För några veckor sedan ordnade King Kong tillsammans med Fritz's Corner en fantastisk afton på Debaser Slussen. På scen stod King Kong-hjältarna Vit Päls och Johan Hedberg. På Fritz's hemsida (här resp. här) kan man nu läsa uppföljande enkätsvar ifyllda av artisterna. De berättar om favorithemsidor, favoritskivor med mera. Bland annat kan man läsa detta:
Vit PälsNär vi ändå är i farten med att prata om denna galna afton så kan jag ju också passa på att återge vad Jerry Boman skrev om aftonen i Musik Enligt Jerry:
Bästa ställe att spela på: King Kongs klubbar.
Johan Hedberg:
Bästa klubb: Club King Kong.
Bästa ställe att spela på: Sjöhästen.
Kanske var det ljuset, kanske var det värmen. Något låg i luften och Johan Hedberg kände av det, i lördags satte han sin absolut bästa spelning! Som jag sett.
Att utropa saker som ”bäst ever!” är ju såklart en mycket subjektiv sysselsättning, men i just det här fallet finns några parametrar som pekar åt rätt håll. Ljudet är ju såklart en del, har aldrig fått höra Johan med så bra ljud. Slirar man runt på mindre klubbar är oftast högtalare och annat därefter. Inget ont om det, ofta spelar det mindre roll emd [sic!] det tekniska när musiken är bra. Att då plötsligt få höra allt det här ”braiga” på riktiga grejer… ja, det blir som att höra allt på nytt.
Två nya låtar blev det och Johan fortsätter att leverera! Nu väntar vi på ny skiva med Suburban Kids With Biblical Names!
De kommer från Skåne och lyckas få bort den så hatade ”Stockholmskorridoren” (det publiktomma utrymme som per automatik bildas framför scen på klubbar i Stockholm). De är glada och inbjudande på scen. De får hela publiken att känna hopp, glädje och jävlar-vad-kvällen-är-bra! Vit Päls är mycket, de tar upp hela scenen, det är saker att se till höger och vänster. Sångare Carl Johan Lundgren skriver texter som ingen annan, ett talspråk som formligen sprutar färgglad ordkonffeti in i våra öron och ett band så genuint glada att även den normalt så tveksamma Debaserpubliken skriker, ja och det hoppas faktiskt så långt ner som till tionde rad, det minna vänner är ett band som borde få pris! Sångerna är resor runt i Malmö, berättelser gjorda för oss, berättade i en bar av dina bästa vänner. Det är fortroligt men samtidigt precis så högt berättat att alla kan höra. Man blir väldigt lätt en del av Vit Päls genom deras texter, det enkla men samtidigt oändligt komplicerade livet.
Själv filmade jag också, men de guldklimparna spar jag ett tag till för eget bruk. Lite hipstamatics kan jag dock dela med mig av:
Även Frittorna hade kameran framme. Massor av deras bilder från kvällen kan du se här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar