme vän Pirre har de senaste åren jobbat på att göra mellandagsfylla till en årlig tradition. Vi träffas på nån pub på Södermalm, dricker fin-öl och sammanfattar året. Sen går vi till Kvarnen och blir drängfulla. En av dessa kvällar slutade med att jag och Martin blev ledsadgade av vakter ut genom Kvarnens köksdörr. Samtidigt så stod Pirre utanför entrén och väntade med nån bekant på några bråkstakar - ovetandes om att dessa två var samma personer som han kom dit med (vi hade tagit en killes glasögon när han trängde sig i garderobskön). Något av en favoritkväll i Stockholms uteliv.

Men i år blev det ingen mellandagsfylla. Vi skjuter upp den till när Martin är hemma igen. Då lär vi ha mycket att snacka om. 

Glöm nu inte att följa uppmaningen på bilden ovan och sätt in några slantar till Reportrar utan gränsers och Journalistförbundets insamling.

VIDEO: Zooey Deschanel och Joseph Gordon-Levitt önskar Gott Nytt År




Så söta. Hämtat här. Originalet framfördes av Nancy Wilson. 

torsdag 29 december 2011

Sjukskriven.


Motvillig lokalkändis.

Under julhelgens besök i Sala så blev jag intervjuad av Sala Allehanda kring ämnet om min gode vän Martin som sitter fängslad i Etiopien (läs mer här). Jag har idag mötts av sms och hälsningar hemifrån om min medverkan i lokalblaskan. Förhoppningsvis fick det några, kända och okända, läsare att få upp ögonen för detta sjuka, sjuka, sjuka som händer. Det finns en kort sammanfattning av intervjun på nätet, annars hänvisas till pappersupplagan (finns bl.a. på Stockholms stadsbibliotek).

UPDATE 29/12: Intervjun ska enligt uppgift idag också ha publicerats i Vestmanlands Läns Tidning.

tisdag 27 december 2011

Fortsättningen.

Som ett resultat på det som jag skrev om i förra inlägget så skrev Simpen en insändare till Sala Allehanda som publicerades dagen innan julafton. Den blev något av en snackis under julhelgen. Både på stan och kring vårat julbord. Läs insändaren här.