IKVÄLL: Club King Kong med Blood Music och Norra Kust

Club King Kong tillsammans med Hybris och United Stage ställer till med efterfest till Jonathan Johanssons spelning som äger rum på Södra Teatern samma kväll.

Kvällens smällkarameller ges av inga mindre än Blood Music som tillsammans med underbara Norra Kust spelar i baren efter konserten. Och inte nog med att Blood Music och Norra Kust spelar, de firar dessutom båda två nyutgivet material denna kväll! Dubbel glädje, dubbel releasefest, dubbelt så festligt!

 

 I DJ-båset bjuder King Kong-gänget och Jonathan Johanssons chefer på Hybris upp till skämsdans, skoskav och hjärtekrossardisco.

Den 7:e november blir en kväll i den vackra, känslosamma musikens tecken!

CLUB KING KONG: DJ-set hos Fritz's Corner på Färgfabriken på lördag.

På lördag öppnar Färgfabriken åter sina portar under industrisemestern (Facebook-event). Där innanför hittar Club King Kongs residenter Smygarn, Skägget och Wolfman tillsammans med en massa goa DJs från bl.a. Popaganda och Fritz's Corner. Att Jonathan Johansson och Simian Ghost dessutom står på scen gör ju inte saken mindre självklar; Vi ses på lördag!!!

Mer info och förköp finns här!

MUSIK: Jonathan Johansson - "Centrum" (med remixer av Vit Päls, Azure Blue och Dante)

Jonathan Johansson släpper ny singel och video hämtad från förra årets succéalbum Klagomuren (Hybris). Singeln finns på Spotify och innehåller också två "Centrum"-remixer av Vit Päls respektive Dante. Dessutom den fantastiska Azure Blue-remixen av "Stockholm". Veckans bästa!!!

MUSIK: SvMK DJs - "Winter 2012 Mixtape"

SvMK DJs - winter 2012 mixtape by svenskamusikklubben

Gilla Svenska Musikklubben på Facebook!

För övrigt anser jag att de i Etiopien fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson omedelbart och villkorslöst bör släppas fria!! -- http://freejohanandmartin.org/

MUSIK: Mina vinnare på kvällens P3 Guld-gala

Ikväll går alltså den tionde P3 Guld-galan av stapeln i Götlaborg. Nedan utser jag vem/vilka jag anser vinna repsektive kategori:

ÅRETS ROCK/METAL

Arch Enemy

Graveyard

The Haunted

In Flames

Opeth

Kommentar: Kanske den kategori jag har minst koll på. Men jag hade en sympatisk jobbarkompis en gång som kände nån i Opeth, så jag väljer dem. Dessutom var sångaren gästredaktör i Musikguiden i P3 i förra veckan och avslutade ett av programmen med Jan Johansson - och det ger så klart poäng!

ÅRETS DANS

Avicii

Axel Boman

Jonsson/Alter

L-Wiz

Rebecca & Fiona

Kommentar: Egentligen inte mycket till koll här heller, lyssnar ju bara på norsk dansmusik. Men jag kan erkänna att jag är lite svag för Rebecca &Fiona så de vinner mitt pris.

ÅRETS POP

jj

Jonathan Johansson

Anna Järvinen

The Sound of Arrows

Syket

Kommentar: Svåraste kategorin, och den jag har mest åsikter om. Saknar mina favoriter Parker Lewis och Vit Päls. Borde kanske heja på The Sound of Arrows då de spelar live på min nya klubb Oppositioen på Debaser Slussen om en vecka. Jonathan Johansson gjorde också en av förra årets bästa skivor, men Anna Järvinen klarar ingen av att slå i min bok.

ÅRETS HIPHOP/SOUL

Ison & Fille

Mohammed Ali

Newkid

Stockholmssyndromet

Timbuktu

Kommentar: 2011  kan ha varit ett av de bästa åren någonsin för svensk hip-hop. Bäst var nog i och för sig Alexis Weak men bland de nominerade är det veteranerna Ison & Fille som glatt mig mest, tätt följda av Mohammed Ali.

ÅRETS LÅT

"Call my name" - Tove Styrke

"Jag kommer" - Veronica Maggio

"Levels" - Avicii

"Resten av ditt liv" - Timbuktu

"Vart jag mig i världen vänder" - Den Svenska Björnstammen

Kommentar: överflödig.

GULDMICKEN (bästa live-artisten)

Daniel Adams-Ray

Graveyard

Melissa Horn

Kapten Röd

Veronica Maggio

Kommentar: Har inte sett nån av de nominerade live. Men hade helst velat se Veronica Maggio så det blir hon igen.

ÅRETS NYKOMLING

Avicii

Newkid

Niki & The Dove

Rebecca & Fiona

Den Svenska Björnstammen

Kommentar: Självklar vinnare. Ett av 2011 åsr bästa och mest intressanta akt kan inte förlora.

ÅRETS GRUPP

Deportees

In Flames

Movits!

Rebecca & Fiona

Those Dancing Days

Kommentar: Om detta verkligen vore årets fem bästa svenska grupper skulle jag bli riktigt orolig, men det vet jag ju som tur att det inte är.

ÅRETS ARTIST

Melissa Horn

Kapten Röd

Lykke Li

Veronica Maggio

Timbuktu

Kommentar: Känns väl rätt självklart? Hon ägde svenska musikåret 2011 i allmänhet och min sommar 2011 i synnerhet.

PS: Min kära och grymma flickvän Sara-Märta Höglund jobbar där nere i Götet ikväll och kommer höras till och från i direktsändningen i P3. Dessutom spelar hon skivor på efterfesten. Tänk om man fick vara med ändå... DS.

Popvänstern?

Nån gång i somras läste jag en artikel i Metro där kända artister tillfrågats om deras politiska ståndpunkter och ställningstaganden. Eller kanske snarare, skulle artikeln visa, bristen på desamma. Jag minns att bland andra Marit Bergman och Moneybrother (som båda har mer eller mindre radikala bakgrunder) fanns bland de tillfrågade. Nästan alla lät meddela, flera via sina skivbolag, att de inte ville prata politik. Om det var artisterna själva som var rädda att missförstås eller om det var skivbolagen som var oroliga för skivförsäljningen vet jag inte (men jag hoppas på det senare). Otäckt att människor med åsikter inte vågar (eller tillåts) uttrycka dessa i en tid då den den värsta krisen sen trettiotalet drabbar oss med varsel och utanförskap.

I ett av höstens nummer av Nöjesguiden skrev Carl Reinholdtz Belfrage en krönika som nuddade samma ämne. En krönika av honom som jag faktiskt uppskattade. Han menade att det i denna kristid, till skillnad från 90-talskrisen, saknades en musikrörelse som manade till medvetenhet och protest. 90-talet gav oss Nirvana och grunge (och trallpunk, mitt tillägg). Idag är det istället sakral pop med [ingenting] och Jonathan Johansson som unga poplyssnare tar sin flykt till när arbetslösheten och Euroshopper-tonfisken kommer och knackar på dörren.

Varför vågar inte eller varför tillåts inte musiken ta sitt avstamp i de hårda tiderna för att bidra till ett allmänt uppvaknande? Kulturen har väl som en ständig uppgift att undersöka samhället och bidra till förståelse och förändring av det. Och att alltid vilja ligga steget före. Men som tur är finns det undantag. På några veckor har jag sett två spelningar med Parker Lewis, en artist som verkligen säger det han tycker om såväl politik som kultur. I somras gladdes jag åt Love Antell i Florence Valentin som i sina låttexter och mellansnack tog tydlig ställning. Och i fredags gladdes jag åt Kommun, som också vågar ta det politiska ordet i sin mun. Och det finns fler.

I dagens DN recenseras Sven Wollters nya skiva Sånger från det tjugonde seklet (Proletärkultur) av Johanna Paulsson. Hon ger den en tvåa och avslutar med: “Det är svårt att ta på allvar men har väl någon sorts existensberättigande som kuriosa och soundtrack för Jan Myrdal-män att kura skymning till.” Kanske är det de gamla Myrdal-männen som får visa vägen ännu en gång? När ingen annan verkar våga?

Vad hände förresten med Timbuktus medlemskap i SAP? Fastnade han kanske i byråkratin? Eller i brass-dimmorna?
Avslutningsvis måste jag ändå säga att [ingentings]s “Dina händer är fulla av blommor” som nyligen visualiserats är en fantastisk låt. Det hoppas jag Belfrage håller med mig om.