Läsning.

Den här vill man ju läsa i höstmörkret.

Karneval Förlag ger i dagarna ut en samling med Harold Pinters dikter och politiska texter. I efterordet skriver den amerikanska journalisten och författaren John Pilger på ett träffande sätt följande:

I författandets postmoderna kändisvärld delas priser ut till dem som ­konkurrerar om kejsarens gunst; de politiskt riskabla göre sig icke besvär. Undantaget är Harold Pinter.

På juldagen förra året skrev jag om den då nyligen bortgångne Pinter. Det kan du läsa genom att klicka här.

Gala.

Jag har en egen, bättre fotbollsgala på YouTube. Utan Kent. Utan kungligheter. Utan Solna AIK. Utan Lagrell. Utan Amanda Jensen. Utan sketcher. Och definitivt utan Adam Alsing. Hittils har jag hyllat Henrik Larsson för hans strålande insatser i Celtic, landslaget och Barca. Priset för årets mål gav jag till Emil Johansson. Förstås. Guldbollen ger jag till Caroline Seger.

Vecka 46.

Den här sidan räddar mig ständigt och jämt. Jag älskar internet (efter en notis i ett gammalt nummer av Språktidningen skriver jag numer internet med litet “i”).

Helgen.

       First Aid Kit spelade live på pop songs i Malmö. 

         Jag och Sara spelade skivor hela kvällen. Flera timmar.

  Malmöbor.   

Efterfest. En tröja gick sönder. Min tröja försvann.

Franska MiLK & Fruit Juice feat. Tanja från Tada Tátà spelade på Club King Kong.

Faster Glenn spelade också live på Club King Kong.

           Jag gaddade och blev gaddad.

Söndagspizza köptes hos Gunnar. Söderorts bästa pizzeria?

Tar det piano.

Puh. Vilken helg. Nu är det söndag.

Sanningen.

Min debutroman som kommer att släppas till Bok- och Biblioteksmässan 2012 kommer heta Fyra dygn är mer än fyra år. Novellsamlingen Twenty Past Ten In Bogota släpps på samma mässa nästa år. Allt på eget förlag. Förbeställ gärna genom att bjuda mig på middag nån kväll nästa vecka.

Lördag.

Hemma igen. Det är ett jävla flängande fram och tillbaka. Men det var en lyckad pop songs-kväll igår i Malmö. Och även om det var kortvarigt så är det alltid kärlek mellan mig och den staden. Det verkar liksom gå inflation på glada och snälla människor där. Lite som Oslo.

Ikväll är det dags för världens bästa treställe Club King Kong igen. Allt som ni behöver veta finns att läsa i inlägget nedan. En sak som tillkommit är i och för sig att vi får besök av en god vän i DJ-hörnet. Det är Johan Hedberg från Suburban Kids With Biblical Names som hjälper till med att få igång svänget.

Ses ikväll då!

Party-helgen.

Sitter till slut på Debaser i Malmö. Kom hit typ åtta timmar senare än planerat. Jag skulle ju bara blunda en liten stund…

Men, men. Nu har jag fått i mig en god gratis-lasagne och snart drar det hela igång. Detta gäller för ikväll:

POP SONGS #2
Jag och Sara Berg kör andra kvällen av vår klubb pop songs här på Debaser Malmö. Det blir pop av alla sorter. På scen står Enskede-duon First Aid Kit. Trevligt!

pop songs #2 @ Debaser Malmö, 19-03, fri entré innan 22, 90 kr därefter.

CLUB KING KONG
Imorgon är det så dags för Club King Kong igen. Med en som vanligt grym live-lineup. Lite mer genreblandat än vanligt, men det är väl skönt. Live spelar:

MiLK & Fruit Juice från Paris, Frankrike. Jag skrev om dem här för ett tag sedan, något som tydligen uppmärksammades även nere på kontinenten för nu kommer i alla fall hjärnan bakom projektet, Michel, till vår lilla, lilla scen med sin ukulele. Det ryktas också om ett gästspel på scen från Dalarnas bästa band.

Faster Glenn från Stockholm, Sverige. Smittande power-twee från ett alldeles för okänt band som snart kommer att släppa en EP på Susy Records.

