EP.

Härmed utnämner jag Johan Borgerts EP Fabriksslavarna från 2002 till världens bästa fyrspårsskiva någonsin. Den har allt.

 

Vildarnas land.

Läser i norska bloggen poplogg om nästa årtiondes bästa film. Jag längtar till 21 januari.

Förresten är det väl rätt skoj att årtionde heter tiåret på norsk.

Mera sjuttiotal

Jag är född 1979. Det betyder att dessa fötter vandrat samma klot som en levande John Lennon. Det är jag glad för ikväll!

UPDATE: Detta skrevs nån gång i natt efter att jag gjort min debut på SpyBar (vände dock i kassan). Men det lömska lilla inlägget låg i min telefons utkorg fram tills kl 14 idag tydligen. Det var alltså igår kväll (natt) som jag var glad. (Söndag 15:23)

Pepp.

Kylskåpet har blivit en frysbox. 10 minus där nu. Fryst gurka på pinne är en höjdare. Allt drickbart fick slängas. Fick ta ett (dricks)glas Mintu istället för ProViva efter tuppluren. Plötsligt sjukt peppad på livet igen!

Ikväll smäller det.

Info här.

Låtar om brev.

Jag har gjort en spellista med låtar om brev. Hjälp mig gärna, jag har bara kommit på tre stycken.

The King of Indiepop and me!

Ikväll spelar Harvey Williams hos Falling and Laughing på Debaser Slussen. Om man tar de band som han spelat med så behöver man egentligen inga fler; Another Sunny Day, The Field Mice, Blueboy, Trembling Blue Stars och The Hit Parade. Han personifierar hela Sarah Records-eran. Pepp!

Dessutom spelar Kommun, dvs (typ) Sibiria på engelska. Och dessutom spelar min pop songs-kollega Sara Berg från Malmö skivor i DFB:n. Jag gästar med några väl valda låtar! Ses där!

Den perfekta uppladdningen inför morgondagens Club King Kong-gästspel i samma lokaler.

Insomnia.

Jag firade fredag on my own på Debaser. Spritt språngande nykter. Nu kan jag inte sova. Det är för mycket i huvudet. Funderar på att sitta och stirra tills posten kommer. Kanske för den lite glädje med sig. Snart är det jul…

IT-grabbar på a.w.

Jag läser en kurs i grundläggande organisationsteori. Jag lär mig om hur man genom historien på olika sätt tyglat arbetarklassen. Idag handlade det om ledarskap. Det finns massa olika sorters ledarskap. När jag och mina anställda från byrån går ut och tar nåt starkt efter veckan så kör jag med den karismatiska ledarstilen.

Foto: Sara W

Dagens video: Little Big Adventure - "Happiest Times"

Den fantastiska låten är från EPn The Hateful Eye EP (Labrador) som släpptes för ett tag sen. Den fanns också med på Club King Kong/Donkeyboys Recordings samlingsskiva Med musiken i mitten vol. 3 som släpptes redan i juni förra året (och nu tyvärr är helt slutsåld). Man kan också lasta ned låten helt gratis genom att klicka här.

O, Lasse! Jag älskar din dialekt.

Nu måste jag börja med humor så jag kan vinna Lasse O’Månsson-stipendiet.

Lycka.

Det är vad jag känner i hela kroppen. Detta efter att en USA-administrerad blogg gjort mig uppmärksam att man nu kan läsa Sala Allehanda på nätet gratis. Det var på tiden. Kanske är det konkurrensen om annonsörer från “nyhetssiten” nolltvå24 som ligger bakom beslutet. Nu slipper jag i alla fall läsa den propagandaskriften från Salas näringsliv.

Det är med glädje och oro jag nu läser om vad som händer på hemmaplan. Glädje över att kultur- och fritidsnämnden inrättat ett stipendium i crazy-humorlegenden Lasse O’Månssons namn. Det var på tiden! Och med oro läser jag om Sala Folkets Parks ekonomiska problem.

Tack Simpen!

Den obeskrivliga vintern.

När jag var barn var det ofta mycket snö så här års. Jag minns mina barndoms vintrar som evigt vita och kalla. Vi spolade isen på grusplanen bredvid skolan. Vi skrapade isen och gick sen in i skolans omklädningsrum som vi betrotts med nyckel till. Där snörde vi på oss våra rör och tog på oss våra olika favoritlags jerseys. Sen spelade vi hockey, oftast med tennisboll, tills någon förälder kom och hämtade oss. Då hade det blivit mörkt för länge sedan och någon hade fått gå ner i källaren med den otäcka kulverten och slå på den stora strömbrytaren som tände de stora urladdningslamporna som lös upp våra försök att likna spelarna på de bilder som vi böt på rasterna.

Jag minns också all snö. Och alla snödrivor. Jag var förvisso betydligt kortare i overallen då än vad jag är nu, men jag vill ändå försöka behålla minnet av snödrivorna som gigantiska. Som en mindre Åreskuta bredvid skolpersonalens parkering. I drivorna grävde vi tunnlar och hålor. Ofta kom de äldre pojkarna i byn och hjälpte till när ingen av deras kamrater från grannsocknarna kunde se dem. När de hjälpte till blev drivorna mäktigare än Visbys ringmur för oss småttingar. Fan, vad jag gillade drivor när jag var barn.

Varför tänker jag på det här dag? Beror det på att jag i klimatdebattens kölvatten oroar mig över dagens spöregn. Nej. Tanken om min barndoms snödrivor och i förlängningen mina barndoms vintrar uppkom när jag försökte definiera kvällens spelning med The Je Ne Sais Quoi i Fritz’s Corners regi på Lilla Hotellbaren. Det var en väldigt drivig konsert. Gitarrdrivet. Refrängdrivet. Sångdrivet. Jävligt drivet helt enkelt. Och förutom en viss ringrostighet riktigt bra. Ser fram emot kommande tredje skivan. Den kommer i vinter tror jag.

Youngfuck.

Bloggen Swedesplease frågade sig här om dagen vem som skulle rädda indiepopen nu när The Bridal Shop lagt av. Som eventuell ny räddare presenteras sen Youngfuck från Götlaborg. Och visst är det möjligt. Jag är otäckt förtjust i detta nya shoegaze-gäng.

På lördag…

…smäller det big time. “Hornstulls farligaste klubb” Club King Kong gästar Fritz’s Corner på Debaser och tar över deras bakficka DFB. Vi spelar de bästa skivorna som finns och bjuder dessutom på en avskalad live-spelning med Parker Lewis (ca kl. 22.00).

Kvällen är för mig personligen viktig på många sätt. Kanske främst för att en pojke från min hemkommun, Jonas Fläckerud, sköter rattarna på det stora dansgolvet. Det blir så att säga en lokal 0224-battle i lokalerna. Jag har alltid gillat att slå ur underläge och är säker på att gå som segrare ur denna lilla competition.

 

Dessutom spelar amerikanska The Shaky Hands på stora scenen.

Läs mer här, eller här, eller här. 

Dagens låt: Diamond Rings - “All Yr Songs”

Ändrade mig. Det här är dagens låt:

Han har förstås också en MySpace.

Annars verkar hela internet med alla sina sociala forum och bloggosfärer mena att Beach House’s debutsingel “Norway” är dagens grej. Helt ok, men knappast dagens låt-material i Smygarnland. Och kom ihåg att jag då också är ett stort fan av Norge.

Dagens låt: The Toothaches - “Sophia”

Dom har en MySpace förstås.

Skitkul.

Jag är trött som få. Ska jobba om några timmar. Humöret är på väg ner. Finns bara en räddning. Sketcher med Sven Melander man dögarvade åt som barn.

Oj.

För drygt en timme sedan lastade en person upp bilder från mitt förra liv på Facebook. Minns tillfällena. Minns vissa av människorna. Men mest blev jag väldigt förvirrad kring allt jag inte minns. Jag publicerar en av dem nedan. Eftersom jag gjort en konstnärlig bearbetning av ursprungsverket så ser jag inga upphovsrättsliga problem i detta.

Sammanfattart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                         Fredag: Jag hittade min gamla Brynäs-kepa och blev överlycklig!