Dufvan från Göteborg, Västra Götalands-regionen. Vi valde att kalla det diskoteks-electronica, det känns bra. Jonas Lyckander som han egentligen heter gör sin Stockholms-debut på vår lilla, lilla scen. Grymt!

Skivspelarna sköts av residenterna, dvs undertecknad, Don och Riggs. Kanske får vi nån kompis med oss också.

Club King Kong @ Sjöhästen, Långholmsgatan 24, T-Hornstull, 21-03, 50 kr.

Natt II.

Läser en artikel på hockeysverige.se. Där konstateras att Lars Eller blir den sjätte dansken att spela i NHL. Jag konstaterar att han har nattens bästa namn. Det är som gjort för en göteborgsk ordvits.

Och grabben är bara 20 år. Visst är han söt?

Natt.

Jag sitter i soffan. Tåget går om drygt tre immar. Ingen idé att sova. Tidigare ikväll var jag på en god väns vernissagefest. Det var trevligt. Fin konst. Öl. Nachos. Tjut i olika kulörer. Och ett smått fantastiskt soundtrack. Två av mina favoritlåtar hörde jag:

Knas.

Fick en liten Refused-revival efter att jag hittat bilden på den gamla Hej Babberiba-affischen. Hade nästan helt glömt att de gjorde en låt ihop med (Brynäsaren) Thomas Di Leva. Den hette “Jag äter inte mina vänner”. All respekt för folk som väljer att inte äta kött, det är både moraliskt och nyttigt. Men den här texten får mig faktiskt bara att bli sugen på att just äta döda djur. Så tokig är den.

Kossor är inte människor. Hästar är inte människor. Apor är inte människor. Ormar är inte människor. Råttor är inte människor. Det sista vet jag med säkerhet efter att ha lyssnat på Björn Ranelids “Sommar”-program från 2008 säkert tusen gånger. Han gör där tydligt att “Människan är överlägsen råttan som skadedjur.” Och lammet kommer inte leka med hajen. Då drunknar väl lammet?

Funky!

En Lars tipsade en Peter som tipsade mig. Tack ska ni ha. Jag gillar också Dominant Legs. Här finns två tokigt bra låtar för nedlastning.

Juni.

Jag såg The Lucksmiths spela på Debaser i Malmö på deras avskedsturné i juni. Det var stört bra, och lite sorgligt. Tali White var snyggast i Skåne.

 

Om Malmövisiten, The Lucksmiths-spelningen och låten “Sunlight In A Jar” har jag tidigare skrivit här.

Guld-Matti.

Allt han rör verkar bli till guld. Nya albumet Nerverna är bättre än man nånsin vågat drömma om.

Tyvärr så missar jag spelningen på Debaser på torsdag. Jobbar och sen Jesper Nyréns vernissage på Flach+Thulin.

Jag var där.

Det var stort. Jag fick en skiva signerad av Köttgrottorna. Guld-Lars skrev “Till Mongos bästa kompis”. “Mongo” heter egentligen Stefan och jag hade träffat honom på Gran Canaria några somrar innan. Jag kände så att säga en punkrockstjärna. Utöver detta minns jag nog Refused-konserten bäst. Och Popsicle. Och Ace of Bajs (som inte kvalificerade sig för affischen) som gjorde en galet bra spelning i den gamla scenvagnen. Peakade deras karriär då?

Barcelona II (inkl. Ångest XVIII + XIX)

Jag var som sagt i Barcelona. Det var varmt och fint för det mesta. Men vissa stunder var gravt ångestframkallande.

Ångest XVIII. 091023. 12.01PM. Barcelona. Skivaffär. Inte ens i Katalonien slipper man töntarna.

Ångest XIX. 091025. 2.07PM. Barcelona. Plaça de Catalunya. Mellan matcher; missade derbyt i Stockholm och missar Barcas hemmamatch senare på kvällen.

This just in.

Euros Childs, som släppt en av årets bästa skivor (som finns gratis på hemsidan), presenterar två nya låtar på Tjuben. En instrumental och en cover på en 20-talsstandard signerad ingen mindre än Irving Berlin (en mer känd version med Vera Lynn finns här).

Barcelona I.

Jag var i Barcelona för en dryg vecka sedan. På hållplatsen där vi bodde fanns en automat som man kunde köpa godis och läsk ur. Jag gillade den mycket. Den spelade en sån fin melodi när man fick sin köpta vara. Gav en känsla av jackpot.

Hjälm på!

Såg i DN att spelarna i Solna AIK hade på sig guldfärgade, PEAB-sponsrade bygghjälmar när de firade på innerplan efter slutsignalen. Komiskt att jag såg det i just DN; tidningen vars ledarsida ständigt förnekar arbetarklassens existens.

I samma DN skriver världens tråkigaste fotbollskrönikör Johan Esk följande angående varför Solna AIK tog hem guldet:

Gamla spelare och nyförvärv. Ungdomar och veteraner. Svenskar och importer. De har bara kört. Utan tvekan och tvivel, utan att stoppas eller störas. När politiker kämpar med att få integrationen att fungera i landet visar Stahre hur man kan göra.

Klyschigt, javisst. Men han har en poäng. Om man ser till att få alla att känna sig delaktiga och ger alla chansen att vara med och påverka så är det klart att det går bra. Men när politiker skickar stora befolkningsgrupper till farmarlaget så blir det inte bra.

God förmiddag.

Tack @LeenaO för tipset.

Oh, pain, pain, pain.

Ville se en amerikansk feelgood. Det blev inte som jag tänkt mig. Det blev feel-bad. Jag borde kollat finsk ångest istället. Men Jonathan Richman är ju bra.

True love is not nice.

Söndag.

Jag har jobbat hela helgen. Och ändå hunnit med att roa mig. Jag har ett perfa schema. Igår var jag på technoklubb. Det var fräsigt. Men det är lite klurigt med musiken. Jag kan inte riktigt skilja bra techno från dålig techno. Det är lite som med P2…

Nu ska jag titta på film. Äta chips. Och dricka säkert två liter ProViva – Ett resultat av svensk forskning.

Imorgon är det måndag igen! Tjoho!

Visselkonstnär.

Dagens version av Melodikrysset var lite knepigt. Men med lite tur och fusk fick jag ut det till slut. Man får egentligen inte googla men Anders kan omöjligen kräva av mig att jag ska känna till brittiska visselkonstnärer från 50-talet. Men nu känner jag till en i alla fall. Ronnie Ronalde, som var och fortfarande är i en klass för sig vad gäller visselkonst. Ingen ton eller fågelläte verkar honom främmande. Dessutom är han en hejare på att joddla, något han studerade i Schweiz i slutet av 40-talet. Under 50-talet la han världen under sina fötter, och var tydligen ett stort namn även i Sverige. I Storbritannien hade han sitt egna radioprogram The Voice of Variety som var så populärt att flera extra sekreterare fick anställas för att kunna svara på alla beundrarkorrespondens. En fan-tidskrift kom två gånger om året och hade som mest en upplaga på 55 000 exemplar. I USA hotade han Frank Sinatra och Dean Martins dominans på skönsångarmarknaden. Redan 1949 fyllde han Radio City Music Halls 6 000 stolar varje kväll i tio veckor och han kom att göra över 1 000 konserter i den lokalen. Ronnie lever och verkar fortfarande, nu boende på Nya Zeeland. Därifrån skriver han också på sin kommande bok; ett uppslagsverk om vissling. (Källa: Wikipedia)

Vilken hjälte.

Nu går jag till centrum. Sen åker jag till jobbet. Sen går jag ut och dansar.

Gillart!

Ett litet techno-avbrott bland örhängena. Spela den så högt att grannarna bankar. Då är den som bäst.

Fann videon i premiärnumret av Friendly Noise’s journalistiska skapelse. Läsning rekommenderas.

Grötlunch.

Med Eldeman och alla de gamla tjommarna. Brita! Thory! Lasse D! Cacka! Karl Gerhard! Ulla B!

Da Capo!   

Det är en underbar fredag. Jag äter gröt, städar och går i genom Da Capo-arkivet. Bara det inte dyker upp nån Ernst Rolf-låt och pajar allting…

Godnatt.

Finns en best of-skiva på Spotify. Ta den till dig.