 

Fredag: Jag gick till Debaser Medis. Hatar det stället mer än jag hatade Alger 2001. Vi snackar alltså hat. Men de ställde ett sjukt bra band på scen; The Mary Onettes. Så slickat, så tajt, så snyggt och ändå så stört bra. Och de hade en morfar på scenen som stolt ropade in sina barnbarn för extranummer. Och de hade en stringquartet med sig. Det var vajjert, Låten de spelade för min mobil finns att lasta ned från skivbolaget Labrador. Här för att vara exakt.

Det är klart man hatar ett ställe som erbjuder såna här faciliteter. Funderade på att kissa breve, men det drabbar ju knappast de onda. Lägg märke till min vänstra danssko som sticker fram. Den innehåller en uppsättning tår som saknade känsel efter att vi tvingats vänta utanför entrén för att Debaser Medis’ kassaapparat gått sönder. Jag menar; hallå! Det är väl för fan inte mitt problem. Och vakten (som i övrigt var trevlig) hävdade att det var för bandens skull;  annars skulle de ju inte få några pengar. Nu missade de publik istället. Nazikepsen bjöd på Fernet, det värmde min själ och mina tår.

 

Lördag: Efter ett riktigt slavpass på jobbet igår var det underbart att återigen omfamnas av den kollektiva värmen som bara finns i den där revolutionära källaren på Kungsholmen. Ölen var billig. Erik de Vahl (som jag intervjuade i senaste Folket i Bild/Kulturfront) uppträdde med egna och andras låtar, bland annat en cover på McCarthys fantastiska “Red Sleeping Beauty”:

Söndagen har bestått av att knåpa ihop en vettig låtlista av alla mp3:or jag lastat ned senaste tiden. Sen ytterligare ett slavpass på jobbet. Sen ett kort stopp på Kungsholmen där jag bland annat besökte min före detta lokala hamburgebar. Det var äckligt.

Fan vilken eländig jävel man är. Tur jag har sällskap av Focault resten av natten. Och ProViva Hallon och Granatäpple – Ett resultat av svensk forskning.

Grannkommun.

Funderar på att åka till Västerås i veckan. Och kolla på teater med Åsa och Leif. 

Lördag.

1. Jag hatar Debaser Medis. Hatar!
2. Jag gillar The Mary Onettes.
3. Jag hade säkert gillat Pelle Carlberg också om inte jag stått och frusit tårna av mig (hade ju dansskorna på) utanför på grund av att Debaser Medis’ kassa kassaapparat inte funkade.
4. Ikväll kollar jag på Erik de Vahl när han spelar på Röda Stjärnan. Kanske runt 20.00. På Garvargatan 9 på Kungsholmen. Billig bar är det också. Och tjyvskön vänsterstämning.
5. Nu; mot jobbet!

Fredag.

Det firades fredag hårt igår. Men det var en lyckad kväll. Guillou kom förbi, men hann gå innan jag kom. Parker Lewis spelade fint. Festen på KGB avslutades med att jag skallade en dörröppning. Hjärnskakning probably. Coolt.

Nu blir det Skägget-Fredag. Först äter vi. Sen går vi på teater. Sen kanske på några konserter. Nu peppar jag med Jap Adaptors för att komma i feeling.

Fira fredag!

Micra mat. Åka till jobb i Västerort. Byta om. Prata lite lön. Förflytta mejeriprodukter. Köra truck. Byta om. Åka tunnelbana till Hötorget. Gå till Folket i Bild/Kulturfronts releasefest på KGB. Kolla på en avskalad version av Parker Lewis. Lyssna till DJ J Bishop. Spela skivor. Dricka öl. Så firar jag ledig fredag.

                                              Parker Lewis live på Pop Dakar i somras.

Sporskt.

Jag hade ett spanskt/norskt tema på skivspelandet igår. Spelade bland annat de här:

La Casa Azul - La Revolucion Sexual from jowa on Vimeo.

Ikväll på KGB blir det temat fart och politik.

Det känns så länge sen.

Men för att inte verka nostalgisk så väljer jag en International Deejay Gigolo-remix av Adult istället för originalet.

Det var good times. Och riktigt jävla bad times.

Oslo.

I somras var jag i Oslo. Det var roligt. Bland annat var jag på en bokreleasefest. Det finns det bevis på:

Roskilde på Gloria Flames from Flamme Forlag on Vimeo.

Boken hette Roskilde. Det var en festivalskildring av Linn Strømsborg som Flamme Forlag gav ut. Skulle gärna läsa den, men 249 norska är inte direkt studentanpassat. Flamme har också en singelklubb, inte skivor eller dating, utan tunna böcker som man kan prenumerera på. Det gillar jag.

På releasefesten bestod underhållningen (som ni sett i klippet) av en minifestival. Fyra band spelade på en timme. Två var bra, Hiawata! och My Little Pony. Ett var ok. Och ett var uselt. Jag brukar inte slänga mig med sågningar, men bandet Tim var verkligen klassiskt dåliga. Trots att de var författarens favoritband.

Jag fotade lite med min mobil:

Onsdag.

Stycke 1: Allt ser nästan ut som vanligt vid en första anblick. Men när man skrapar på ytan eller drar ut en kökslåda märker man att allt är förändrat. Jag har till exempel ingenting att slipa mina gamla knivar med längre. Kanske därför jag känner mig så uddlös och slö.

Stycke 2: Tidigare denna onsdag, som nu blivit torsdag, rörde jag mig på Knivsöder. Först humor på Rio (Al Pitcher var rioligast). Sen bjöds jag på öl på Strand. Där spelade Ironville. Det var trevligt, som en blandning av Laakso och Concretes typ. Sen åkte jag fyrans buss till Skanstull. På bussen och på tunnelbaneperrongen var alla människor dumma i huvudet. Utom jag. Förstås.

Stycke 3: Torsdag blir stressig. Skola, jobba, rodda releasefest, spela skivor på releasefest, bli full. Det är planen. Mest ser jag fram emot att få testa den nya “säsongens smak” av ProViva. Ytterligare ett resultat av svensk forskning.

Möt mig och mina skivor.

Nu har alla Stockholmare och hitresta chansen att två kvällar i rad ta del av valda guldklimpar ur mina fantastiska skivsamling. Följande gäller:

ONSDAG 11/11.

Jag spelar skivor på stand-up-/humorklubben Rioligt (som drivs av bland annat den eminente Falun-bon Isak Jansson) på biografen Rio i Hornstull. Skivspelandet äger rum i foajén inför och efter showen samt i pausen. För underhållningen från scen svarar:

• Al Pitcher (NZ)
• Henrik Elmér (som skojar och visar ett utdrag ur kommande filmen Meningen med Hugo)
• Yvonne Johansson
• Ola Aurell
• På bioduken visas sketcher av och med humorgruppen Truppis Gruppis.

Rioligt @ Rio, Hornstulls Strand 3, kl. 20-22, 100 kr (80 kr studerande).

TORSDAG 12/11.

Jag spelar skivor på Folket i Bild/Kulturfronts releasefest för deras novembernummer som också innehåller en bilaga med ett nytryck av Jan Guillous och Peter Bratts klassiska IB-avslöjande från 1973 som publicerades i just FiB/K. Releasekalaset går på ett härligt surrealistiskt sätt av stapeln på restaurang KGB Bar i city. Programpunkterna är bland annat följande:

• Livemusik med inga mindre än Parker Lewis.
• Tal av Lars Olof Lampers, sekreterare i Säkerhetstjänst-kommissionen (1999–2002).
• En ståuppkomiker framträder också. (Är det min nya grej?)

Novembernumret inklusive IB-bilagan kommer finnas till försäljning och redaktionen kommer finnas på plats. Om Guillou och/eller Bratt dyker upp får historien utvisa.

FiB/K releasefest @ KGB Bar & Restaurant, Malmskillnadsgatan 45, 19-23, fri entré.

Ett pressmeddelande finns här.

Tänk om!

Snälla! Tänk om! Det här nya känns inte bra…

 

Kom tillbaka! Vi börjar om igen.